Ja då sitter man här i soffan, totalt urholkad som människa. Inte nog med att man var tvungen att jobba igår (och idag så klart), helgen var ju även den en utmaning som hette duga. Redan i fredags drog man igång alkoholintaget även om så inte var planen. Jukka tittade ut till mig en sväng och lite senare kom Stefan också. Min tanke var att bara ta ett par kalla goda uppfriskande folköl men det stannade inte vid det. Starköl och vin skulle naturligtvis också petas ner i den stackars strupen!
Jag hade tidigare på kvällen gjort en omställning av datorn då jag fått något jävla böghelvetesvirus som knullade upp systemet så jag satt ju och pillade med att få igång datorn hela kvällen, jävla mysig värd jag var då! Jukka var som vanligt oerhört trevlig men pös i alla fall iväg efter ett tag men Stefan satt kvar och vi fick igång internet så jag fick upp datorns skärm på TVn och YouTube åkte på. Jag hatar egentligen skitsidan YouTube för kvalitén på klippen är ju oftast lika dålig som Liverpools starts på årets Premier League-säsong men det är alltid kul att sitta och kolla dumma videos ihop med Stefan. Vi drog bland annat igenom hela Bill Baileys show ”Bill Baileys remarkable guide to the orchestra” som är smått fantastisk. Kan ni fatta att han ensam (plus en symfoniorkester i och för sig) fyllde Wembley med den showen? Fantastisk underhållning.
Men Stefan vek också ner sig efter ett tag (02:00 på natten men ändå) och då skulle jag försöka sammanställa alla raderna från tipsgänget och lämna in Strycktipset på Svenska Spels hemsida. Det gick ju så där. För att kunna göra detta var jag tvungen att få igång MSN samt Handelsbankens säkerhetsprogram vilket tog sin lilla tid och när ögonen går mer i kors än i vanliga fall så gick det ju inte speciellt snabbt. När det väl var gjort så skulle jaga bara logga in på svenskaspel.se men då har dom idioterna ändrat inloggningssystemet! Istället för kortnummer och kod var det användarnamn och kod! Jag svor, förbannade och hatade Svenska Spel ett bra tag innan jag lyckades hitta stället där man kunde få sitt användarnamn (som bestod av siffror, jävla vettigt namn) skickat till sig. Väl inne på mina sidor så kan jag inte föra över några pengar för att jag redan har spelat upp min veckobudget! Jag har ju för fan inte varit inloggad på sidan på över en månad! Horsida!
Nu var uret 04:00 och då vi skulle iväg hyfsat tidigt dagen efter så stängde jag bara av skitdatorn och gick och lade mig istället.
Upp som en lärka på lördagsmorgon 08:00! Nåja, mer ett vinglande vrak skulle jag tro. Jag fick i alla fall vandrat iväg till ICA på morgonen och lämna in tipset manuellt och sen var det dags att packa! Fy fan vilket bakrus jag hade! Det var fan Rush-klass på det bakruset (snacka om extremt internt skämt)! Nåväl, jag fick väl i hyfsad ordning på packning och kropp (inte huvudet, det får jag aldrig ordning på) lagom till att Daniel och jag satte oss i bilen för färd mot Borås och tågstationen. Men innan tåget gick fick vi plocka upp nästa vrak – Jörgen! Han hade festat till det han också så det var två riktigt snygga killar Daniel hade med sig när vi mötte upp Tarmo och Jukka vid stationen.
På tåget till Herrljunga slank första biran ner och livet började återvända. Vid tågbytet i Herrljunga slank även lite rödvin ner och värmen kom åter, Jukka tyckte det var roligare att åka hiss dock. Strax efter anlände vi till Skövde station och hotellet var nära och då kände jag mig faktiskt rätt så pigg. En kort taxiresa och ett kort telefonsamtal så befann vi oss så på våran hotellsvit (vilket egentligen var en tvårummare med kokvrå) och nu kunde man äntligen börja få livets puzzel att gå ihop igen. Allihopa grottade sedan ner sig i en landskamp på liv och död i den ädla sporten Trivial Pursiut. De finska lejonen Tarmo och Jukka hamnade snart i underläge mot de svenska vikingarna (jag, Jörgen och Daniel alltså) men vikingarna tittade lite för djup i mjödkruset och började så sakta tappa ledningen. Saken blev inte bättre av att Jörgen lyckades träffa våran tårtbitshållare med tärningen så att den bruna tårtbiten hoppade ur! Då säger Hulta Gang-reglerna tydligt att man förlorar den tårtbiten! Ett slag senare var finnarna ikapp och den ohygglig tvekamp tog nu vid. Dödläget (båda lagen saknade varsin tårtbit) varade så pass länge att vi, likt en cricketmatch, fick ta paus för att hinna med middag innan konserten drog igång och vi bestämde oss för att återuppta striden efter spelningen.
Glada i hågen och utan sura stridstupptendenser begav vi oss så på jakt efter mat och hamnade på Restaurang China Town (eller Happy Village som det stod på kvittot)! Ett Kinamatshak med en viss Adolfs svastika insmuget i inredningen. Stekt ris (eller stekt glis som servitören uttalade det) var populärast men godast var salladen som ingick. Ett par bira för några och några glas vin för andra senare ramlade vi så ut och anlände till spelstället Valhall lagom till att dörrarna slogs upp. Någonstans här började jag att nynna på textraden ”Show me the sign of victory” och blev smått tokig för jag inte kom på vilket band som gjort låten! Mina vänner såg frågande ut och jag både messade och ringde vänner som Stefan, Erika och Petri i jakten på svaret till mitt problem. Alla hade dock samma svar – Accept – men vad de inte fattade var ju att jag sjöng i falsett! Nåväl, väl inne på spelstället lyckades jag i alla fall förtränga mitt dilemma och vi hamnade snabbt i baren.
Valhall ligger beläget i källaren på Skövde Kulturhus och inredningen var ju därefter. Ja förutom kamouflagenätet som satts upp för att folk inte skulle stå och se hela spelningen i baren då. Baren var lång, snyggt inredd och smått modern men satan vilket dåligt utbud! Inget kaffe tillexempel. Jörgen ville ha kaffe för att piggna till men blev istället erbjuden Captain Morgan och Red Bull!? (Det visade sig efter att denna krönika publicerats att det faktiskt var Jörgen som beställde denna vidriga drink helt på egen hand!). Jag ville ha en Skrewdriver men dom hade ingen apelsinjuice! Då ville jag ha Jim Beam/Cola men han visste inte riktigt vad jag pratade om så jag frågade om dom hade någon bourbon. Då visar den dåren upp en flaska Grants! Hallå eller? Vad för jävla bar är det här hur oduglig bartender är du egentligen? Nåväl, dom hade ju Carlsberg i alla fall. Hur som helst drog sedan förbandet Paperback Freud igång och dom var ju riktigt trevliga! Lite sleazefärgad och tung rock’n’roll utan några direkta hitlåtar men helt klart okay att lyssna på när man hinkar bira.
I pausen mellan banden såg vi till att socialisera med lokalbefolkningen och träffade en och annan lustig filur. Bland annat en gigantisk herre med en snygg Arsenaltröja på sig. Daniel var ju naturligtvis tvungen att fråga hur dagens match gått och avslöjade således resultatet för mig! Jag spelade in både Arsenal mot West Ham och Färjestad mot Skellefteå för att se på under söndagen så nu var det bara hockeyn som jag kunde se fram emot. Vi noterade även att våran taxichaufför letat sig fram till baren. Han hann inte vara inne länge innan han hamnade i handgemäng med en annan gäst vid det bord han satt och han blev således utslängd. Ett annat trevligt inslag var att de spelade Chickenfoot som loungemusik vilket fick oss att slänga oss med diverse Chickenfoot-tecken. Jörgen skulle naturligtvis göra tecknet med foten vilket ledde till att han tappade balansen och nästan stöp som en fura.
Pausen blev inte så lång som tur var och UFO dundrade igång! Fan va bra dom var! Phil Moggs röst höll och han sjöng grymt bra och Vinnie Moore har ju till och med fått sig en scenpersonlighet men det var Barry Sparks som var kungen! Bassisten röjde på hela spelningen och stod ta mig fan inte still en sekund! Låtmaterialet må ha varit lite förutsägbart men attans vad bra dom gör det! I nästan två timmar hänförde bandet oss men det kändes som dom knappt han börja innan det var dags att sluta, så jävla bra var det. Rock’n’roll blir inte mycket bättre än så här. Kolla in Artrock.se för min korta men ack så trevliga recension.
Konserten var slut, alla ropade efter mer, alla var fulla, svettiga och glada. Artisterna började hiva ut de sedvanliga trumpinnarna och plektrumen. Jag tog två steg bakåt för att undkomma två dårar som skulle fånga samma trumpinne och kände då något vid pekfingret som stadigt greppade ölflaskan. Minsann, hade inte ett plektrum från Vinne Moore lyckats leta sig in mellan pekfinger och flaska utan min kännedom! Gudarns vad trevligt. Man skall väl inte behöva anstränga sig för att fånga ett plektrum va?
På väg mot hotellet igen ringde Jörgen och frågade vart vi var och undrade om vi skulle med ut på krogen. Nej sa jag för vi skall ju ta landskampen till Sudden Death ju! Då säger han att dom redan spelat klart och att vi vann! Sicken lycka! Väl upp på rummet visade det sig att Tarmo totaldäckat, Jukka sitter i bara kalsongerna och Jörgen gått på jakt i Skövdes nattliv. Något Trivial Pursiut har dom inte spelat så läget var fortfarande status quo.
Jag fick nu bråttom att få igång iPoden för att se om jag lyckats knäcka gåtan med låten jag nynnat på tidigare och visst fasen var det så att bandet jag letade efter var M.ill.ion! Sicken fantastisk låt! Jag bytte dock snart till en UFO-platta och började sen veva i mig en massiv portion kebab med ris medan vi gick igenom konserten. Sen fanns det bara ett läge, raklång! Jag var dock tvungen att först ställa upp ytterdörren på hotellet med en ölburk så Jörgen skulle kunna komma in för jag litade inte på att han skulle komma ihåg portkoden. Jörgen rasade sen in i lägenheten och i säng någon gång under natten utan att jag lade märke till det så antingen kunde han koden eller så fick burken sitta kvar tills han kom hem.
Söndagsmorgon och inte så pigg kanske. Vi fick i oss lite frukost (torrt jävla bröd dock) innan utcheckning skedde och sen tog vi oss en promenad ner till stationen i höstsolen. Där fick vi sen sitta och ömka oss i väntan på tåget. ”Fan man är inte 20 år längre” var ett uttryck som låg nära till hands. Väl hemma sen fanns det bara ett läge och det var raklång på soffan. Jag hade även lyckats undvika många hinder för att få reda på hur det gick för Färjestad så nu stod hockey på menyn. När jag startade inspelningen så började det med slutsnacket efter Brynäs-matchen och jag lyckades undvika resultattavlan! Men direkt efter kom ju serietabellen! Då såg jag att Skellefteå låg tvåa vilket betydde att de måste ha slagit Färjestad! Satan! Jaja, det var ju bara att slå på TVn i alla fall för titta TV dagen efter är ju det bästa man kan göra.
Jag vill med denna berättelse passa på att tacka mina reskamrater Jukka, Daniel, Jörgen och Marko (aka Tarmo) för en underbar miniweekend i Skövde. Detta måste vi göra oftare!
/Onkel D
En lysande saga !!
SvaraRadera