DOOOOOOOOOM!!!!

JAAAAAA!!! Sveriges bästa doomband är klara för Sweden Rock Festival!!! Leffe Edlings Krux kommer sänka Norje i havet!!! Dom är ju bara sä jävla bra!!!

Och inte nog med det mina vännerrrrr!!! Kungen Mats Levén kommer dominera hela jävla sommaren!!! Han sjunger ju som en gud!!!

Okay, mästarna på doom, Black Sabbath (eller Heaven & Hell, välj namn själv) finns på plats och Krux kommer inte upp i deras klass men ändå!!! Fan va bäst!!! Två mästerliga band!!!
Lägg där till Aerosmith, The Answer, U.D.O. och Motörhead så kommer du få en festival som kommer gå till historien som årtusendets bästa!!!

In the sea of doom...
/Onkel D

Bäst just nu!

Neil Young – Live At Massey Hall 1971

Neil Young har äntligen gjort slag i saken och börjat ge ut skivor i den beryktade Archives serien. Första delen kom ifjol med Live At The Fillmore där Neil ger oss en rivig konsert från 1970 med sitt kompband Crazy Horse. En konsert med få låtar men där låtarna är väldigt långa och lite olika originalen, men det är så det skall vara med Mr Young.

På nästa giv i serien så får vi en skiva som är raka motsatsen. Här är det hela 17 spår med en ensam Neil på scen som endast är beväpnad med piano, munspel samt gitarr och laddad med låtar av en kaliber som inte ens Bofors skulle kunna tillverka. Det är så här Neils tidiga alster skall avnjutas, med en passionerad Neil som i varje ton han tar känns som en emotionell flodvåg och som på ett lekfullt, men allvarligt sätt, skämtar med publiken.
Denna skiva var tänkt att komma ut istället för Neil första stora skivframgång Harvest 1972 men då ansågs inte ljudet vara till belåtenhet. Men nu med den nyare och modernare tekniken har denna liveupptagning begåvats med ett kristallklart ljud, eller ja, så bra det kan bli på en inspelning från 1971. I detta fall är det löjligt bra ljud.
Här framförs en del av låtarna för första gången och resten är relativt färska. Idag är dom legendariska och klassiska dokument över hur riktigt jävla bra countryrock skall låta.
Den medföljande DVDn är också den utsökt. Ja, som sagt, så bra det kan bli med en upptagning från 1971, men den är absolut sevärd. En ung, nästan rädd, Neil Young kliver upp på scenen för att framföra sina låtar och man förbannar nästan att man inte var född tidigare så man kunde ha fått uppleva detta på plats, så bra är det.

Neil Young är ju helt klart en liveartist, han musik skall upplevas live för att få den där extra dimensionen och detta är till dagens dato hans helt klart bästa liveskiva. En vara det finns gott om in den Neilska diskografin.
Föredrar man den rockigare Neil Young så är stenhårda Weld eller magiska Live Rust att föredra men är man ute efter mer stillsammare och countrydoftande Neil så är Live At Massey Hall den första du skall köpa för detta är lätt Neils bästa liveupptagning så här långt, inget snack om saken.

Se så, sitt inte där och läs min menlösa blog, spring ut och köp Neil Young Live At Massey Hall 1971 NU!!!

It’s better to burn out, than to fade away…
/Onkel D

So Grim, So True, So Real...

Ja vad kan man säga? Fredagens megamangelkväll på Belsepub med One Man Army And The Undead Quartet kommer gå till historien som en av dom bästa någonsin i det Onkel Darkska minnet. Allting var perfekt denna kväll, ja om man bortser från Färjestads förlust i SM-semifinalhockey, men låt oss ta det ifrån början.

Jag och Zamora möter upp the Mighty Kaiser på tåget ner till Göteborg, där kvällens begivenheter skulle utspela sig, han i sin tur hade skaffat sig resesällskap iform av tre tjejer som roade sig med att humma låtar från en iPod så dom andra fick gissa vad det var. Kaiser ville mest hela tiden lyssna på Mr.Big i just nämnda musikspelare vilket han inte alltid fick men det gjorde inget för den skönsången han bjöd på istället var inte att leka med.
Väl nere i Götet styrde vi vår resa mot sportbaren Score för intagande av innehållet i gigantiska Newcastle Brown Ale flaskor, som Kaiser blev helt betagen av, samt bevittna SM-semifinalishockey. Mitt lag, Färjestad, ledde med 2-0 när vi anlände men tappad i slutet för att sen förlora i sudden death. En tragisk händelse som jag dock, till min egen förvåning, skakade av mig ganska fort.

Nu var det Belsepub och ännu mera Newcastle öl som gällde. Väl inne på stället styrde vi våra steg mot t-shirtförsäljningen där hela badet stod utan att bli trakasserade. Det var vi ju tvugna att ändra på. Är man stjärna så får man ta den smällen. Grabbarna var mycket, mycket trevliga och mest uppmärksamhet fick sångaren Johan Lindstrand. Inte så konstigt då bandet i princip är hans och har man vrålat, gastat och skrikigt på klassiska alster med bandet The Crown så faller det sig naturligt att han står i rampljuset. Johan lovade mig att dom skulle spela So Grim, So True, So Real för min skull som plåster på såren att Färjestad fick stryk. Tack som fan säger man då.
Sen drar förbandet igång, trevliga killar men spela musik ska dom inte göra för satan va tråkigt det var. Kaiser diggade dock sångarens "Converge-sång" men varför fattade aldrig jag och Zamora.

Men sen, sen brakade helvetet lös och One Man Army And The Undead Quartet äntrar scenen. Sen följer ett enda långt euforiskt rus där det headbangas, skriks och gastas allsång. Jag fick till och med sjunga refrängen i So Grim, So True, So Real vilket var jävligt kul, inte konstigt att rösten var som den var dagen efter.
Spelningen var varken för lång eller för kort. Den var bara så jävla perfekt. När till och med Onkel står längst fram och svingar sin kala skalle så kan man vara säker på att det skapas metalhistoria. Tack som fan till bandet som levererade den bästa spelningen på länge!

Efter giget så tog vi oss ner till centralstationen, köpte sedvanlig vidrig kebab, han med bussen till Borås, han med bussen till Sandared och väl hemma så rasade man ner i sängen. Fanns inte en chans i helvete att man orkade hålla sig vaken när man väl var hemma, han knappt till sängen innan jag stöp.
Undrar hur Kaiser klarade att spela fotboll tidigt dagen efter?
Jag började i alla fall lördagen med att lyssna igenom senaste skivan med One Man Army And The Undead Quartet och fick fan nästan en tår i ögat. Må det inte dröja länge till nästa gång man får se dom igen.

Nedan följer lite bildbevis från kvällen. Fler bilder kommer inom kort att lägga upp i mitt webbalbum.

So Grim, So True, So Real...
/Onkel D

Jag och Robert Axelsson från One Man Army And The Undead Quartet

Kalle med Mikael och Johan från One Man Army And The Undead Quartet

Jag med Mikael och Johan från One Man Army And The Undead Quartet

Jag och Tony Jelencovich, ägare av Belsepub

I morgon smäller det…

…då äntrar nämligen One Man Army And The Undead Quartet Belespubs scen I Göteborg för att ge oss en rejäl dos svängande dödsmangel. Jag, El Zamora och the Mighty Kaiser kommer att bege oss ner till götet fulla av både förväntan och diverse rusdrycker för att bevittna dessa herrar.
Jag kan redan på förhand utnämna denna kväll till en klassiker för så säker är jag på att det kommer bli en klassiker. Stora ord? Höga förväntningar? Javisst men med två så löjligt bra skivor i bagaget som dom har i 21st Century Killing Machine och Error In Evolution så saknas inga hitlåtar och med ett fullblodsproffs som Johan Lindstrand vid micken så kan det inte gå fel.

Min uppladdning är i och för sig inte den optimala då jag sen förra helgen legat sjuk i något som bara kan klassas som värre än Ebola. Men jag är på bättringsvägen och även om snoken kommer att rinna och den lilla kondition jag hade är helt borta så ska jag ge järnet! Kanske inte längst framme vid scenen men väl i baren… Det kommer ju något som vi kallar för lön tills imorgon, farligt, farligt men roligt, roligt...

Utförlig (nåja vi får la se hur minnet är) recension av spelningen kommer till helgen förhoppningsvis. Bilder skall man nog försöka sig på att ta några också.

Vill även ta tillfället i akt och kommentera dom nya klara banden till SRF lite snabbt:

White Lion
When The Children cry är en fin bit men sen då? Okay tidiga White Lion är rätt bra men orkar man genomlida massa smöriga och kassa försök till rocklåtar bara för att höra ett par bra låtar?

Dark Tranquillity
Besöker man en Dark Tranquillity konsert så får man räkna med två saker. Det är jävligt bra musik men det är jävligt tråkigt framfört. Det är lite som att höra en liveskiva live så att säga. Nya skivan dock jävligt bra.

Black Debbath
Måste kolla upp dessa norrmän som tydligen skall lira tung och go musik.

Quireboys
Ja det lilla jag har hört lät inge vidare.

Bloodbound
Jag har inte hört andra skivan men första skivan var en pinsam historia. Hur mycket får man kopiera av Iron Maiden innan Steve Harris anser att han borde så royalties?

Hellfueled
Första skivan var helt okay men huvaligen va tråkiga dom är live. Det räckte med en låt för mig sist jag såg dom för att konstatera det.

Bluestone Company
Aldrig hört men namnet låter intressant dock…

Goda Grannar
Man visste ju att dom skulle bokas förr eller senare...

Talisman
Är i och för sig alltid bra live men orkar man stå och se ett band man sett så många gånger förut bara för att för höra allsången i I’ll Be Waiting?

Knight in satans service...
/Onkel D

Konserter i massor…

Då börjar det ordna upp sig på konsertfronten under våren, sommaren och hösten med massa grymma konserter och festivaler på gång. Tyvärr lär man missa en massa bra på grund av pengabrist samt tidsbrist men här är i alla fall dom jag har biljett till eller skall köpa så fort jag har råd...
Jag passar även denna veckan på att slippa undan att ger er Veckans Skivtips genom att tipsa er om bra konserter samtidigt som jag tipsar om bra skivor med banden som spelar.Jag passar även på att efter enbart två stycken "Veckans Skivtips" meddela att just den sektionen går i graven. Jag känner att ett skivtips skall komma genom ren inspiration, det skall inte tvingas fram. Men tygla er kära läsare, jag skall tipsa er om bra musik även i framtiden.

Så till konserterna då:

23/3 - One Man Army And The Undead Quartet – Belsepub, GBG
Sveriges just nu mest intressant band på den tunga sidan. Med debutalstret presenterade dom sig och nu med uppföljaren så tar dom över scenen från dom flesta aktiva band idag. Dom får sin dödsmetall att svänga likt en ål på torra land. Bandet med det långa namnet gästar Belsepub i Göteborg och jag, Zamora och Kaiser kommer åka ner för att få oss en rejäl dos death metal-mangel samt en massa öl också förhoppningsvis.
Biljett är inköpt.
Skivtips: 21st Century Killing Machine och Error In Evolution.

29-30/4 – Gothenburg Metal Festival – Musikens Hus, GBG
Medan jag sitter och skriver ner dessa rader så har jag och mina goda vän Erika mailkontakt, som vanligt varje arbetsdag, och vips så har man bestämt att man skall åka på Gothenburg Metal Festival. Hon ska ner så jag kan ju lika gärna hänga på, mer för att ha nått och göra den helgen än att banden lockar. Men så kollar man lite vad för band som spelar så kan jag säga på rakt arm att Electric Earth, Sabbtail och Destiny vore kul å se och Bullet kan va lite kul också medan Crystal Eyes alltid är kul att se då man känner dom lite flyktigt.
Biljett skall köpas vid nästa löning.
Skivtips: Electric Earth - Organic Songs Volume One, Destiny - Beyond All Sense 2005 samt Sabbtail – Otherworlds och Nightchurch.



13/4 - Jon Olivas Pain – Musikens Hus, GBG
Mr Oliva och hans Pain kommer till Götet och detta får man inte missa. Mannen som är hjärnan bakom mycket av Savatage’s material har gått solo och är nu ute och turnerar på sitta andra album. Vi får bege oss till Musikens Hus för att se han men det är det värt för är dom lika bra som när jag såg dom i Oslo hösten 2005 så kommer det bli en oförglömlig kväll. Har dock ingen aning vilka vi blir som åker ner men det ger sig.
Biljett skall köpas vid nästa löning.
Skivtips: Tage Mahal och Maniacal Renderings.



15/4 – The Answer – Henriksberg, GBG
Detta är ett av mina nya favoritband. The Answers debutalbum kom ifjol och knockade mig fullständigt med sin underbara retrorock. Sicket sväng, sicka riff, sicken jävla platta helt enkelt. Dom kommer till Sweden Rock men jag kan inte hålla mig utan bara måste se dom nu! Detta är för fans av bluesbaserad rock ala Led Zeppelin, Thin Lizzy och Aerosmith.
Konserten är en söndag men jag har tagit ledigt på måndagen då det är min födelsedag på söndagen vilket jag skall fira med Zamora och Richard med massa öl. Jag brukar inte fira mina födelsedagar men nu passar det ju in fint.
Biljett skall köpas vid nästa löning.
Skivtips: Rise



6/5 - Hayseed Dixie - Pusterviksbaren, GBG
Vad kan man säga? Hådrockscovers i bluegrass tappning, kan det bli coolare? Nej, inte om ni frågar mig och Zamora i alla fall. Vi två kommer bege oss till Göteborg en söndag för intagande av maltdryk och avnjuta AC/DC, Thin Lizzy och massa andra klassiska bands riff på...BANJO!!!
Biljett inköpt.
Skivtips: Allt med Hayseed Dixie är grymt.



10/5 – Saxon – Trägårn, GBG
När Trivium och Annihilator spelar på Musikens Hus i Göteborg så spelar kungarna Saxon på Trägårn i samma stad. Vad jag förmodar så lär jag få gå själv på Saxon men det är det värt för Saxon gör aldrig en dålig spelning. Vet du inte vilka Saxon är så har du missat nått och bör genast kolla upp samtliga skivor med bandet för detta är ett riktigt tungviktsband i The New Wave Of British Heavy Metal-genren.
Biljett skall köpas vid nästa löning.
Skivtips: Nya skivan The Inner Sanctum är ute nu!



6-9/6 – Sweden Rock Festival
Vad kan man saga om denn festivalen som inte redan är sagt? Ingenting egentligen förutom att upprepa sig med att säga att Sweden Rock är årets happening för oss hårt rockande svenskar och för mig är detta min huvudsemester.
I år ser jag löjligt mycket fram emot Heaven & Hell aka Black Sabbath som återförenats med Ronnie James Dio för en turné, jag kommer gråta som ett barn, jag lovar. Aerosmith är ett annat band jag ser fram emot med stor förväntan. Annars innehåller festivalen i år än så länge mindre antal band jag vill se än vad som är brukligt, fast det jag vill se vill jag verkligen se så jag lär bli nöjd.
I år är det även premiär för en fjärde festivaldag vilket skall bli kul
En styck fyradagarsbiljett fick man i julklapp.
Skivtips: Black Sabbath – Heaven And Hell och Aerosmith – Draw The Line



16/6 – Ozzy Osbourne – Forum, Köpenhamn, Danmark
Bara några dagar efter Sweden Rock så beger sig jag och Daniel oss till vårat grannland Danmark för att bevittna The Prince Of Darkness, mr Ozzy Osbourne. Och som om inte det vore tillräckligt så agerar Black Label Society och Korn förband vilket betyder att vi samma kväll får bevittna tre löjligt bra liveakter.
Detta tillsammans med att Erika möter upp med flyg från Gävle samt den danska ölkulturen borgar för en underbar minisemester. Jag ser fram emot denna resa nått djävulskt mycket.
Biljett är inhandlad.
Skivtips: Ozzy Osbourne – No More Tears, Black Label Society – The Blessed Hellride och Korn – Korn

30/6 – Metaltown – Frihamnen, GBG
Se föregående blog för information.
Biljett kommer som födelsedagspresent.



4/7 – ZZ Top – Trägårdsföreningen, GBG
Då ska man äntligen få se sina skäggkollegor då, sista jag hade chansen så ställde dom in. Problemet denna gång är att dom spelar samma dag som jag planerar att åka till Roskilde, om jag åker till Roskilde vill säga. Så jag och bror köpte varsin biljett fall i fall det inte skulle bli Roskilde för min del.
Gillar du skönt svängande boggierock? Köp biljett till ZZ Top då.
Biljett är inköpt.,
Skivtips: Eliminator, Afterburner och Recycler.



19-20/10 – Metal Female Voice Fest V – Oktoberhallen, Wieze, Belgien
Sen är det inte så mycket inbokat förrän i oktober då jag, Hasse, Marco, Erika och Daniel drar till Belgien och Metal Female Voice Fest. Eller ja, inget är spikat än, vet inte ens om dom jag räknade upp vill åka med men jag räknar med det i alla fall.
Metal Female Voice Fest är en endagars festival som enbart bokar band som är frontad av kvinnor. Det är inget som tilltalar mig i någon större utsträckning (kvinnor ja men inte när dom sjunger) men jag åker med för en veckas semester och lite öldrickande… Fast jag har fastnat för Sirenias nya skiva och dom ska ju spela på festivalen så det skall bli kul å se dom. I år har dom dock utökat med en extra dag, en så kallad förfest dagen innan festivalen där Doro, Holy Moses och Benedictum skall spela, tre band jag verkligen vill se så jag har mer än bara en semestervecka att se fram emot.
Vi får se hur det blir men jag har i alla fall siktat in mig på denna festival.
Biljett kommer inhandlas om vi åker.
Skivtips: Sirenia - Nine Destinies And A Downfall, Doro – Fight, Holy Moses - Disorder Of The Order och Benedictum – Uncreation.

Ja det var det d, mycket konserter blir det, men det är ju det som är skoj här i livet. Flera konserter lär tillkomma medan några kommer falla bort men det är ju livets gång.

Nedan följer en lista på konserter jag verkligen vill se men som jag på ett eller annat sätt förmodligen inte kommer att se. Men jag skall göra allt jag kan för att lyckas med att införskaffa biljetter och besöka dessa konserter och festivaler också.

There is unrest in the forest, there is trouble with the trees…
/Onkel D

16/3 - U.F.O. - Trägårn, GBG – Feat. Simon Wright
16/3 – The Kristet Utseende - Sticky Fingers, GBG
25/3 – A.C.T. – Sticky Fingers, GBG
1/4 - Kreator & Celtic Frost - Trägårn, GBG
28/4 – Clutch – Sticky Fingers, GBG
12/5 – Egonaut – Uffes Källare, Växjö
24/5 – Mustasch – Storan, GBG
5-8/7 – Roskildefestivalen
13-14/7 – Rockhimlen Festival – Helsingborg
26/7 – Sjuhäradsfestivalen - Ulricehamn
19/8 – Testament – Musikens Hus, GBG

Klara band till Metaltown…

Veckans skivtips utgår pga tidsbrist men återkommer nästa vecka, förhoppningsvis.Istället tänkte jag ge er några snabba skivtips och skriva några rader snabbt om endagarsfestivalen Metaltown som går av stapeln den 30:e Juni på Frihamnen i Göteborg som nu har presenterat sina första band och satan vilken kanondag det verkar bli.Innan det officiellt blev klart med banden så gick Blabbermouth.net ut och sade att Machine Head och Stone Sour var klara men när väl Metaltowns hemsida dök upp så saknades Machine Head men dom banden som tillkommit var av yppersta kvalité…

Slayer
Thrashgiganterna Slayer skojar man inte bort hur som helst, speciellt inte nu när den klassiska sättningen med Dave Lombardo bakom trummorna är intakt. Förra årets "comeback" skiva Christ Illusion visade alla som tvivlat på bandet att dom fortfarande kan leverera högkvalitativ thrash av äldre snitt men på ett modernt sätt. Hängde ni med? Dom gör helt enkelt det dom alltid har gjort fast fortfarande jävligt bra.
Live har jag bara sett dom två gånger, en gång som förband till Iron Maiden och en gång som huvudband i Scandinavium. Bägge gångerna har dom varit lite halvtrista även om det varit hög kvalité på framförandet av musiken så nu hoppas jag på tredje gången gillt och alla förutsättningarna för att det skall bli ett kanongig finns där…
Skivtips: Seasons In The Abyss, South Of Heaven och Christ Illusion.

Stone Sour
Bandet som släppte förra årets bästa skiva, Come What(ever) May, och som jag inte hade råd att åka och se i Stockholm för bara någon månad sen, kommer också till Frihamnen och jag är sååå lycklig… Stone Sour är nämligen ett av mina nya favoritband och jag ångrar att jag inte såg hela deras spelning på Hultsfred i somras, men då hade jag knappt hört dom i och för sig…
Det är svårt å kategorisera Stone Sour men modern metal utan nu-metal vibbar och med starka melodier och refränger tillsammans med en grymt bra sångare kan man kort och gott säga…
Skivtips: Stone Sour och Come What(ever) May.

Mastodon
Lite skitband måste dom boka också, annars är det ingen festival. Mastodon är ett av dom nya "heta" banden som jag inte fattar ett jota varför dom är så populära. Progressiv death/thrash metal ska det tydligen vara och okay, det är la lite progressivt men ska det då inte vara så i alla låtarna? För det är så att varje låt med Mastodon låter exakt likadant. Det är precis hur trist som helst. Och taskig produktion har dom också. Jag brukar få mycket skit och hårda ord för att jag dissar Mastodon och jag brukar få höra att jag inte kan någonting om musik om jag inte hör att det är progressivt och varierande genom varje låt. Men ni som gillar detta brutalt dåliga band, har inte ni ställt er frågan att det kanske är ni som har precis noll koll på musik och förmodligen är tondöva och utan musiksmak för fem öre? Okay, alla har rätt till en åsikt om ett band men i så fall har jag också det och behöver inte bli idiotförklarad varje gång jag inte gillar något som den stora massan gillar.
Skivtips: Skojar du eller?

Meshuggah
Meshuggah är ett gäng trevliga och galna grabbar från Norrland men tyvärr har deras musik aldrig tilltalat mig. Jag kan förstå om folk gillar det för det är tekniskt så det förslår och gillar man fullständigt galen musik så är detta en solklar grej att kolla på.
Skivtips: Tyvärr.

Hellyeah
Hellyeah är en rykande färsk grupp från Texas, USA men dom har rutin som få. Inte minst tackvare den forna Pantera och Damageplan trumslagaren Vinne Paul. Tillsammans med Chad Gray och Greg Tribbett båda från Mudvayne samt Tom Maxwell från Nothingface och Jerry Montano som spelat med bland annat Danzig så bildar dom ett band som, tyvärr, ibland ger mig lite små nu-metal vibbar (första singeln tillexempel) men annars så piskar dom på ren och skär amerikansk modern metal-ilska. Det lilla jag hört är grymt bra (förutom första singeln dock) och det lovar gott inför sommarens festival i Göteborg. Bara en sån sak som att jag får se Vinne Paul live är stort för mig. Pantera lär jag aldrig få se på grund av kända anledningar så jag får ta det lilla som finns.
Skivtips: Hellyeah’s självbetitlade debut är på väg.

Hell ain’t a bad place to be…
/Onkel D

Veckans skivtips...

Black Sabbath - Heaven And Hell
1980 - Vertigo

Då var det dags för ytterligare ett skivtips och jag fortsätter med band som är klara för Sweden Rock Festival. Den kommande sommaren kommer att bli ett minne för livet för mig för jag skall nämligen äntligen få se det bästa Black Sabbath. Det Black Sabbath som frontades av min absoluta favoritsångare, Ronnie James Dio.
Efter många om och men så lämnade ju Ozzy Osbourne till slut Black Sabbath och dom hittade sin ersättare alltså i Ronnie James Dio känd från framförallt Rainbow.
Då bestod bandet av Tony Iommi, Bill Ward, Geezer Butler och Dio och tillsammans skapade dom världens kanske bästa skiva genom tiderna, nämligen Heaven And Hell…
Nu i sommar kallar dom sig inte för Black Sabbath (av kända anledningar som jag inte orkar gå in på här) utan för just Heaven And Hell och istället för Bill Ward så sitter Vinnie Appice på trumpallen. Samma trumslagare som spelade på uppföljaren till detta mästerverk, nämligen Mob Rules, men den skivan är ett kanske ett kommande skivtips…

Men tillbaka till skivan nu. För mig ingår Heaven And Hell i en trio skivor som alla aspirerar om titeln världens bästa skiva genom tiderna. Den har allt. Riffen, texterna, sången, melodierna och så besitter hela skivan den där speciella nerven, känslan som gör att man ryser och får ståpäls var gång man lyssnar på den. Alla, precis alla låtarna är klassiker utöver det vanlig och titelspåret är i princip världens bästa låt.

Gillar du tung, riffbaserad hårdrock med grymt bra sång så är det bara att införskaffa Heaven And Hell. Mer behöver jag inte säga egentligen…

It's heaven and hell...
/Onkel D

Tidigare skivtips:
Aerosmith – Draw The Line