Skivrec: Beth Hart & Joe Bonamassa - Don't Explain

/Onkel D

What’s up?

Ja vad händer med eder Onkel egentligen? Mycket men ändå ingenting kan man säga. Jag vet knappt vart jag skall börja för jag kommer inte ihåg hur länge sedan det var jag skrev om mitt så kallade liv egentligen. Skit samma vi kan väl börja med att jag var och såg mina vänner i Egonaut på X&Y i Borås för snart en månad sedan. Dom spelade upp till dans när dom firade att deras debutalbum ”Electric” äntligen släpptes. Jag har bilder där ifrån att visa er men inte idag, jag har inte ens vågat titta på dom själv ännu. Jag blev nämligen rent ut sagt sketfull och hade den värsta spritångesten jag någonsin haft i över en vecka efteråt. Jag tar här med tillfället i akt och ber om ursäkt om jag sagt eller gjort något som förargat någon. Jag brukar säga att det man inte minns har man inte gjort men i detta fall vet i fan. Jag fick i alla fall en liten väckarklocka och kommer hålla mig till min favoritöl i fortsättningen – folköl! Fast känner jag mig själv så kan man nog inte lite på det heller… Hur som helst så lär jag får be att återkomma med bilder från den kvällen…

På tal om bilder så vet jag att det utlovade bildspelet från Headbangers Open Air i somras fortfarande inte har fått sett dagens ljus men hav förtröstan. Bilderna är i alla fall uppladdade på bloggservern och den som väntar på något roligt väntar alltid för länge men i just detta fall är nog väntan väl värd.

När vi ändå är inne på ämnet headbangers så har jag ju missat två härliga konserter den senaste tiden. Först Uriah Heep i Göteborg men det var medvetet att jag missade den för jag är helt enkelt inget fan av att se konserter på söndagar. Sen har jag fortfarande deras spelningar på Sweden Rock Festival från 2003 och 2009 färskt i minnet, så bra är dom, så helt knäckt är jag inte att jag missade dom. Knäckt blev jag däremot förra veckan då jag från ingenstans åkte på magsjuka! Vad innebar detta nu då? Jo jag fick ju snällt stanna hemma när mina vänner åkte till Sala och kollade på Y&T! Bäverpenis också! Det fanns inte en chans att jag skulle kunna åka med då jag satt på toan med en spyhink framför mig hela helgen, lagom sexigt. Spelningen var tydligen lika grym, och lång, som vanligt men dom lovade att komma tillbaka nästa år och man kan väl säga att jag redan är där! Det sura är ju att man förlorade pengarna man lagt ut för tåg- och konsertbiljett. Hor-SJ gick ju inte med på att någon annan kunde åka på min biljett då jag inte hade ombokningsskydd eller va fan det nu hette. Va fan spelar det för roll? Knacka in i datan att på just den tågplatsen kommer det åka en person som heter något annat för helvete! Nej då måste man ha läkarintyg på att man är sjuk men hur många går till läkaren med magsjuka! I alla fall inte jag så länge det inte drar ut på tiden. Hur som helst – hor-SJ!

Nåväl, imorgon får jag dra några extra kalla i alla fall för då skall vi fira av en jobbarkompis som går i pension. Vi skall ta med honom ut och käka lite gott och sen får vi se vad kvällen har i sin linda! Känner jag rätt så kan det gå precis hur som helst…

Sen går det ju sådär för mina favoritlag i ishockey och fotboll. Arsenal vann i och för sig igår i Champions League men det såg allt annat än säkert ut och på söndag möter vi ärkerivalen i Tottenham så då är vi väl tillbaka på ruta ett igen. Gott ändå att se att Andrei Arshavin har hittat sitt fina tillslag på bollen igen i alla fall. Han har varit lite seg den sista tiden men de senaste matcherna, och igår, visade han prov på att storformen börjar närma sig. Får han bara förtroendet från start framöver så kommer han än en gång visa att han är den lille tsaren!

Däremot går det ju rent åt helvete i ishockeyn! Både CSKA Moskva och Jyväskylä har ju kräftgång i Ryssland respektive Finland men vad Färjestad pysslar med vet i fan. Vi ligger ju näst sist och har inte tagit en enda trepoängare än för fan! Spelet är under all kritik och det är knappt så att ens målvakterna får godkänt även om vi har dom att tacka för en hel del. Så här dåligt har inte mitt kära lag inte spelat sedan -93 då vi åkte ner i Allsvenskan för helvete! Försvaret har fungerat ett fåtal gånger och boxplay ser ju helt okay ut men offensivt då?! Vad fan håller ni på med?! Och tränare Czarnecki då?! Du splittrar på den enda kedjan som varit något att ha! Holtet-Bastiansen-Paulsson är ju den enda kedjan som lyckats etablera tryck i anfallszon så här långt. Nej se till att plocka hem Fabian Brunnström från NHL för jag tror knappast inte han får plats i Detroit och håll tummarna att han kan återanpassa sig till större rink fort. Vi har i och för sig signat en nygammal spelare som gör comeback ikväll – Hannes Hyvönen! Han har de senaste åren spelat i Ryssland och i Finland men han bor tydligen i Karlstad och har kört försäsongsträningen med Färjestad så det var ju ett lägligt nyförvärv som fanns till hands. Kontraktet är först på femton matcher så han lär väl göra allt han kan för att så en förlängning vilket är positivt. Mina minnen från Hannes tidigare sejour i klubben är dock tudelade. Jag minns hans otroligt hårda skott som var fruktat av de flesta försvarare – och vaktmästare! Inte sällan kunde han skjuta sönder plexiglaset bakom mål och när jag såg han värma upp inför en träningsmatch en gång så sköt han sönder målnätet inte bara en, utan två, gånger! Men jag minns också hur han sista säsongen i klubben underpresterade, blev bänkad och senare fick lämna klubben. Men förhoppningsvis kommer han in i laget med offensivlusta, rutin och kampvilja för det är tre saker vi kan behöva just nu. Ikväll är det Djurgården som står för motståndet och det skulle ju sitta mumma med årets första trepoängare mot de gamla ärkerivalerna! Än är hoppet inte ute men det ser mörkt ut…

Så ja, annars händer det inte så mycket just nu. Jag försöker hitta ljuspunkter i mitt så kallade liv nu när mörkret faller på men det är svårt ibland. Färjestad brukar ju hjälpa mig men just nu är dom ju mer ett nedåt- än ett uppåttjack.

Sen har jag en hel del skivor liggandes som skall recenseras så förhoppningsvis kan jag hålla mig någorlunda sysselsatt när tristessen faller på…

Till nästa gång, ha det bäst mina vänner…

/Onkel D

Now Playing: Beth Hart & Joe Bonamassa – Well, Well

Onkel's Ultimate Albums: Machine Head "Burn My Eyes"

Jaaa, då var det dags igen för eder kära Onkel att tala om för er vilka musikalbum som är de absolut ultimata! Naturligtvis sker detta på fyllan så några djupare djupdykningar i djupet är det inte på tal om här men det är som min käre mor brukar säga; Det är bara från barn och fyllehundar som man får höra sanningen! Hur som helst så fick ni förra gången lära oss er Stuck Mojos "Snappin' Necks" förträfflighet och nu har turen kommit till det amerikanska bandet Machine Head!

Vi patar varken om deras kommande platta "Unto the Locust", den förkrossande hårda debutuppföljaren "The More Things Change" eller dundersuccén "The Blackening". Nej vi pratar om deras debutalster "Burn My Eyes" och hur inihelvete jävla bra den jävla skivan är! Jag kommer ihåg mitt första möte med skivan som var ett litet smakprov i form av det första spåret vid namn "Davidian" som följde med någon form av musiktidnings gratisskiva. Detta måste ha varit 1993, året innan skivan släpptes, och jag befann mig i Stockholm kommer jag ihåg. Jag var 14 år och var alltså i huvudstaden på semester med mina underbara föräldrar och jag minns att vi bodde på hotellet Sergel Plaza som var ett riktigt lyxhotell enligt mig med en frukostmatsal stor som en smärre fotbollsplan. Jag hade fått köpa denna musiktidning, som jag inte kommer ihåg namnet på, och dess gratisskiva med massa olika artister på som satte jag genast igång att lyssna på. Jag minns det så väl. Jag satt med ryggen mot sänggaveln på hotellrummet som jag hade ihop med mina föräldrar, jag lyssnade på min CD-walkman, förmodligen Panteras "Vulgar Display of Power" som gick just varm då, och jag kollade på TV. Så stoppar jag i denna gratisskiva och ut ur hörlurarna och in i min skalle eker alltså Machine Heads "Davidian". Först fattade jag ingenting. Vad är detta? Jag hade aldrig hört en så kompakt men ändå luftig ljudbild på en metalplatta någonsin och sången! Sicken utomjordiskt mästerlig sång! Än idag är detta kanske en av världens bästa sångarinsatser inom metal för mig.

Jag vet inte hur många gånger jag lyssnade på detta kompakta och totalt fullkomliga metalstycke. De snuskigt tunga trummorna, de melodiösa men ändå stenhårda gitarrriffen och så den brutala och plågade men ändå tydliga sången gjorde detta till en låt som jag först fick stånd av och när sen sångaren Robb Flynn skanderar mästerligt "Let freedom ring with the shotgun blast" ja då gick det för mig. Det är få musikstycken som skapar detta kompletta tillstånd av fullkomlig lyckat och sexuell extas men "Davidian" är ett sådant musikstycke.

Sen gick det en tid innan skivan "Burn My Eyes" med denna underbar låt på släpptes och när den väl dök upp ja då jävlar! Alla, och nu menar jag verkligen ALLA, låtar på skivan är precis lika jävla bra som just "Davidian"! "Old", "A Thousand Lies" och så vidare är alla fullkomliga mästerverk i min bok och än i dag slås jag av hur jävla kompakt men ändå melodiös "Burn My Eyes" är. Här finns inte ett enda fel. Trummorna, basen, gitarrerna, sången (den ohyggligt mästerliga sången!) och produktionen håller absolut världsklass!

Ärligt talat, om jag skulle göra en nykter recension på denna skivan idag så hade jag inte vetat vad jag skulle skriva. Hur beskriver man det ultimata? Lovorden och superlativen är inte nog för att beskriva detta mästerverk. Nej, vad fan kan jag säga? Jag kan ordbajsa om detta mästerverk i all evighet men inte fan har ni tid att läsa allt som jag vill säga om denan skiva! Så gör er själva istället en tjänst, oavsett om ni gillar metal eller inte, ta och lyssna på "Burn My Eyes" med Machine Head i sin helhet för även om ni inte gillar det ni hör så kan ni i alla fall säga att ni har hört världens bästa metalplatta genom alla tider! Så enkelt är det...

Lyssna på skivan på Spotify här: Machine Head – Burn My Eyes

/Onkel D

Now Playing: Machine Head - Davidian (Så klart!)

Hockey madness…

Ja då var det äntligen dags för en ny ishockeysäsong! Livet vänder åter! Okay för att jag har sett några matcher i gruppspelet av European Trophy men jag är så utsvulten på hockey så jag satt igår och tittade på Frölunda mot Växjö, så jävla sugen är jag på hockey så jag sjunker så lågt. Men imorgon smäller det på allvar! Mitt älskade lag, de svenska mästarna, Färjestad BK äntrar isen i Löfbergs Lila Arena för att ta emot förra säsongens finalmotståndare Skellefteå AIK! Det kommer nog att bli tufft i år för även om vi på pappret ser minst lika starka ut som förra säsongen så är det nu tio år sedan ett lag lyckades försvara sin titel och frågan är om Elitserien på förhand någonsin sett jämnare ut? Men är det något lag som kan försvara en titel så är det ju mästerliga Färjestad! Hur som helst så tänkte jag ta en liten snabbgenomgång av A-lagstruppen. Inte för att jag tror att någon av mina trogna läsare bryr sig men har ni inte förstått storheten i Karlstads mästarlag så är det väl på tiden att ni börjar nu.

Vi (ja är man medlem i föreningen så kan man säga vi) blev ju av med några tunga namn som bland annat Alexander Salak, Mattias Sjögren och Dick Axelsson inför denna säsong. Men istället för att se till det som varit (även om ett SM-guld alltid är kul att se tillbaka på) så blickar vi istället framåt och ser till vad vi har istället. På målvaktssidan är Christopher “Torpet” Nihlstorp kvar och han är utan tvekan redo att ta över första spaden efter Salak som nu är borta i NHL. Torpet spelade stabilt under säsongen förra året och när han gick in i slutspelet, då Salak skadade sig, så var han ju helt fenomenal! Utan Torpet hade det inte blivit något guld tror jag. Bakom honom har vi sen nya och lovande Fredrik Pettersson-Wentzel (jag hatar långa dubbelefternamn) som redan på försäsongen visat att han vill vara med och fightas om platsen som första valet mellan stolparna. Han är en framtida stormålvakt som med målvaktstränare Erika Granqvists vägledning kan kommer han nog bli nästa målvaktsexport till NHL. Jag tycker vårat målvaktspar ser stabilt ut och håller sig åtminstone en av dom sig frisk åt gången så skall vi nog klara oss på den positionen.

Även backbesättningen tycker jag ser stabil ut med en mix av gammal och ungt. Nog för att Junland har försvunnit men och? Vad tillförde han egentligen? Kan hans ersättare Johan Larsson från Bofors lyckas bättre? Ja sämre kan det ju knappast bli. Hur som helst, ser vi till rutin, så finns det ju gott om härlig tyngd och rutin i Sanny Lindström, Kristofer Berglund och Jonas Frögren samt elakhet och målfarlighet i Martin Sevc. Dock har både Frögren och Sevc mest tränat rehabilitering på försäsongen men dom kommer båda att vara viktiga pjäser under säsongen.
Målfarlighet finns även i Magnus Nygren som i år får chansen att spela för laget en hel säsong och hans skott från blålinjen (ibland annat power play) kommer att bli ett fruktat vapen.
Sen får vi inte glömma att vi har den unga trion Oscar Klefbom, Jonas Brodin och Anton Grundel som alla tre redan förra säsongen visade prov på stort spel. Frågan är bara hur länge vi får behålla dom innan NHL lockar över dom?
Så ja, backbesättningen ser oerhört intressant ut, och det enda jag egentligen undrar över är vem som skall ta klivet fram och bli en poängproducerande back? Sevc i alla ära men han har en tendens att långa perioder ha lite skev adress på skotten. Det är dock något som Nygren inte lider av så jag hoppas, och tror, att han kan kliva fram och bli en ny Thomas Rhodin.

 
Framåt då? Vilka skall näta nu när Pelle Prestberg än en gång lämnat laget? Ja på den positionen ser det klart intressant ut. Växjös poängkung Joakim Hillding är ny för i år och han ser ju oerhört intressant ut men hur lång tid behöver han på sig för att anpassa sig till det högre tempot i Elitserien? Att anpassa sig gäller även för ex-frölundaiten Fredrik Sjöström som kommer från NHL. Av erfarenhet vet jag att det brukar ta cirka en halv säsong innan spelar som kommer från NHL-spel vänjer sig vid de större rinkarna. Men förhoppningsvis behövs inte det utan med sin fart så kan nog Sjöström tillföra en ny dimension i Färjestads spel genom att gå lite rakare på motståndarens mål. De flesta ”experter” har ju utnämnt honom till årets värvning i Elitserien så något skall väl den gamle indianen tillföra.
Ny för året är även Peter Wennerström som ingått i Färjestads organisation en längre tid men mest varit utlånad för att få rutin vilket även gäller för Erik Thorell. Det skall bli intressant och se om de båda kan slå sig in i laget redan i år. En som hade svårt att ta en ordinarie plats ifjol var talangfulle Robin Sterner men han ser ut att kunna ta nästa kliv i utvecklingen nu då han varit en av våra bästa poängplockare på försäsongen. Potentialen finns, nu skall den bara fram också.

Potential har vi annars i en oerhört gedigen och rutinerad forwardsuppställning i övrigt. Förstacenter och lagkapten är Rickard Wallin som i mina ögon växte rejält förra året som ledare. Jag tycker att han ibland tar lite väl onödiga utvisningar men han har skärpt till sig någorlunda nu tycker jag. Tyvärr fick han ju förra säsongen förstörd av en långtidsskada men visade med sitt spel och ledarskap i slutspelet hur bra han egentligen är. Jämte honom brukar vi hitta Per ”Åsa” Åslund gör alltid ett stabilt jobb och kan även gå in och bli matchvinnare om han har en bra dag. På andra kanten finns Christian Berglund som kom hem förra året för att producera mål och det gjorde han också. Jag tror att han kommer att göra så även i och naturligtvis även bana väg för sina kamrater med sitt hårda och uppoffrande spel. Han måste vara en av de jobbigaste spelarna att möta ute på isen.
Svåra, och framför allt jobbiga, är vår frejdiga andrakedja att möta. I mitten har vi tunga och alltid lika hårt arbetande Anders Bastiansen som förmodligen skulle kunna gå rätt in i vilket lag som helst i serien. På kanterna jämte honom hittar vi Marius Holtet och Marcus Paulsson som båda alltid jobbar kopiöst mycket och då båda har finfina skott att tillgå så är dom ju även målfarliga. Något vi såg av Holtet i VM senaste då han var en av turneringen bästa spelare. Samma sak gällde ju i slutspelet då han var våran kanske viktigaste spelare.
Våran tredje lina haltar en aning då Prestberg flytt fältet och lämnat Patrik Lundh och Mikael Johansson vingklippta. Vem av nyförvärven kan fylla Prestbergs lucka? Det får ju gärna vara någon som har ett gott skott då Micke Johansson är en excellent passningskung och Peppe Lundh är en grovjobbar med näsa för att kunna gräva fram pucken. Denna formationens utveckling kommer att bli mycket intressant att följa helt klart.

Ja det är i alla så som jag ser på laget i detta nu men formationerna lär ju ändra på sig hela tiden och jag har precis sett hur dom kommer att formera laget imorgon och det ser inte alls ut som jag har tänkt mig. Men då alla följer Färjestad för att dom är så jävla bäst så behöver man ju inte dra upp vartenda scenario som kan tänkas bli framöver, vi lär ju vinna ändå, det vet vi ju.

Tränaren då? Han som skall styra upp femmorna och få ihop truppen och få alla att dra åt samma håll? Ja på den fronten har det ju skett en förändring helt klart. Målvakts och videocoachen Erik Granqvist är ju kvar så klart och den gubben skall vi vara rädda om. Han har gjort mer för utvecklingen inom den svenska målvaktsutbildningen än vad svenska ishockeyförbundet gjort sammanlagt under sin livstid. Leif Carlsson är en trygg och rutinerad assisterande coach som länge har ingått i familjen så där har vi trygget men kommer den nye huvudtränaren att kunna bli accepterad i ”La Familia”? Min uppfattning om Niklas Czarnecki innan han blev klar för Färjestad inför det här året var att han är en rätt så medelmåttig tränare som lyckas okay med medelmåttiga lag. Men efter att ha läst på lite och kollat in vad han egentligen haft för material att röra sig med så måste jag säga att jag börjar tro på honom mer och mer. Han har gått den långa vägen och har under sina sjutton år som ledare hela tiden tagit ett steg uppåt på stegen. Från ungdomsledare till juniortränare till assisterande till huvudcoach och så vidare. Han ger ett väldigt homogent intryck där han hela tiden på pekar att han är stolt över att få chansen i Sveriges bästa lag och förening och att det är ett sådant här mål han hela tiden har jobbat. Nu står han inför sin största utmaning i karriären, pallar han för trycket?

Jag hoppas, som alltid, att mitt kära Färjestad än en gång skall plocka hem SM-guldet och jag anser att vi har truppen för det. Men som vanligt har det sett lite svajigt ut i träningsmatcherna och blir det som ifjol att dom spelar som en påse nötter allihopa så är jag ju naturligtvis den första att klaga. Men, jag är även den första att hylla när dom gör något bra så det blir väl som vanligt – mitt humör bestäms av hur det går för Färjestad. Men är det inte så det skall vara? En religion är inget man rycker på axlarna åt och ishockey är min religion och Färjestad är den gud jag tillber, så enkelt är det.

Men som den hockeydåre jag är så haver jag ju andra gudar vid sidan om. Eller kanske inte gudar utan mer följeslagare som jag följer. Eller nått. Hur som helst så finns det några lag ute i Europa och borta i Nordamerika som jag följer lite närmare än andra. Nummer ett efter Färjestad är och förblir Calgary Flames (även om jag följer Boston Bruins lite också) borta i NHL. Nu har dom (jag är inte medlem så här får jag säga dom) missat Stanley Cup-slutspelet två år i rad nu och ser man till truppen så ser det inte ut att kunna bli något slutspel i år heller. Målvakten Miikka Kiprusoff börjar bli till åren nu och kommer gamle Färjestadbekantingen Henrik Karlsson kunna ge honom den avlastningen han behöver? För några år sedan hade Calgary ligans starkaste försvar, idag är det allt för tunt. Vem skall kliva fram och leda försvaret? Jay Bouwmeester, Scott Hannan eller Cory Sarich? Nej backbesättningen ser mest ung och lovande ut men för att vinna Stanley Cup behöver mer och tyngre rutin som kan leda ungtupparna. Framåt är det återigen trotjänaren Jarome Iginla vi får förlita oss på. Hur länge till orkar han dra det tyngsta lasset i föreningen han älskar? Vem skall kliva upp och avlasta honom? Svenska Mikael Backlund, Rene Bourque eller Curtis Glencross? Nej jag tror inte det. Eller är det finnarna Niklas Hagman eller Olli (T)Jokinen? Nej då får vi nog hoppas mer på trion Brendan Morrison, David Moss och Alex Tanguay men inte ens där ser jag lösningen. Jag hoppas verkligen coach Sutter kan får ihop alla lagdelarna och fixar en slutspelsplats men det ser mörkt ut tyvärr.

Nej då tror jag mer på framgångar i den finska ligan och Jyväskylä! Förra året gick något snett i slutspelet och laget kunde inte försvara sin titel men i år är det andra bullar (eller finska pinnar kanske) som gäller. Laget består som vanligt av en ett helt tjog unga lovande talanger samt ett gäng rutinerade rävar. Skall backar som Kalle Koskinen och Färjestadbekantingen Arto Laatikainen kunna hålla ihop försvaret och skall Antti Pihlström (även han med Färjestadanknytning) kunna leda lagets anfall? Laget ser som vanligt lovande ut som sagt men fixar dom att ta hem bucklan igen? Vi får väl se sa den blinde till den döve.

Om vi sen fortsätter längre öster ut så hittar vi Ryssland och KHL. En liga som inte kommer att vara sig lik på mycket länge. Ingen kan väl ha undgått den tragiska flygolyckan som tog livet av ett helt lag. I princip hela Lokomotiv Jaroslavl, ett av ligans allra bästa lag, omkom i flygolyckan och aldrig har väl ishockeyvärlden varit med om en mer tragisk händelse. Själv har jag fortfarande svårt att fatta vad som har hänt och mina tankar går ju naturligtvis ut till alla de familjer som har blivit drabbade men tyngst var nog ändå att Sveriges genom tidernas kanske bästa målvakt Stefan Liv fanns med bland de omkomna. Jag tillhör dom som har svurit och gnällt på Stefans ibland nonchalanta spelstil i landslaget men jag har även svurit och fräst då han spikat igen fullständigt mot Färjestad i Elitserien och SM-slutspelet. Att han samtidigt verkade vara en oerhört sympatisk och omtyckt människa med en jävligt skön attityd gjorde ju att man inte kunde tycka illa om honom heller oavsett hur många gånger han grusade våra guldplaner. En stor svensk hockeyspelare har ryckts ifrån oss allt för tidigt tyvärr.

Om vi går vidare med mer roliga saker (nåja, det är ju CSKA Moskva vi pratar om) så skall det bli spännande och se om mitt lag CSKA Moskva kan skärpa till sig och gå till slutspel för en gång skull. Detta klassiska lag har verkligen hamnat på efterkälken när KHL drog igång och det ser inte ljusare ut i år. Bland de namnkunnigaste har vi Sverigebekantingen och ojämna Rastislav Stana i mål samt anfallarna Niklas Persson och Tomas Surovy som tillsammans med en gäng mer eller mindre okända ryssar skall se till att CSKA Moskva återupprättar sin storhet. Det ser inte ljust ut om ni frågar mig.


Nej då finns det större chans att de regerande mästarna Eisbären Berlin återigen tar hem den tyska ligan! Berlin har ett lag där egentligen bara den gamle räven Sven Felski är det namn som sticker ut ur mängden men som tillsammans verkar vara oerhört jämnstarkt i alla lagdelar. Jag har oerhört dålig koll på den tyska ligan och så även Berlin men något lag måste man ju hålla på även i Tyskland och varför inte då på dom som vinner? Dom var i och för sig ganska kassa när jag började hålla på dom men ändå?

Ungefär samma omdöme får jag ge schweiziska Kloten Flyers (smaka på det namnet) då jag vet att jag håller på dom men jag kan inget om ligan överlag. Det jag vet är att Färjestadfavoriten och den totala retstickan Marcel Jenni spelar i laget tillsammans med bland annat svenska Niklas Nordgren men så mycket mer vet jag inte. Ja, laget tränas ju av legendaren Anders Eldebrink ju! Då lär väl försvaret kunna styras upp åtminstone i alla fall.

Ja det blev ju ett härligt inlägg om världens bästa sport, och min religion, ishockey! Visst är det skönt att Elitserien drar igång igen så man vet vad man skall göra på kvällarna? Det är skönt när ishockeyn drar igång så det finns något som styr upp ens liv. För tro mig, det är något som behövs…

/Onkel D

Now Playing: Beth Hart & Joe Bonamassa – Your Heart is as Black as Night

Skivrec: Thalamus - Subterfuge

/Onkel D

Now Watching: Elitseriepremiären (Tyvärr sker den i Göteborg)

Doogie White - Time Machine

Doogie White - Time Machine by metalmindproductions

Som ni kan höra här ovanför så verkar ju Doogie Whites kommande soloplattan bli något i hästväg!

Jag jobbar förövrigt hårt på ett inlägg om mina tankar om den stundande ishockeysäsongen samt en liten berättelse från Headbangers Open Air i somras så hav tålamod mina kära undersåtar!

/Onkel D

Now Playing: Doogie White - Time Machine

Best rockalbum ever?

Kan detta vara världens bästa rockalbum genom tiderna? Ja fan vet! Just denna kväll/natt orkar jag inte gå djupare in på ämnet då ett gäng flaskor rödtjut har gjort sitt till men jag vill ändå sätta ner foten och visa vart jag står i denna eviga fråga!
Att just Hellacopters är etta denna natt beror nog mer på att jag inte hört skivan på ett bra tag plus att ingen av nedstående skivor har spisats denna kväll så här långt. Så ge mig ett nyktert tillstånd och en livstid av erfarenhet så lovar jag att jag har det ultimata svaret till er men just nu kan jag bara beordra er en sak: Lyssna på de skivor jag tar upp i detta inlägg och älska skiten annars har ni fan ingen musiksmak att tala om!!!

Chickenfoots självbetitlade debut är förmodligen det album som tar hem titeln i denna kategori...

...men sen har ju AC/DC både "Highway to Hell"...

...och "Back in Black" på sitt samvete och fan vet om inte någon av dessa tar hem förstaplatsen?

Eller varför inte Motörhead med sin "Bastards"? Eller kan det trots allt vara en Deep Purple-platta eller något med Led Zeppelin, Airbourne eller Audioslave? Ja jag får nog be att återkomma i ämnet...



/Onkel D

NP: The Hellacopters - Toys and Flavours

In Arséne We Trust…

Det är NU som fotbollssäsongen börjar! Det verkar ju så uppenbarligen i alla fall för även om mitt kära Arsenal redan har hunnit spela fem matcher så känns det lite som att det är nu, när transferfönstret stänger, som man kan börja blicka framåt och analysera truppen. Säsongsinledningen har ju knappats varit speciellt rolig, eller lätt heller för den delen, för Arsenal och för oss fans. Det mesta har kretsat kring vilka spelare som skall lämna laget istället för vilka som skall förstärka. Att Cesc Fabregas skulle försvinna hem till Barcelona förr eller senare kan ju inta ha undgått någon efter åratal av rykten och den affären drog ut rejält på tiden men nu är han alltså klar för Barcelona och vips så har världens bästa lag blivit lite bättre. Det känns jävligt lurigt att se Fabregas i Barca-tröjan. Han är ju våran spelare, han är ju vår kapten. Jag trodde aldrig att vi skulle förlora honom även om man visste det innerst inne. Han verkar dock inte ha glömt sin tid i Arsenal då han både twittrar om och talar gott om klubben i intervjuer så en dag kanske han kommer tillbaka, vem vet? Han verkar dock ha hittat sig tillrätta i sin moderklubb ganska fort och har redan nätat ett par mål plus att han verkar ha ett jävla gott samarbeta med Leo Messi. I alla fall i de matcher jag har sett så frågan är ju; Vilka skall kunna stoppa katalanerna även denna säsong?

Men det är ju inte bara Fabregas som vi har tappat. Både Gaël Clichy och Samir Nasri verkar ha bytt religion och börjat tillbe Mammon istället och därmed skrivit på för Manchester City. Clichy säger att han bytt klubb för att han vill vinna titlar men hur mycket har City vunnit egentligen? Förutom FA-cupen förra säsongen så har dom väl inte vunnit något på en smärre evighet? Nog för att dom har värvat spelare för tillräckligt med pengar för att mätta hela Afrikas befolkning i hundra år men ändå. Nasri nämnde ungefär samma anledning då han ville byta klubb men man fattar ju nu i efterhand att allt handlade om pengar. För varför förhandlade han då både med Manchester City och Manchester United om det är titlar han vill vinna? Då är det ju bara United som gäller för traditionens makt är så pass stor så United vinner säkert ett par även i år. Nej $amir Na$ri tror att chansen är större i City för där fick han ju mest pengar. United har redan slagit City i en final i år så gjorde du rätt din pengakåte jävel?

Jag är i och för sig nöjd med att vi sålde Na$ri för han har bara varit bra en halv säsong av totalt tre och han ser dessutom ut som en fjolla. Hoppas Thomas Vermaelen knäcker ett ben eller två på honom när vi möts senare i ligan.

Dom är ju inte de enda spelarna som har lämnat men att jag skulle bli upprörd över att förlora spelare som Armand Traoré och Emmanuel Eboué är ju knappast troligt. Det är ju bara tacka och ta emot att dom försvinner. Men kan Arsenal täcka upp för alla spelarförluster? Det är ju det som har varit den stora snackisen hittills, att Arsenal har förlorat tre stjärnor men inte värvat någonting alls nästan. Fansen har rasat och krävt nyförvärv men den enfaldige och tjurskallige Arséne Wenger har idogt vägrat öppna plånboken. Han handlade i och för sig jävligt talangfulle Gervinho och än mer talangfulle Alex Oxlade-Chamberlain samt lovande backen Carl Jenkinson men det är väl, om vi skall vara ärliga, bara Gervinho som skall ha något med A-laget att göra denna säsong. Jenkison har i och för sig gjort bra ifrån sig då vi drabbats av ett tjog skador men han petar inte Bacary Sagna när alla är friska.

 

För det är just det, Arsenal har ju haft lagom otur inledningsvis. Förutom småskador i mängder på flera spelare så har vi lite värre skador på tillexempel Jack Wilshere och som inte det vore nog så fick vi tre matchers avstängning för inte bara Gervinho utan även Alexander Song och hans ersättare, Emmanuel Frimpong, blev även han utvisad och avstängd en match! Detta har gjort att vi (jag, jag vet att jag säger vi men är man medlem så är man) inte har kunnat prestera på toppnivå i början på säsongen. Visst, vi avancerade till Champions League (tack och lov) genom att slå Udinese över två matcher, men det var inte övertygande direkt. I ligan inledde vi med oavgjort mot Newcastle (inte övertygande det heller), förlust mot Liverpool (i en match där ingen skall ha poäng) och så dunderförlusten mot Manchester United med 8-2. Den sista matchen sved rejält men Arsenal har haft i princip sitt juniorlag som startelva de två sista matcherna och för ett lag som United (helt ordinarie dessutom) är det ju en munsbit. Jag sa i och för sig att under tvåsiffrigt i baken mot United är godkänt så helt illa var det väl kanske inte? Jo, det var precis vad det var det…förödmjukelse är det enda sanna ordet.

Den förlusten behövdes nog för nu har Wenger öppnat plånboken och värvat in bland annat anfallaren Chu-Young Park från Monaco och backen Andre Santos från Fenerbahce. Men dom har även gjort årets kungligaste värvning i mittbacken Per Mertesacker!!! Ända sedan jag såg honom spela första gången så har jag velat ha denna stenhårda och långa tysk till Arsenal och nu är det verklighet. Vårat mittlås med Vermaelen och nu Mertesacker blir ju stenhårt och med nya Santos till vänster och Sagna till höger så blir detta ett försvar jag tror benhårt på!
Det som ser lite vekt ut nu är mittfältet som behöver en rejäl kreativ kraft då både Fabregas och Na$ri är borta. Tomas Rosicky är en underskattad spelare men han är inte lösningen över en hel säsong tyvärr. Talangen har vi ju i Wilshere, Aaron Ramsey, Frimpong, Song, Andrei Arshavin, Gervinho och så vidare men rutinen finns inte riktigt där överlag ännu och vi är i stort behov av en offensiv klasspelare NU, inte en som är bra om tre år utan NU!

Anfallet skall vi inte tala om. Robbie Van Persie, vår nye lagkapten, gjorde i och för sig mer mål än han spelade matcher ifjol men då var han skadade halva säsongen. Han kan göra mål den gode Van Persie det är inte så mycket mer inte. Att han dessutom är så jävla enfotad att man börjar undra om han hoppar på ett ben även utanför planen gör ju inte saken bättre. Han kan göra mål men hans passningsspel och speluppfattning är långt ifrån färdigutvecklade. Bakom honom på kö står då nya koreanen Park som säkert kan bli bra men vi vet inte och både Marouane Chamakh (har helt tappat sin form) och dansken Nicklas Bendtner (som vill bort från klubben men ingen vill ha honom) som kommer därefter är ju inga superval direkt. Nej en tung och pålitlig anfallare vill vi ha också.

Så det enda som ser stabilt ut är just försvaret och målvakten Wojciech Szczesny, om alla får vara friska vill säga. Bakom den unge polacken Szczesny (som har varit jävligt bra hittills) finns ju egentligen bara Łukasz Fabiański som inte övertygat de gånger han har fått stå och den forne förstamålvakten Manuel Almunia som förra året till och med fick se sig passerad av målvaktstränaren Jens Lehmann som fick hoppa in en match. Får bara Szczesny vara frisk så är jag inte orolig för målvaktsfrågan men börjar däremot våra backar gå sönder då vet i fan. Redan nämnda Jenkinson kan vara ett gott alternativ åt Sagna men inte om den samme blir långtidsskadad, till vänster får Kieran Gibbs än en gång se sig som nummer två, denna gång bakom nya Santos, men vad gör det då Gibbs är mer skadad än frisk. I mittförsvaret kan nog både Laurent Koscielny och John Djouroue vikariera enstaka matcher med framgång men inte mer och Sebastien Squillaci får nog se sig om efter en annan klubb att klanta till sig i.

Men så, i elfte timmen, sista dödsrycket innan transferfönstret stängde igår så slog han till vår gode Wenger, men frågan är om det inte var lite av panik som han handlade? Hur som helst så blev Evertons mittfältare Mikel Arteta klar för Arsenal och det gillar jag. Jag har alltid gillat spanjorens offensiva kvalitéer men han har även ett defensivt tänk vilket alltid är att föredra. Det jag inte gillar är att han ibland kan i bland vara lite väl skadebenägen. Men får han bara vara frisk så kan han nog ta ytterligare ett steg i utvecklingen och bli en nyckelspelare för klubben.
Men han nöjde sig inte där Wenger utan fick även Chelseas Yossi Benayoun att skriva på för klubben. Ett köp (eller blir det ett lån?) jag inte ser någon som helst poäng med. Jag har aldrig tyckt att han har varit någon bra spelare, inte ens när han var som bäst i Liverpool. Även han är dessutom aningen klen och kan gå skadad långa stunder. Men kan det vara så att han fortfarande har en nivå kvar av sitt spel att plocka fram? Det kanske blir nu under Wengers kloka ledning? Hur som helst så ser inte jag Benayoun som något nyförvärv och skulle han göra bra i från sig så ser jag det endast som en bonus.
Sen tappade vi även några spelare i slutet igår. Costaricanen Joel Campbell han inte ens skriva på för Arsenal innan vi skeppade iväg honom FC Lorient på lån. Han fick inget jobbtillstånd i England och spel i en mindre klubb kan nog gynna denna unga och oerhört talangfulla forward. Talangfull var nog även Nicklas Bendtner en gång i tiden och även om jag i vissa, väldigt få, stunder faktiskt kan uppskatta honom så gjorde det inget att vi nu skeppade iväg honom till Sunderland. Dock är det nog på lån så med lite tur kanske han hittar formen och kommer tillbaka som en ny spelare. Även mittfältaren Henri Lansbury har vi lånat ut, denna gång till West Ham, och det kan nog göra honom gott och jag ser honom som en kommande storspelare i Arsenal.

Så ja, jag tycker nog fortfarande att Wenger har handlat allt för lamt detta transferfönster. Han har lagt ner mer tid på att försöka behålla spelare som definitivt var på väg bort istället för att acceptera faktum och fokusera på att hitta fullgoda ersättare. Arteta kan bli bra men vi vet inte, Gervinho kan komma att bli ligans bästa spelare men vi vet inte och så vidare. Arsenal är nog den klubb som länkats samman med flest spelare i hela världen denna sommar och det är väl bara Messi och Wayne Rooney som inte har varit aktuella för Arsenal enligt alla rykten. Så vi får väl se hur det går. Bara alla spelare får vara friska och håller sig borta från utvisningar så kan det kanske bli lite framgångar även detta år. För det är NU som säsongen börjar på allvar!

Nu tänker ni, gudarns vilken fotbollstokig kille den där Onkel är, och det är jag nog på ett sätt, men den viktiga säsongen sätter igång först om två veckor. Då drar Elitserien i ishockey igång, det är då livet kommer tillbaka på allvar…

/Onkel D

Now Playing: Chickenfoot – Big Foot