Jaaa, då var det dags igen för eder kära Onkel att tala om för er vilka musikalbum som är de absolut ultimata! Naturligtvis sker detta på fyllan så några djupare djupdykningar i djupet är det inte på tal om här men det är som min käre mor brukar säga; Det är bara från barn och fyllehundar som man får höra sanningen! Hur som helst så fick ni förra gången lära oss er Stuck Mojos "Snappin' Necks" förträfflighet och nu har turen kommit till det amerikanska bandet Machine Head!
Vi patar varken om deras kommande platta "Unto the Locust", den förkrossande hårda debutuppföljaren "The More Things Change" eller dundersuccén "The Blackening". Nej vi pratar om deras debutalster "Burn My Eyes" och hur inihelvete jävla bra den jävla skivan är! Jag kommer ihåg mitt första möte med skivan som var ett litet smakprov i form av det första spåret vid namn "Davidian" som följde med någon form av musiktidnings gratisskiva. Detta måste ha varit 1993, året innan skivan släpptes, och jag befann mig i Stockholm kommer jag ihåg. Jag var 14 år och var alltså i huvudstaden på semester med mina underbara föräldrar och jag minns att vi bodde på hotellet Sergel Plaza som var ett riktigt lyxhotell enligt mig med en frukostmatsal stor som en smärre fotbollsplan. Jag hade fått köpa denna musiktidning, som jag inte kommer ihåg namnet på, och dess gratisskiva med massa olika artister på som satte jag genast igång att lyssna på. Jag minns det så väl. Jag satt med ryggen mot sänggaveln på hotellrummet som jag hade ihop med mina föräldrar, jag lyssnade på min CD-walkman, förmodligen Panteras "Vulgar Display of Power" som gick just varm då, och jag kollade på TV. Så stoppar jag i denna gratisskiva och ut ur hörlurarna och in i min skalle eker alltså Machine Heads "Davidian". Först fattade jag ingenting. Vad är detta? Jag hade aldrig hört en så kompakt men ändå luftig ljudbild på en metalplatta någonsin och sången! Sicken utomjordiskt mästerlig sång! Än idag är detta kanske en av världens bästa sångarinsatser inom metal för mig.
Jag vet inte hur många gånger jag lyssnade på detta kompakta och totalt fullkomliga metalstycke. De snuskigt tunga trummorna, de melodiösa men ändå stenhårda gitarrriffen och så den brutala och plågade men ändå tydliga sången gjorde detta till en låt som jag först fick stånd av och när sen sångaren Robb Flynn skanderar mästerligt "Let freedom ring with the shotgun blast" ja då gick det för mig. Det är få musikstycken som skapar detta kompletta tillstånd av fullkomlig lyckat och sexuell extas men "Davidian" är ett sådant musikstycke.
Sen gick det en tid innan skivan "Burn My Eyes" med denna underbar låt på släpptes och när den väl dök upp ja då jävlar! Alla, och nu menar jag verkligen ALLA, låtar på skivan är precis lika jävla bra som just "Davidian"! "Old", "A Thousand Lies" och så vidare är alla fullkomliga mästerverk i min bok och än i dag slås jag av hur jävla kompakt men ändå melodiös "Burn My Eyes" är. Här finns inte ett enda fel. Trummorna, basen, gitarrerna, sången (den ohyggligt mästerliga sången!) och produktionen håller absolut världsklass!
Ärligt talat, om jag skulle göra en nykter recension på denna skivan idag så hade jag inte vetat vad jag skulle skriva. Hur beskriver man det ultimata? Lovorden och superlativen är inte nog för att beskriva detta mästerverk. Nej, vad fan kan jag säga? Jag kan ordbajsa om detta mästerverk i all evighet men inte fan har ni tid att läsa allt som jag vill säga om denan skiva! Så gör er själva istället en tjänst, oavsett om ni gillar metal eller inte, ta och lyssna på "Burn My Eyes" med Machine Head i sin helhet för även om ni inte gillar det ni hör så kan ni i alla fall säga att ni har hört världens bästa metalplatta genom alla tider! Så enkelt är det...
Lyssna på skivan på Spotify här: Machine Head – Burn My Eyes
/Onkel D
Now Playing: Machine Head - Davidian (Så klart!)
Let freedom ring with a shotgun blast...
SvaraRadera