AIRBOURNE!!!

Aaaargh!!! Fan vilket band!!! Airbourne från australien rockar fett som fan och bra så in i helvete!!! Äntligen ett band som kan fylla en lite större bit av det enorma tomrum som AC/DC har skapat hos mig genom att hålla sig borta från scenen i snart åtta år.
Att säga att dom bara låter som AC/DC är taskigt att säga för även om det låter mycket AC/DC så har dom fått till ett jävligt gôtt sound.
Äsch, skit samma, lyssna istället på Airbourne och deras "Diamonds in the Rough" här nedan så förstår ni nog varför jag är så exstas!!!
/Onkel D

Dom första banden till SRF2008!!!

Japp, i lördags var det då äntligen dags, kick-off för Sweden Rock Festival och presentation av dom första banden. Det blev en oväntat bra start vilket det faktiskt inte brukar vara för min del. Men 2008 ser redan ut nu att bli ett suveränt Sweden Rock-år.
Jag kommer som vanligt att kommentera banden som släpps allt eftersom samt ge skivtips i den mån jag kan. Just i denna omgången av band så är det ett gäng band som jag aldrig hört eller som jag lyssnat för lite på för att kommentera men i framtiden så skall jag försöka ge er en bild av hur varje band låter. Kort och gott: En SRF200 guide av och med eder Onkel.
Och som vanligt när alla banden är klara så blir det en enda stor gigantisk SRF-special för er som inte hängt med under tidens gång. Men låt oss nu kasta oss rakt in i högen av klara band.

SKALL SES:
At The Gates
Världens bästa band heter The Haunted och bildades ur askorna av, just det, At The Gates, ett band jag aldrig trodde jag skulle få se live. Jag anser dock att The Haunted är bättre än ATG men det betyder ju inte att ATG är dåliga, tvärtom, dom är ju snorbra!!! Dödsthrash blir inte bättre än så här och då det är ensa Sverigespelningen så får man inte missa detta vad man än gör.
Skivtips: Slaughter of the Soul och Terminal Spirit Disease

Blue Öyster Cult
Blue Öyster Cult är ett band jag upptäckt på senare tid och då främst med deras tidiga plattor från 70-talet. Grymt bra klassisk hårdrock som svänger grymt bra. Lyssna bara på öppningsspåret på mitt skivtips så förstår du.
Skivtips: Fire of Unknown Origin

Bonafide
Svenskt band som rockar på som satan! Dom har till och med ha släppt en av årets bästa skivor i år med sin självbetitlade debut och grabbarna lirar klassisk 70-talsrock med rötterna fast förankrade i AC/DC’s boggierock men även en del nyanser av The Faces finns att skönja i deras musik. Detta kan bli årets konsert på festivalen.
Skivtips: Bonafide

Carcass
Carcass är ett band jag lyssnat på länge men då dom lade av för ett bra tag sen så har chansen att få se dom live varit obefintlig. Men så helt plötsligt så kommer dom då och gör en återföreningsturné en sommar och man kan pricka av ytterligare ett band på måste se listan. Carcass handlade i början om grindcore för att på slutet lira snuskigt bra dödmetall så förbered er på en tuuuung konsert på SRF till sommaren.
Skivtips: Heartwork och Sypmhonies Of Sickness

Coheed & Cambria
Trots att At The Gates kommer spela på festivalen så är det amerikanska Coheed & Cambria som jag ser fram mest mot att se. Progressive rock helt i Rush anda men på ett litet modernare sätt lirar dessa herrar och satan vad bra det är. Fyra skivor har dom hunnit släppa och näst senaste skivan tycker jag är deras bästa men den senaste, som kom i år, börjar ta form i skallen på mig nu och växer så det knakar. Detta är alltså ingen musik som sätter sig direkt utan kräver tålamod och tid. Jag skulle fått se dom redan förra året på Hultsfredsfestivalen men då ställde dom in så jag kan knappt vänta på att få se Coheed nästa sommar!
Skivtips: Good Apollo I’m Burning Star IV och No World For Tomorrow

Ministry
Ministrys industrimetall har aldrig fallit mig riktigt i smaken även om en låt som "Jesus Built My Hot Rod" är jävligt cool. Men man får la ta chansen och se dom nu när det är sista turnén någonsin för bandet innan dom lägger av för det är ju trots allt ett legendariskt band.
Skivtips: Psalm 69

Mustasch
Sveriges kanske bästa hårda rockband just nu kommer från Göteborg (eller Orust, vilket du vill) och kommer bjuda på feta riff, feta låtar och om det är som vanligt så kommer det även bli jävligt roligt mellansnack av herr Riff-Raffe Gyllenhammar som är Mustaschs ledare och frontman. Detta är ett måste att se oavsett vad du har för musiksmak.
Skivtips: Above All, Ratsafari och Latest Version Of The Truth

Saxon
Så där ja! Nu var en av fyra måsten bokade för att man skall få kalla sig festival för man får nämligen inte kalla sig festival om man inte har med Biff, Udo, Lemmy och Dio i startfältet. Biff och hans Saxon kommer jämna oss med marken med sina feta heavy metalriff och ni kan räkna med allsång av stora mått när dom drar igång.
Skivtips: Metalhead och The Inner Sanctum

KANSKE SE:
Astral Doors
Astral är ett jävligt bra svenskt metalband som lirar hederlig metal likt det Ronnie James Dio gjort både solo och med Black Sabbath. Men det känns lite som bandet gått i stå och inte utvecklas utan mest kör på i samma spår hela tiden. Det är bra men vem vill ha samma skiva om och om igen? Det funkar ju bara om man heter AC/DC. Men Astral är som sagt bra så har jag ork och tid så går jag nog och ser dom.
Skivtips: Of The Son And The Father

Hensley/Lawton & Live Fire
Vilka Live Fire är vet jag ej men att Ken Hensley och John Lawton en gång i tiden huserade i tunga Uriah Heep kan man inte ha missat. Frågan är vad dom kommer bjuda på dessa herrar men man kan nog räkna med ett knippe Heep-klassiker. Dock känns det inte riktigt så jättelockande som om Uriah Heep skulle stått på scenen.
Skivtips: The Return med Hensley/Lawton Band har jag men den är inte så bra.

Judas Priest
Visst man kan inte förringa Judas Priest roll för skapandet av heavy metal men jag kan inte låta bli å tycka att dom blir lite tråkiga i längden. Jag såg dom i Scandinavium sist och då var det ett sömnpiller och samma omdöme har jag att ge deras spelning på Sweden Rock sist dom var där. Men det blir la kanske att man kollar några låtar och sen går och knyter sig.
Skivtips: Painkiller och British Steel

Uli Jon Roth
Den gamle Scorpions gitarristen lockar mig föga men jag tror en viss Erika kommer släpa med mig för att se han. Man kanske får några gamla Scorpions-godingar mellan gitarronanerandet så det kanske det kan vara värt.
Skivtips: Earthquake med hans band Electric Sun har jag hört.

ÖLPAUSER (Alltså band jag verkligen inte behöver se):
Avatar
Urvattnad kopia av In Flames urvattnade melodiösa dödsmetall är föga intressant.
Skivtips: Nya skivan Schlacht är ute nu.

Gotthard
Jag förstår verkligen inte storheten i dessa melodiösa metalkillar från Schweiz. Hur trista som helst.
Skivtips: Senaste skivan Domino Effect är ute nu.

Sabaton
Jag gillade detta bandet en gång i tiden. Fråga mig inte varför. Dom har lyckats knåpa ihop en bra låt men sen är det jävligt trist. Svensk heavy metal som har hyllats skoningslöst men året igen, jag förstår inte varför.
Skivtips: Primo Victoria heter debuten.

EJ HÖRT TILLRÄCKLIGT OCH MÅSTE KOLLAS:
Axewitch
Dare
Derringer Band
Electric Light Orchestra (medlemmar från ELO och ELO Part II)
Havana Black
Lizzy Borden
Negative
Shakin’ Street
Tesla
The Blues Band
Volbeat

/Onkel D
Ps...japp, bilden ovan är stulen rakt av från Sweden rock Festivals hemsida men då jag trots allt kommer betala 2000 spänn för en biljett så stjäl jag med gott samvete, jag gör ju trots allt reklam för dom...ds.

Årets bästa skiva 1966-69

Jaha, vad är nu detta tänker ni? Jo det är ju så att eder Onkel Dark är en så kallad listbög. Han älskar alltså att göra listor av alla dess olika slag. Därför tycker han att det är extra roligat att man på Sweden Rock Festivals messageboard roar sig med att rösta fram årets skiva år för år fram till och med aktuellt år för att då i en la grande finale utse världens bästa album genom tiderna. Vi är nu framme vid 1979 och jag tänkte delge er mina vänner mina årsbästalistor för respektive år. Jag tänkte mjukstarta med att ger er listorna från 1966 fram till och med 1969 och sen får vi se om det blir en lista eller flera åt gången. Det kommer bli lite oregelbundna uppdateringar på listorna så för att inte missa vilken skiva som verkligen är bäst vilket år så titta in med jämna mellanrum.
Varför vi började just på 1966 vet jag inte riktigt men det var la ungefär då som den hårda rocken började sin ta form. Jag håller på och sätter mig in i 1960 till 1965 års skivor men då dom är svåra att få tag på samt att jag inte är så hemma på Miles Davis och Henry Mancini tillexempel så tar det sin lilla tid. Sen har vi ju 50-talet oxå som inte går av för hackor vill jag lova. En viss Elvis var ju som bäst då...

Men låt oss kasta oss in i listornas värld och se vad Onkel har för skivfavoriter.
Mina kommentarer kring varje skiva kommer att utökas när vi tar oss in i 70-talet bara så ni vet...


1966

Buffalo Springfield med bland annat Neil Young är överlägset bäst detta år med sin debutskiva men efter dom är det jämnare. The Rolling Stones släppte två starka album efter varandra där "Aftermath" får räknas som den starkare och i övrigt kan man nämna Bob Dylans "Blonde on Blonde" som är riktigt bra även om jag aldrig uppskattat Dylan till fullo. Simon & Garfunkels "Sounds of Silence" är ju en klassiker av astronomiska mått men The Who’s platta "A Quick One" talar mer till mig om man säger så.
Cream’s "Fresh Cream" är också den riktigt bra även om jag aldrig riktigt fastnat för dom likaså med The Animals och Roy Orbinson. Men däremot så ger min bluesfavorit John Lee Hooker ut en helt okay platta i och med "The Real Folk Blues" där låten "Let's Go Out Tonight" är riktigt skön.
1966 är ett helt okay skivår men det är långt ifrån det bästa. Det är egentligen bara två album som jag anser vara så kallade klassiker men övriga skivor på listan är ju som sagt inte så dåliga heller.

1. Buffalo Springfield - Buffalo Springfield
2. The Rolling Stones – Aftermath
3. The Rolling Stones - Got Live If You Want It!
4. The Who - A Quick One
5. Simon & Garfunkel - Sounds of Silence
6. Cream - Fresh Cream
7. Bob Dylan - Blonde on Blonde
8. John Lee Hooker - The Real Folk Blues
9. The Animals - Animalisms
10. Roy Orbinson - The Orbison Way


1967



Åter igen kniper Buffalo Springfield förstaplatsen, denna gång precis föra Elvis grymt bra platta "Double Trouble" men Buffalo Springfield’s skiva innehåller ju bland annat låten "Expecting To Fly" som är löjligt bra.
The Who slår denna gång The Rolling Stones som än en gång släpper två album samma år. Deras " Their Satanic Majesties Request" är en riktigt underhållande skiva. För att inte tala om titeln på skivan, en av dom bästa någonsin.
Chuck Berry släpper en klockren liveplatta ihop med Steve Miller Band. Little Richard samt Jerry Lee Lewis rockar lika bra dom men dock inte bättre än just Chucken.
Många tycker nog jag har fel som sätter The Doors först på tionde plats men skall sanningen fram så är jag inte större fan av The Doors och har svårt att se varför dom är så stora som dom är även dom har vissa kvalitéer.

1. Buffalo Springfield - Buffalo Springfield Again
2. Elvis Presley - Double Trouble
3. The Who - Sell Out
4. The Rolling Stones - Their Satanic Majesties Request
5. The Rolling Stones - Between the Buttons
6. Chuck Berry & The Steve Miller Band - Live at the Fillmore
7. Little Richard - The Explosive Little Richard
8. Jerry Lee Lewis - Soul My Way
9. Fats Domino – Stompin'
10. The Doors - The Doors


1968



Neil Young släpper sin solodebut och ingen, inte ens Deep Purple kan hota hans förstaplats som årets bästa skiva. Deep Purple förresten som släpper två plattor samma år. Två skivor få personer nämner när Deep Purple’s klassiker skall gås igenom men faktum att dom är så bra så att dom senaste två årens vinnare, Buffalo Springfield, får se sig besegrade trots en stark skiva i och med "Last Time Around".
Jethro Tull ger oss också en bra skiva med "This Was" medan John Lee Hooker spelar gitarr bättre än självaste Muddy Waters och Johnny Cash ger oss bra fängelseblues. Två rockrökare får avsluta 1968 års topp-tio lista som faktiskt var riktigt, riktigt svår att sammanställa.

1. Neil Young - Neil Young
2. Deep Purple - Shades of Deep Purple
3. Deep Purple - The Book of Taliesyn
4. Buffalo Springfield - Last Time Around
5. Jethro Tull - This Was
6. John Lee Hooker – Burnin’
7. Muddy Waters - Electric Mud
8. Johnny Cash - Folsom Prison Blues
9. Jeff Beck - Truth
10. Rolling Stones - Beggars Banquet


1969



Ojojoj, sicket skivår detta är. Neil Young följer upp förra årets succé med nya skivan "Everybody Knows This Is Nowhere" och odödliga klassiker likt "Cinnamon Girl" och "Down By the River" föds.
Men framförallt föds kanske vår tids största och mest inflytelserika band, nämligen Led Zeppelin. Dom levererar sina två första album detta år och inget kommer att bli sig likt. Enligt mig är det här som hårdrocken föds. Detta till trots så kan dom inte konkurrera ut Neil som är helt outstanding här.
Som om inte dessa tre skivor var nog så släpper The Who sin rockopera "Tommy" som också den är helt fenomenal.
Deep Purple tar även dom ett steg i rätt riktigt mot hårdrocken och MC5 ger ut en skiva som förmodligen startade det vi i dag kallar för garagerock.
I övrigt så presenterar sig Glenn Hughes i och med Zephyr’s debut skiva, David Bowie flyger till rymden och Jethro Tull står up…tre jävligt bra skivor.
Mitt i allt ihop letar sig swingkungen Frank Sinatra sig in med skivan "My Way" med låtar som Beatles "Yesterday" och den odödliga klassikerna som döpt skivan sätter han "rockkidsen" på plats även utan att ens vara i närheten av den hårdare musiken.

1. Neil Young - Everybody Knows This Is Nowhere
2. Led Zeppelin - Led Zeppelin
3. Led Zeppelin - Led Zeppelin II
4. Who - Tommy
5. Deep Purple - Deep Purple
6. Frank Sinatra - My Way
7. MC5 - Kick Out The Jams
8. Zephyr – Zephyr
9. David Bowie - Space Oddity
10. Jethro Tull - Stand Up

Ja det var det d å snart kommer det gyllne 70-talet. Kanske det bästa musikårtiondet?
/Onkel D

En helg att bara låta gå...

Fan va gött det är med en helg som man bara skall softa sig igenom... Det känns som det behövs för mig då jag varit i farten en hel del det sista. Jag tänkte ju haft en softarhelg förra helgen men då tog jag å min jobbarpolare Jörgen en spontanfylla på fredagen som slutade klockan 10.00 på lördagens morgon... Ett gäng öl till rann ner under lördagen å sen var den helgen borta...

Så nu skall jag bara softa. I går sov jag mest å idag skall jag nog sätta mig in i Coheed and Cambrias senaste platta som verkar vara mycket lovande. Ska bli kul å se om man kan klura ut storyn å se hur det slutar...om det slutar vill säga.
Sen skall jag nog ligga på soffan en stund innan jag gör något annat meningslöst. Ja å så skall vi se på när Sveriges får storpisk av Spanien i kvalet till fotbolls-EM...
Men innan fotbollen så skall jag nog ta mig en öl eller två och kolla på skiva nummer 3 i megasuperduper-boxen Plug me In med AC/DC, en DVD-box fylld med 7 timmar musik med universums bästa band...
7 TIMMAR MED AC/DC!!! Kan det bli bättre?

Ja just det ja, i torsdags var jag, Alex, Zamora och Erika i GBG å kollade på världens bästa heavy metal-band. Nämligen U.D.O.!!! Eller Judo som Ralf i Primal Fear uttalade det... Primal Fear var nämligen förband och var överraskande bra. Bäst var dom gamla låtarna helt klart, Chainbreaker var magiskt bra... Även Iron Fire var förband men dom var löjligt dåliga. Fritidsgårdsklass skulle man kunna klassa det som... pinsamt dåliga...
Men U.D.O. var så jävla grymma trots att deras konserter är så förutsägbara... man vet ju vad som kommer att hända, men ändå, så jävla bäst!!!
Kolla in min recension av konserten på Metal Shrine... klicka bara på farbror Udo och hans band här nedanför så kommer du dit...
Läs ordentligt och ha det bäst till nästa gång mina vännerrrrrrrrrr!!!
/Onkel D

Skivrecensioner och bilder...

Ja då har Metal Shrine uppdaterats med en massa skivrecensioner och av dessa har jag skrivit:

Skindred - Roots Rock Riot -07
Idiot Pilot - Wolves -07
Wolfpack Unleashed - Anthems of Resistance -07
On Broken Wings - Going Down -07
Dogpound - III -07
Poverty's No Crime - Save My Soul -07
Beatallica - Sgt. Hetfield's Motorbreath Pub Band -07
Ritual - The Hemulic Voluntary Band -07
Malefice - Entities -07
Bonafide - Bonafide -07
Hermano - Into the Exam Room -07
As I Lay Dying - An Ocean Between Us -07
Hollow Corp. - Cloister of Radiance -07
Diablo Swing Orchestra - The Butchers Ballroom -07
The Birthday Massacre - Walking With Strangers -07

Jag har även fått tummen ur och uppdaterat webbalbumet med en massa bilder...
För att läsa skivrecensionerna så klickar du på Metal Shrine logga längst upp och vill du se bilder så klickar du på loggan nedanför.

Ha det bäst!!!
/Uffe

DVD-Recensioner...

Ja då det händer rätt så lite i mitt liv just nu på grund av massa anledningar och då jag inte har något roligt att delge er så tänkte jag bara sticka in med ett litet inlägg om att tre DVD-recensioner som jag har skrivit har publicerats på Metal Shrine.se. Klickan på loggan ovan så kommer ni dit.
Dom senaste DVD-recensionerna från mig är dom med Heaven & Hell, Wolfmother samt Ian Gillan.
Jag har även skickat in en mängd skivrecensioner som förmodligen kommer upp till helgen men det får vi se.

Jag har även börjat uppdatera mitt webbalbum med nya bilder, länk hittar ni till höger på denna sidan, och jag skall förhoppningsvis ha en hel del nya album uppladdade inom en snar framtid. Än så länge har jag bara uppdaterat redan befintliga album med nya kort.

Ja det var väl det...
/Onkel D

Belgiskt öl och kanadensisk kyckling…

Ja här kommer då en liten verksamhetsberättelse om vad som hände på resan till Belgien (17-23/10) och Metal Female Voices Fest samt helgen efter i Stockholm (26-28/10) på jag kollade på Rush i Globen i stora drag. Vill ni läsa min recension på Metal Female Voices Fest så klicka HÄR och vill ni läsa min recension på Rush så klicka HÄR!

Bilder kommer förhoppningsvis så snart som möjligt...

Belgien resan 17-23/10
Onsdag 17/10: Avfärd och ankomst…
Vi börjar våran resa i Sandared såklart med att jag plockar upp hela gänget hemma hos Hasse. Med på resan följde alltså Hasse, Ling Ling, Daniel och Marco. Jag körde den första sträckan, Sandared-Puttgarden, vilket var rätt segt då resan startade klockan 03:00 natten mot onsdagen. Det var ju lite trafik som tur var men det blev ju inte roligare för att det ösregnade om vart annat och blåste som satan. När man väl slapp vädrets makter så var det så tjock dimma så man såg knappt en halvmeter framför bilen. I Danmark var det ta mig faen ett helvete å köra då vi kom mitt i morgontrafiken plus att det grävdes precis överallt i vägarna i det jävla landet.
Nåväl, framme vid Boarder Shoppen i Tyskland, in och handla öl, vin, vingummi, whiskey och Mintuu, packa in i bilen och sen iväg. Nu tog Marco över körandet och han körde faktiskt hela vägen ner till hotellet. Starkt gjort! Vägen gick via Hamburg, Eindhoven, Antwerpen, Gent och slutligen då Aalst i Belgien. En liten trevlig stad som efter några dagars utforskande faktiskt hade en hel del att bjuda på. Det var dyrt att leva där men trevligt.

Efter lite letande och med hjälp av lokalbefolkningen så hittade vi till slut vårat hotell, Station Hotel. Vi blir bemötta av våran värd, Bert, som förklarade rumspriserna men sa även att om vi betalade kontant så skulle det bli billigare. Medan vi packar ur bilen så kommer han och prutar med sig själv än en gång och sade att om vi betalade kontant redan ikväll så skulle det bli ännu billigare. Kanon tyckte vi och letade upp våra rum innan vi gick ner satte oss i hotellets lounge för att dricka några goda Belgiska öl samt betala för rummen.
Ling Ling var trött och gick till rummet men vi grabbar drog vidare till en irländsk pub för några pint Guiness. Satan va gott det var efter att jag hade druckit Mintuu (50%-ig pepparmintslikör) halva resan ner. Ölen rann ner i halsen snabbt. Jag fixade även snabbt till en liten trevlig aktivitet när vi satt där som gick ut på att man skulle välja sin favorit artist på vardera position i ett band och därigenom få fram sitt all-star band. Mitt bestod av, om jag inte missminner mig, Bon Scott (sång), Keith Moon (trummor), Ritchie Blackmore (gitarr), Malcolm Young (gitarr), Jon Lord (hammond) och T.M. Stevens (bas). Ett udda gäng helt klart.
Nåväl, nu tog tröttheten ut sin rätt och vi begav oss till sängs.

Torsdag 18/10: Ölprovning…
Torsdagen blev en seg dag där vi mest bara slappade och tog det lugnt. Vi gick iväg en sväng på förmiddagen för att lokalisera en bra ölaffär och det hittade vi. Drankenshoppen hette stället. Jag å Hasse köpte varsitt provsmakarkit med sex öl i varje plus lite till. Sen gick vi tillbaka till hotellet där jag och Hasse drog en ölprovning. Problemet med att göra det på Belgiska öl är ju att dom är ju så jävla starka. Öl med allt från 7% till 11% slank ner och när vi senare på kvällen skulle traska ut å käka så var man allt lite smådragen. Efter middagen så fortsatte vi med att prova olika ölsorter, lyssna musik å umgås innan sängen lokade.

Fredag 19/10: Festivaldag 1…
Första festivaldagen började först på eftermiddagen då det mer var en förfest till den riktiga festivalen. Vi fick uppfattningen att det skulle vara massa vägarbeten och omläggningar av vägen till Wieze där festivalen ägde rum. Så vi begav oss iväg rätt så tidigt bara för att vara på den säkra sidan men vi åkte rakt på stället och var först på plats. Jaja, det var bara att öppna biran å börja förfesta. Värre saker kan man ju göra med sitt liv.
Vi fick snart sällskap av en holländare och två fransoser som var väldigt trevlig och snackade hyfsad engelska. Sen bytte vi in våra biljetter mot våra VIP-pass och gick för att kolla in stället.
Oktoberhallen hette konsertstället och var en hyfsat stor konsertlokal.
Sen följde ett rejält party och jag blev, för ovanlighetens skull, jävligt full. Extra kul var det att ha tillträde till VIP-området, som i och för sig var bland det skabbigaste jag sett men ändå. Det ingick även ett mål mat till våra VIP-pass men maten såg jag inte röken av första dagen och alla som känner mig vet att jag blir väldigt stingslig när jag är hungrig. Jag skällde ut dom stackars tjejerna som fixade med att ta beställningar och servera maten och rusade ut å tryckte i mig två vidriga hamburgare istället. Riktigt äckliga var dom.
Kvällen löpte annars på i ett fint tempo och då det enda egentliga bandet som jag åkte för, Benedictum, hade ställt in när vi kom så var det inget för mig å se förrän dom två sista banden. Holy Moses var näst sist ut och var supergrymma! Bäst på festivalen! Jag var till och med uppe på scenen i slutet! Bandet ville ha lite fans uppe på scenen i slutet och folk hoppade över kravallstaketet och vidare upp på scenen. En väg som jag kanske hade kunnat ta 1997 då man var vältränad men inte denna gången. Jag lurade in bakom scenen istället, fick kliva över massa byggnadsmaterial, ramlade och slog halvt ihjäl mig, kom upp på scen och röjde friskt! Jag fick till och med en kram av sångerskan Sabina. Sen var det slut och samma väg tillbaka för min del och ja, samma vurpa i byggnadsmaterialet!
Sen var det Doro och hon var också grymt bra men denna gången stannade jag kvar framför scenen innan vi begav oss hem och jag stupade i säng.

Lördag 20/10: Festivaldag 2…
Inge frukost för mig idag! Bakis like hell. Men jag vaknade snart till som tur var och dag två liknade mycket dag ett bara att den var längre nu. Jag fick min mat denna gång men det var ju patetiskt små portioner. Inte mycket att hänga i granen så att säga. Annars började dagen med kolla in Valkyre tror jag det var, halvbeiga om du frågar mig, sen kolla in alla bands merchendise. Jag köpte mig ett Epica-nyckelband, tufft! Men när jag står där så åker jag på en tackling bakifrån och jag vänder mig om för att nita tyskjäveln (för det måste vara en tysk eller hur?) men där står Fredrik! Från Falkenberg! Jävligt trevlig kille måste jag erkänna. Han lirar bas med Draconian och det har jag missat helt, nu blev det ännu roligare å kolla på Draconian som var det andra bandet jag åkte för.
Sen var det lite VIP-bar, där jag tjôtade med Draconian, kramade Liv Kristine (Leaves Eyes) och Simone (Epica), handlade sen lite skivor med Marco, var på skivsignering med Epica (köpte deras senaste skiva i deluxvariant för ändamålet), ölade, tog några kalla vid bilen och så vidare.
Nästa sist ut var Epica och dom var grymma, en grym konsert och bra respons från publiken, och sist ut var Leaves Eyes som dagen till ära spelade in en DVD och hade en vikingabåt på scenen. En fin båt var det. Jag är inget större fan av Leaves Eyes så efter halva spelningen gick jag ut till bilen istället för att sova lite. Jag var så pass full nu nämligen. Jag var la full mest hela tiden men det var först när jag började tröttna på Leaves Eyes som det slog till ordentligt. Men mitt val att sova lite i bilen var la kanske inte det smartaste. När mina vänner kom och väckte mig så frös jag som en hund. Två grader var det bara ute och jag hade bara shorts, hodd-tröja och mössa på mig (ja förutom allt det där som man alltid har på sig vill säga) så jag frös som en hund! Satan va kallt det var. Även ett norskt par, som vi träffat redan dagen innan, var med och åkte med hem till hotellet då dom även sov på samma hotell som oss.
Jag var hyfsat full nu och kräktes faktiskt på vägen hem, något sådant har jag inte gjort på år och dar men det är smällar man får ta. Jag rasade i säng även denna dag kan jag säga.

Söndag 21/10: Bakis och skakis…
Söndagen flöt mest bara förbi då jag var helt slut efter ett gäng dagars festande. Vi slappade mest och käkade gott på restaurang och tjôtade mest skit på kvällen. Jag var hemskt trött och skakis, har inte varit så slut i kroppen sen jag gjorde soldatprovet -98.

Måndag 22/10: Ölhandling och hemlängtan…
På måndagens förmiddag åkte vi mest bara runt och letade efter någon stor affär för grabbarna att köpa öl i men det verkar som alla affärer är stängda på måndagar i Belgien. Vilket kanske inte var helt sant men det kändes så. Till slut fick Hasse och Marco handla på samma ställe som vi besökt på torsdagen men det var stängt så dom fick handla direkt från lagret. Vi hann även med ett besök på en skivbutik med enbart hårdrock. Jag hittade en CD-skiva med två gamla Elf album på och jag har aldrig sett Elf på CD innan så det var bara att slå till. Sen käkade vi på samma ställe som föregående dag innan vi snackade lite skit på hotellet och packade innan avfärd dagen efter.
Jag gick hela dagen med en fruktansvärd hemlängtan av någon anledning, det var nästan lite jobbigt.

Tisdag 23/10: Hemfärd…
Resan hem gick faktiskt jävligt smärtfritt med tanke på att resan i Tyskland på nervägen var hemsk. Hasse körde på som aldrig förr, han började och stannade inte förrän strax efter Öresundsbron. Men innan dess hann min mage rasa samman och jag var tvungen att besöka toalett både i Tyskland och i Danmark, kanske till och med Holland, kommer fan inte ihåg. Det första stället var rätt skabbigt, ståltoalett utan ring, det andra stället var en fin välvårdad sak medan det tredje var bland det värsta jag varit med om. Till och med bajjamajjorna på Wacken är rena himmelriket jämfört med denna tyska idiottoalett. Men vad göra när det pockar på? Sista stoppet var i Danmark på ett rätt schyst ställe men när jag satt där så kom det in en direkt efter mig och satte sig i båset jämte för att runka, ja det hördes hur tydligt som helst vad han höll på med…vidriga danska as!
Efter att dom andra käkat på McDonalds strax efter bron så tog Marco över ratten och körde sista biten hem. Hemma i Sandared, lastade av, körde in och lämnade bilen, sen hem igen och då var klockan runt 01:30 eller nått. Lagom pigg rasade jag i säng.

Summering:
Jag är jävligt nöjd med resan och festivalen även om dom banden jag ville se ställde in alla utom ett och jag blev lite för full. Men nästa åker jag med nästa gång så får det bli flyg för jag vägrar bila 16 timmar enkel resa bara för att bli full en gång till.

Stockholmsresan 26-28/10
Fredag 26/10: Avfärd och party…
I början så var vi fem killar som skulle åka upp till Stockholm för att se kanadensiska powertrion Rush i Globen. Men en efter en hoppade dom av så till slut så det The Original Two som åkte, jag och jobbarpolare Jörgen. Sen åkte även en annan jobbarpolare, tillika Jörgens bror, Richard, med på resan.Jörgen plockar upp mig hemma i Sandared vid 11:30 tiden och sen drog vi in till jobbet för att hämta upp Richard vid 10-tiden sen drog vi iväg.
På vägen upp stannade vi vid Birgittas Värdshus/krog och käkade lunch. Jag tog mig en riktigt kaloribomb med falukorv, potatis och ägg…allt stekt naturligtvis.
Någonstans utanför Södertälje kunde jag inte hålla mig längre utan var tvungen att knäcka första ölen men jag tog bara en till sen efter det för det är faen inget kul å va pissenödigt när man skall snurra runt inne i Stockholm och leta efter hotellet. Och snurra gjorde vi. En liten stund i alla fall för vi körde lite fel i början men sen hittade vi vårat vandrarhem som hette Röda Båten. Det är alltså en gammal båt som dom gjort om till hotell/vandrarhem. Vi fick dock sova på systerbåten som var en vit båt och inte var det mycket till rum heller. Mer som en liten koj eller städskrubb. Men det var en sängplats och det var det viktigaste.
Sen drog vi igång en liten förfest där vi även lekte en lek som vi kallar för "Toalettpapper runt huvudet" och går ut på ungefär att man väljer ett ämne, tillexempel musik, jag skriver tillexempel AC/DC på en bit toalettpapper utan att tillexempel Jörgen ser vad jag skriver. Sen knyter jag pappret runt hans huvud och sen gör han likadant med mig och sen skall man ställa ja eller nej frågor och försöka komma på vad som står i pannan på en. Kul som fan. Efter ett litet tag ansluter Michel och Erika och kastar sig in i leken innan vi går ut på krogen.
En snabb hamburgare innan vi slinker in på Rocks hanns med och sen partajade vi loss. Vi festade tills lamporna tändes och då hade både Richard som Michel och Erika gett sig av så jag och Jörgen drog vidare själva. Jörgen lovade att ta med mig på en rockklubb som hette Patricia eller nått i den stilen men snacka om lögn! Det var ett jävla discosmiskarställe ju!!! I kön träffade vi på en kul men dum kille. Han snackade hårdrock med mig men hade faktafel om precis alla band han ville dísskutera. Marduk kom från Norge tillexempel och Sirenia innehöll bara svenskar när det i själva verket bara är en norrman i bandet. Väl inne på stället, efter 120 spänn i inträde, så märkte jag direkt att detta inte var stället för mig. Jag försökte övertala Jörgen att vi skulle gå men det gick inte så jag gick själv.
Jag stannade till vid en korvmoj och fick mig lite nattamat och då det inte var långt hem så gick jag hem. Väl hemma på båten så behövde jag pinka men toaletten var upptagen (det var bara en toalett till hela båten) så jag fick hiva ut den lille över relingen. Sen när jag går in igen och går förbi toaletten så öppnas dörren lite granna och ut tittar Jörgen! Då hade han nästintill blivit utkastad från Patricia då han bråkat med folket i garderoben, tagit en taxi cirka 300 meter och kommit före hem mig utan att veta om det.
Ett par öl innan vi somnade hanns med och vi sov sött…

Lördag 27/10: Rush-dagen…
Vi vaknade vid 10-tiden och Jörgen var fortfarande kanon och gick på vinet direkt för att inte hinna bli bakis. Jag var tvungen att frukost innan jag gick på ölen.
Hela morgonen från ja, säga 07:00 eller nått så var det ett jävla spring i korridorerna och ett jävla allmänt liv. Et var ett helt gäng amerikaner som bodde där också som inte hade respekt för att folk kanske låg och sov. Hela tiden så gick dom även runt och sa "super" till varandar på ett bögigt sätt så vi misstänkte att det var ett amerikanske gay-rugbylag.
11:00 slutade frukosten och vi var där 10:55. Frukosten kostade 60kr och var jävligt fattig så det var inte värt pengarna.
Efter frukost försvann Richard ut på stan för att umgås med en polare medan jag å Jörgen tog några öl och lekte Toalettpapper runt huvudet" än en gång. Sen drog vi till affären Mickes Vinyl för att shoppa lite begagnade skivor samt träffa polare till Jörgen. Jag införskaffade mig fyra kanonskivor för en billig peng och dom var fyra var "Ten" Med Pearl Jam, "Dopes to Infinity" med Monster Magnet, "Hold Your Fire" med Rush samt Danko Jones första.
Sen efter det tog vi taxi till O’Learys i hopp om att få ett bord lagom till middagsmatchen och äta en bit ihop med övriga polare som skulle slut upp där. Men det var tjockt med folk men vi fick i alla fall i oss några öl och se GIF Sundsvall gå upp i Allsvenskan. Vi hade en Giffare jämte oss i baren som va trevlig så man fick ju hålla på dom.
Efter det mötte vi upp Michel och Erika samt Michels bror Markus som jag inte träffat på länge och det var kul att snacka lite med han också. Nu övertalade vi både Michel och Mackan att hänga med på Rush då vi hade två biljetter över.
Sen hittade vi oss ett kanonställe som vi åt middag på innan vi begav oss till Globen. Väl vid Globen så splittrades vi då jag och Erika hade platser på parketten och dom andra grabbarna på läktaren. En Skrewdriver hanns med medan vi väntade på våra biljetter och in i Globen det bar.
Rusch var helt fenomenala, grymt bra ljud, lus och allt. Det enda som jag kan klaga på är låtvalet då jag saknade många favoriter som inte spelades.
Bäst var förövrigt dom tre grillskåp fulla med kyckling som bandet hade som scendekor, fenomelat bra och coolt...en man kom in och griljerade kycklingen tre gånger under konserten och tredje gången kom han iklädd en kycklingdress.
Men, men, läs min recension för n mer utförlig sammanfattning.Efter Rush hittade vi resten av gänget och så begav vi oss till Gyllene Bågen för lite nattamat innan sängen lockade. Vi kramade gänget hej då och gick sen hem till båten där vi småsnackade lite om konserten innan vi somnade sött…

Lördag 28/10: Hemfärd…
Vi vaknar vid 9-tiden och ger oss ganska snart iväg då vi ville hem. Vid 10-tiden kom vi nog iväg. På hemvägen ville vi lyssna på den allsvenska fotbollen men det började ju fan inte på utsatt tid! Jävla idioter! Men väl hemma så förstod jag varför, vi hade ju glömt att ställa om till vintertid så vi hade ju gått rätt tidigt helt klart men tjänade in en timme när vi väl var hemma.
Trött, sliten och ja, trött, så plitade jag ner min konsertrecension innan jag slöade bort det sista på dagen och sen somnade…

Så, det var det d. Nu vet ni ungefär vad jag har sysslat med dom senaste veckorna…Ikväll ska jag eventuellt se Dia Psalma och Skitsystem i GBG å på lördag är det först tungviktsmöte i Premier Legaue mellan Manchester United och mitt älskade Arsenal och på kvällen skall polarna i Egonaut agera förband till Lillasyster i Borås så det blir fullt upp även denna helg.

Så sköt om er mina vänner och ha en trevlig helg…
/Onkel D