What ever happened with Children of Bodom?

Av en händelse såg jag att de finska suputerna i Children of Bodom lirar på Trädgårn i Göteborg ikväll. Jag har sett bandet otaliga gånger tidigare så att jag inte ser dom denna gång är inte så konstigt. Inte för att jag sett mig trött på dom utan för att dom helt enkelt har blivit ett helt annat band än det jag föll för och det dom krystar fram numera är ju fan inte bra för fem öre. I alla fall inte bra nog för att släppas under namnet Children of Bodom.

Vad hände egentligen med Children of Bodom? Jag kommer ihåg när polare Tony introducerade albumet, ”Hatebreeder”, för mig. Vi förfestade i hans lägenhet i Göteborg inför någon konsert runt sekelskiftet, troligtvis Entombed med Evergrey som förband som vi såg till förbannelse några år där, och jag blev totalt knockad av Children of Bodoms musik. Farten i musiken var ju helt hysterisk och dessutom lyckades ju gitarristerna duellera med keyboardisten Janne Wirman så det stod härliga till. Men samtidigt kunde bandet svänga till med tunga riff och sångaren tillika gitarristen Alexi "Wildchild" Laiho väste/skrek/growlade ju helt fantastiskt. För att inte tala om melodierna! Melodierna! Dom fanns i överflöd men blev aldrig tjatiga och den ena var inte den andra lik! Men det bästa var ju att ingen kunde sätta en etikett på bandet. Var det black metal? Death metal? Thrash metal? Eller kanske till och med power metal? Alla förståsigpåare kämpade med att sätta en etikett på de galna finnarna men ingen lyckades. Children of Bodom var helt unika och dessutom helt fantastiskt bra!

Jag införskaffade mig snabbt ”Hatebreeder”, debuten ”Something Wild” som är på snudd lika bra den samt ”Tokyo Warheart”. Den sistnämnda är en liveplatta som bandet släppte för att bevisa att dom faktiskt kan lira lika snabbt och tight live som på en studioskiva. Onda tungor hade nämligen påtalat att bandet gagnade sig av playback på scenen för att dom inte fixade att spela likadant live. Vi som har sett bandet vet ju att det är bullshit och ingen ifrågasätter nog bandet och dess instrumenthantering idag.

Dock kan man ju ifrågasätta vad som hände med musiken när väl bandet slog igenom och fick sitt stora erkännande? Med ”Hatebreeder” började det nämligen röra på sig för bandet och när bandet släppte hopplöst trista ”Follow the Reaper” så kom det riktiga genombrottet. Hur det gick till vet i fan för även om man fortfarande kan härröra musiken till bandet så fanns det ju inte några bra låtar. Dom tog ytterligare ett steg på popularitetsstegen med efterföljande ”Hate Crew Deathroll” och trots att det mesta jag uppskattade med bandet är borta här så gillar jag tyngden och svänget de får till på detta album. Men sen vet i fan vad som har hänt. På de album som kommit efter ”Hate Crew Deathroll” så har bandet gått från att vara ett fullkomligt briljant band som var lite vilse till att bli ett trött thrashband i mängden. Deras Slayer-influenser får allt som oftast fritt spelrum och allt, precis allt, som bandet hade att bjuda på en gång i tiden är som bortblåst! Så, vad hände egentligen med Children of Bodom?

Som tur är finns det gott om andra band att lyssna på och ikväll blir det ett gäng pilsner och premiärlyssning på nya Graveyard! Det har stått en jävla massa om bandet i den stora pressen det sista inför nya skivan men det beror nog endast på att dom numera har ett majorbolag i ryggen. Förhoppningsvis har dom inte lyssnat på vad skivbolaget vill utan svänger på precis som dom själva vill vilket dom är så jävla bra på att göra! Debuten är ju ett litet mästerverk.
Sen ska jag nog ta och göra mig en liten Eldkvarn-spellista. Jag är dåligt insatt i den gruppen men efter första avsnittet av Pluras Kök så fick jag ett jävla sug efter att lyssna på Eldkvarn. Det beror ju mest så klart på att Plura verkar vara en sådan oerhört sympatisk person och en förbannat skön snubbe! Han kör sitt race och trivs jävligt bra med det. Inte många personer kan skryta med att dom gör det idag för det är alltid jobb, ungar eller något annan skit som kommer i vägen…
Sen är jag jävligt sugen på att sno ihop en schysst Joe Bonamassa-spellista till min iPod. Hans senaste platta, ”Dust Bowl”, är ju helt fantastiskt bra!!! Han tidiga plattor är lite upp och ner men snacka om att den snubben har hittat rätt på de senaste tre-fyra plattorna! Blues och bluesrock blir knappast bättre än så här.

Nåväl, det var lite ordbajseri på musikalisk nivå det och inte ett enda ord om SM-slutspelet i ishockey! Trodde ni ja! Färjestad vann ju igår igen mot AIK och leder nu med 2-0 i matcher! Det goa var ju att Färjestad var halvbra i en period och det räckte för att säkra segern. Tänk hur det skall bli när dom är bra hela tiden! Nåväl, nu är det hockey både lördag och söndag så med lite tur är det klart för final efter helgen men det skall vi kanske inte hoppas för mycket på.
På tal om helgen så är det ju kalas imorgon lördag! Rogert har bjudit in lite vänner till sig för quiz! Det kan bli klart underhållande och sen bär det förmodligen av till stan och kanske blir man förhoppningsvis full på kuppen också...
En liten tanke bara, hur går bussarna natten till söndag? Vi skall ju flytta fram klockan en timme klockan 02:00 så hon blir 03:00, det är ju äntligen sommartid, men betyder det att bussen som går hem 02:45 försvinner då eller? Går den inte alls? Kommer bussen om jag står där 02:45 utan att flytta fram klockan? Jag får ringa Västtrafik och kolla…

Nej nu är det dags att öppna en ny burk med lite pys i…
På återseende mina trogna undersåtar!

Skål!

/Onkel D

Now Playing: Graveyard - The Siren