Neil Young live = Magiskt...

Det finns egentligen inga ord som kan beskriva hur bra Neil Young var på Way Out West festivalen i Slottsskogen, Göteborg igår. Efter att ha mest softat hela dagen med Richard och Kristoffer och hans trevliga flickvän i öltältet/inhängnaden så väntade vi otåligt på att mannen skulle änta scenen med sitt band som sista akt ut på festivalen. När dom så tar scenen i besittning så river dom igång ett hejdlöst sväng som får precis alla andar rockband att börja fundera på vad dom egentligen sysslar med. Neil är helt enkelt världens bästa rockgubbe! Inledande fyrklövern "Love and Only Love", "Hey Hey, My My", "Powderfinger" och "Fuckin' Up" är så rivig och så hård att det känns i hela kroppen och alla mian höga förväntningar infrias. När dom sen drar av en fullkomligt brilljant "Cortez the Killer" är tårarna inte långt borta. Mannens gitarrspel är så suveränt i just denna låt så superlativ som "Världens bästa gitarrist" går som ett sus genom den månghövdade publiken. Magiska versioner av "Cinnamon Girl", "Oh, Lonesome Me" och "Mother Earth" följer innan den första lyckotåren kom. Jag kan inte relatera till texten "The Needle and the Damage Done" men låten är så gripande bra så det brast lite för mig. "Unknown Legend" kommer näst och efter den "Heart Of Gold" väter mitt andra öga för kvällen...magiskt börjar bli ett uttjatat ord men det finns som sagt inte ord nog att beskriva hur bra detta var. En lika magisk version av "Old Man" levereras innan bandet spelar en helt ny låt som dom endast spelat en gång innan och det i torsdags i Finland. "Just Singing a Song Won't Change the World" heter den och jag vill inte uttala mig om den innan jag hört den ett gäng gånger men helt överväldigande var den inte. En rivig "Get Back to the Country" drar igång allt igen efter att ha bytt till akustisk gitarr tidigare och sen spelas ytterligare en ny låt och denna gången är vi först i världen att få höra den. Titeln får jag inte kläm på men den lät helt okay och samma gäller här som med den andra nya låten, jag vill höra den ett par gånger innan jag uttalar mig men den rockade på bra men känndes lite tjatig. Kvällens tredje ögonvätare kom efter detta i och med "Words" som värmde i den nu avkylda sommarnatten. Avslutningen var nu här och en tyngre version av "Rockin' in the Free World" får man leta efter. Satan viket driv, vilken tyngd och vilken fullkomligt lysande avslutningen på en lysande kväll. Detta var inte sista låten dock och efter ett tag kommer bandet in igen och river av The Beatles "A Day in the Life" som i mina öron inte är någon speciell låt men den funkar. Här får Neil antika gitarr "Old Black" rejält med stryk och strängarna ryker och jag undrar hur han kan göra så mot en relik till gitarr. Sen var det slut, vi beger oss mot utgången och jag är helt slut både fysiskt och psysiskt...jag har laddat inför den här konserten i över en månad och nu var det helt plötsligt bara slut. Jag har fortfarande inte hämtat mig efter denna urladding och en bättre återberättelse än den ni nu fått kommer ni inte få. Jag har satt nog med ord på en konsert som inte går att beskriva med ord...

Neil var...ja, magisk... Nog så... Hoppas han kommer tillbaka snart igen... Han är ju bara 62 bast så han lär nog dyka upp många gånger till med tanke på hur pigg han var...

Låtlistan såg alltså ut så här om ni missade det:

Love and Only Love
Hey Hey, My My
Powderfinger
Fuckin' Up
Cortez the Killer
Cinnamon Girl
Oh, Lonesome Me
Mother Earth
The Needle and the Damage Done
Unknown Legend
Heart of Gold
Old Man
Just Singing a Song Won't Change the World
Get Back to the Country
Ny låt (See Change??)
Words
Rockin' in the Free World
A Day in the Life

Fortsätt att rocka i den fria världen mina vänner...
/Onkel D

I Onkels stereo just nu: Neil Young - Words