onsdag 28 mars 2012
Remember the fallen...
Snart smäller det! I morgon drar jag och Jörgen till Stockholm, mönstrar på Silja Galaxy och sen är det ett vilt sjöslag med band som Krux, Sodom och Marduk som gäller medan vi landar i Åbo en snabbis och partyt vänder tillbaka till Stockholm igen. Detta kan bli en av de hårdaste festerna på mycket länge så tar vi oss inte levande i land så kan ni väl svinga en bägare eller två till vårat minne...
/Onkel D
onsdag 21 mars 2012
Kung Frögren!
Kung Frögren!!! Fan va grym han var ikväll när Färjestad avancerade till semifinal!!! Fattar ni inte vad jag pratar om? Ja då är det kanske dags att krypa fram från under era stenar?
Det blir förhoppningsvis mer hockey i bloggen framöver men nu skall jag bara njuta av segern!
/Onkel D
onsdag 14 mars 2012
torsdag 8 mars 2012
onsdag 7 mars 2012
söndag 26 februari 2012
fredag 24 februari 2012
Tonight's the night...
Ja ikväll/natt smäller det! The Mary Major har releaseparty för sin nya platta och självaste Onkel Dark kommer att figurera bakom baren emellanåt för att spela lite musik i högtalarna för er! Jag är ingen DJ för det har aldrig blivit av att jag satt mig in i det men SJ kan ju alla vara! Japp, en så kallad Spotifyjockey! Det blir nog ball men risken är väl att man bara får skit om man snöar in på allt för mycket obskyr retrorock. Men då jag har världens bästa musiksmak så är det ingen idé att bry så för det är dom som klagar som har fel och inte jag!
Dörrarna öppnar 20:00 och inträdet är hutlösa 40kr men då ingår garderoben också...
Så se nu till att ladda med bärs och grym musik så ses vi ikväll!!!
/Onkel D
Now Playing: Soundgarden - Rusty Cage
lördag 18 februari 2012
onsdag 15 februari 2012
fredag 10 februari 2012
onsdag 8 februari 2012
torsdag 2 februari 2012
Så skall det låta när Haunted spelar låt(ar)...
The Haunted har lagt upp en promovideo på sin hemsida som tidigare aldrig har använts. Så här skall det låta! Detta är The Haunted när dom är som bäst och inte In Flames-skiten som dom lirar nuförtiden…
/Onkel D
fredag 20 januari 2012
onsdag 18 januari 2012
Red Line Offside
Om ni undrar varför jag inte skriver så mycket här i bloggen så beror det på en en massa olika saker men en anledning är att det först nu har börjat trilla in lite skivor igen för att recensera så förhoppningsvis skall bloggen fyllas med skivrecensioner snart. En annan anledning är att jag har startat en ny blogg vid namn Red Line Offside. Det är ett litet experiment för att se om jag kan få igång mitt skrivande igen genom att börja skriva om sport. Det är en väldigt färgad blogg då jag mest skriver om just de lagen jag älskar och följer men förhoppningsvis skall jag få tummen ur ibland och kommentera både händelser, spelare och lag som är i ropet. Men vi får se hur det går. Antingen blomstrar det eller så stänger jag ner skiten, det ger sig som sagt.
Klicka på loggan här ovanför så kommer ni till Red Line Offside!
/Onkel D
onsdag 4 januari 2012
fredag 30 december 2011
We Are the Highway Pirates!
Har ni undrat varför jag inte skrivit så mycket i bloggen det sista eller varför det har varit så lite skivrecesioner att läsa från eder Onkel? Här har ni svaret! Klicka på de snygga grabbarna i Bullet här ovan så kommer ni till min årsbästalista över 2011. Det har varit ett skitsvårt jobb att bestämma sig för vilken platta som skulle komma på vilken plats men nu är det klart och nu skall jag ta mig en pilsner och lyssna på allt annat än musik från just 2011!
Skål mina vänner!
/Onkel D
Now Playing: AC/DC - Beating Around the Bush
onsdag 28 december 2011
Unisonic!
Då var äntligen ett riktigt smakprov här! Detta är bandet Unisonic med bland annat Kai Hasen från Gamma Ray och den före detta Helloween-sångaren Michael Kiske! Kung Kiske! Det låter förbannat bra och jag längtar till skivan kommer!
/Onkel D
fredag 23 december 2011
What happened to Chickenfoot II?
Vad hände med Chickenfoots mytomspunna andra album? Fick Sammy kicken? Högg Michael sin polare i ryggen? Var Joe tyngdlös och hittade Chad någonsin Bigfoot?
/Onkel D
Now Plaiyng: Chickenfoot - Up Next
söndag 11 december 2011
Motörhead Vödka
Ja det var väl egentligen bara en tidsfråga innan Motörhead lanserade sin egen vodka. För inte kan väl riktiga rockers dricka rödvin hela tiden eller? Hur som helst så är det ett svenskt destilleri som producerar denna produkt och priset kommer ligga på hiskeliga 393kr! Nåväl, en flaska måste man väl köpa men då jag och sprit har ett något ansträngt förhållande till varandra så lär ju flaskan inte ta slut i första taget. Flaskan är ju snygg i alla fall...
/Onkel D
NP: Motörhead - Hammered (Album)
/Onkel D
NP: Motörhead - Hammered (Album)
tisdag 6 december 2011
Best of 2011?
Som ni märkar så ligger bloggen i träda just nu men jag har har röven full med att försöka ta fram min musikaliska årsbästalista. Det är allt för många skivor som jag inte hunnit lyssna på ännu och som jag skall lyssna på och sen kommer det jobbiga med att bestämma sig för vilken man tycker är bäst. Så jag sitter och kliar mig huvudet och funderar på denna djupa fråga och bildgooglar man just "kliar sig i huvudet" så får man fram denna vackra bild som ni ser här till vänster. Visst är internet ett härligt ställe ibland?
/Onkel D
/Onkel D
fredag 25 november 2011
A whole lot of nothing...
Vad händer? Ja va händer med eder Onkel egentligen? Ja ingenting om ni frågar snällt. Vädret är grått och trist (vilket jag gillar så länge det inte blir någon snö), livet går på tomgång, det går sisådär för Färjestad, Arsenal går i och för sig bra och livet går liksom på tomgång (vänta lite nu, har jag inte redan sagt det?). Det är liksom lite så, att livet går på tomgång, för det händer inte speciellt mycket för tillfället och det känns bara som man jobbar hela tiden. Jag följer ju i och för sig en massa tv-serier och så är det ju ishockey och fotboll på tv som jag följer så det blir ju en hel del tidsfördriv i tv-soffan. Sen har jag ju skrivit en hel del skivrecensioner som ni säkert har sett så det och skivlyssnandet har ju tagit lite tid från bloggandet. Men allt är ju inte grått och trist. Förra helgen var jag ju tillexempel på Lenas 40-årskalas och det var både välbehövligt och skitkul. Välbehövligt för att jag behövde komma ut och träffa folk och skitkul för att det var, ja, skitkul helt enkelt. Jag träffade massa människor som jag aldrig träffat tidigare samt en massa människor som jag har träffat tidigare. God mat, bra musik (delvis i alla fall) och härliga samtalsämnen gjorde kvällen till en höjdare. Så trots att jag var trött dagen efter så kände jag att jag fått ny energi inför kommande vecka och den veckan (som är denna veckan) avslutas med 75-årsjubileumsfest för företaget jag jobbar på samt Rogerts 40-årsfest imorgon! Ikväll skall vi till Parkhallen för lite festiviteter men jag tar det nog ganska lugnt för det är i morgon som det stora sjöslaget äger rum. Tror Rogerts fest kan bli en riktig höjdare den också.
Hur som helst så är bloggen ganska beige just nu och i sanningens namn; hur jävla häftigt är det att blogga egentligen? Visst är det kul att dela med sig av lite bilder från olika fester men som jag sagt tidigare så ligger bilderna från Headbangers Open Air på bloggservern men jag får aldrig tummen ur att lägga ut dom till er och på Lenas fest var kameran med men inte ett enda kort togs. Nåväl, vi får la se hur framtiden ter sig och om jag kommer igång att blogga på allvar igen. Nu ligger allt fokus på att snickra ihop en årsbästalista över 2011 och det går ruskigt segt. Jag funderar på att gör en lista med rockalbum och en med metalplattor. Men vart placerar man tillexempel Saxon? Visst är det heavy metal dom spelar men samtidigt är det ju rock’n’roll i grund och botten. Ser man till rocklistan så är ju Saxon för hårda i jämförelse med de andra artisterna så som Foo Fighters, Warren Haynes och Joe Bonamassa medan Saxon känns något för snällt för att konkurrera med Vallenfyre, Crowbar och Krisiun på metallistan tillexempel. Men så tänkte jag att jag gör en enda lista som jag alltid har gjort men i år känns toppskiktet så jämt så det betyder att jag måste avgöra vilket album som är bäst från en massa olika genrer. Hur avgör man vilken skiva som är bäst mellan Joe Bonamassas själsfyllda bluesrock och Vallenfyers brutala dödsmetall? Det går ju inte, man måste ju vara i två helt olika sinnestämningar när man lyssnar på dom skivorna! Jag har nog aldrig känt mig så splittrad inför en årsbästalista som jag gör i år. När jag hade funderat på listan en vecka så hann jag idiotförklara mig själv tre gånger. Men, men, jag skall väl få ihop något tillslut men det tar både tid och kraft som vanligt.
Nej, nu skall jag lyssna på lite 80-tals ZZ Top och piffa till mig innan det är dags att bege sig till stan och parken. Varför just 80-tal undrar ni? Jo någon jävla fjompa har ju kommit på att vi skall ha 80-talstema på jubileumsfesten och man skall klä ut sig om man känner för det. Jag som aldrig har gått på en maskerad i hela mitt liv då jag hatar att klä ut mig kommer inte att spöka ut mig denna gång men lyssnar jag på lite 80-talsmusik (det kom inte så mycket bra men lite finns det ju) så känns det bra för min del i alla fall. Nej, fan, dags att sluta logga och blogga ut…eller nått.
Skål!
/Onkel D
Now Playing: ZZ Top - Got Me Under Pressure
Hur som helst så är bloggen ganska beige just nu och i sanningens namn; hur jävla häftigt är det att blogga egentligen? Visst är det kul att dela med sig av lite bilder från olika fester men som jag sagt tidigare så ligger bilderna från Headbangers Open Air på bloggservern men jag får aldrig tummen ur att lägga ut dom till er och på Lenas fest var kameran med men inte ett enda kort togs. Nåväl, vi får la se hur framtiden ter sig och om jag kommer igång att blogga på allvar igen. Nu ligger allt fokus på att snickra ihop en årsbästalista över 2011 och det går ruskigt segt. Jag funderar på att gör en lista med rockalbum och en med metalplattor. Men vart placerar man tillexempel Saxon? Visst är det heavy metal dom spelar men samtidigt är det ju rock’n’roll i grund och botten. Ser man till rocklistan så är ju Saxon för hårda i jämförelse med de andra artisterna så som Foo Fighters, Warren Haynes och Joe Bonamassa medan Saxon känns något för snällt för att konkurrera med Vallenfyre, Crowbar och Krisiun på metallistan tillexempel. Men så tänkte jag att jag gör en enda lista som jag alltid har gjort men i år känns toppskiktet så jämt så det betyder att jag måste avgöra vilket album som är bäst från en massa olika genrer. Hur avgör man vilken skiva som är bäst mellan Joe Bonamassas själsfyllda bluesrock och Vallenfyers brutala dödsmetall? Det går ju inte, man måste ju vara i två helt olika sinnestämningar när man lyssnar på dom skivorna! Jag har nog aldrig känt mig så splittrad inför en årsbästalista som jag gör i år. När jag hade funderat på listan en vecka så hann jag idiotförklara mig själv tre gånger. Men, men, jag skall väl få ihop något tillslut men det tar både tid och kraft som vanligt.
Nej, nu skall jag lyssna på lite 80-tals ZZ Top och piffa till mig innan det är dags att bege sig till stan och parken. Varför just 80-tal undrar ni? Jo någon jävla fjompa har ju kommit på att vi skall ha 80-talstema på jubileumsfesten och man skall klä ut sig om man känner för det. Jag som aldrig har gått på en maskerad i hela mitt liv då jag hatar att klä ut mig kommer inte att spöka ut mig denna gång men lyssnar jag på lite 80-talsmusik (det kom inte så mycket bra men lite finns det ju) så känns det bra för min del i alla fall. Nej, fan, dags att sluta logga och blogga ut…eller nått.
Skål!
/Onkel D
Now Playing: ZZ Top - Got Me Under Pressure
tisdag 15 november 2011
fredag 11 november 2011
It's so cold...
Nej som tur är så är det inte så kallt ännu men så springer man på den här musikvideon (tacka Beavis & Butt-Head för det) och ens musikhjärta fryser till is. Ärligt talat, när man hör sådant här så slår det en att det inte är så konstigt att människor dödar varandra utan anledningi dagar som dessa...
/Onkel D
torsdag 10 november 2011
fredag 4 november 2011
tisdag 1 november 2011
torsdag 27 oktober 2011
torsdag 20 oktober 2011
tisdag 18 oktober 2011
I need a job, no ghost...
Jag behöver varken jobb eller spöken men här kommer i alla fall lite nya musikvideos med Chickenfoot och The Haunted...
/Onkel D
tisdag 11 oktober 2011
söndag 9 oktober 2011
The dead walks again...
Om en vecka är det dags! Världens bästa TV-serie drar igång igen! The Walking Deads andra säsong ser ut att kunna bli hur bra som helst...
/Onkel D
fredag 7 oktober 2011
Up Next! Who's Next?
Idag kom äntligen mitt paket med Classic Rock Magazines Chickenfoot-special och med den feta tidningen med enbart Chickenfoot i så fanns nya skivan inkluderat 3D-glasögonen, massa gitarrplektrum och en flasköppnare!
Jag har naturligtvis redan hört skivan ett otal gånger redan men nu kan jag äntligen njuta av CDn genom blurayspelaren och det låter bra!!! Okay första skivan, som kan vara den bästa rockplattan genom tiderna, är svår att toppa men denna skiva svänger fint som fan! Ett mer varierat låtmaterial, inte samma suveräna produktion även om det låter kalasfint och inte riktigt samma rock'n'roll-nerv som debuten men attan! Detta är hur jävla bra som helst!!!
Kan rekommendera att kolla upp bonuslåten "No Change" som följer med iTunes-versionen av skivan. Fler spår likt den och "III" hade kunnat konkurrera med sin föregångare...
Nej nu blir det Chickenfoot och en fin flaska tioårig Ardbeg ikväll för hela slanten i hopp om att kurera en förkylning from hell…
Jag har naturligtvis redan hört skivan ett otal gånger redan men nu kan jag äntligen njuta av CDn genom blurayspelaren och det låter bra!!! Okay första skivan, som kan vara den bästa rockplattan genom tiderna, är svår att toppa men denna skiva svänger fint som fan! Ett mer varierat låtmaterial, inte samma suveräna produktion även om det låter kalasfint och inte riktigt samma rock'n'roll-nerv som debuten men attan! Detta är hur jävla bra som helst!!!
Kan rekommendera att kolla upp bonuslåten "No Change" som följer med iTunes-versionen av skivan. Fler spår likt den och "III" hade kunnat konkurrera med sin föregångare...
Nej nu blir det Chickenfoot och en fin flaska tioårig Ardbeg ikväll för hela slanten i hopp om att kurera en förkylning from hell…
Vill även passa på och önska världens bästa Jukka och hans förtjusande fru lycka till om storken skulle behaga att titta förbi i helgen!!!
Skål kamrater!!!
/Onkel D
Now Playing: Chickenfoot - Up Next
onsdag 5 oktober 2011
måndag 3 oktober 2011
Sickman...
Jaha, inte nog med att jag åkte på magsjukan för knappt två veckor sedan, nu är jag så gott som däckad igen med feber, snor och halsont...det är väl bara en tidsfråga innan hostan kommer också. Man mår väl som man förtjänar förmodar jag. Men jag stretar på med jobbet så länge jag kan för inte fan har man råd att vara hemma två gånger samma månad!
När jag googlade efter en sjuk nalle att ha som bild för att få tjejerna att smälta lite så dök denna bilden upp också...lagom rimligt...
/Onkel D
Now Playing - Alice in Chains - Sickman
När jag googlade efter en sjuk nalle att ha som bild för att få tjejerna att smälta lite så dök denna bilden upp också...lagom rimligt...
/Onkel D
Now Playing - Alice in Chains - Sickman
torsdag 29 september 2011
What’s up?
Ja vad händer med eder Onkel egentligen? Mycket men ändå ingenting kan man säga. Jag vet knappt vart jag skall börja för jag kommer inte ihåg hur länge sedan det var jag skrev om mitt så kallade liv egentligen. Skit samma vi kan väl börja med att jag var och såg mina vänner i Egonaut på X&Y i Borås för snart en månad sedan. Dom spelade upp till dans när dom firade att deras debutalbum ”Electric” äntligen släpptes. Jag har bilder där ifrån att visa er men inte idag, jag har inte ens vågat titta på dom själv ännu. Jag blev nämligen rent ut sagt sketfull och hade den värsta spritångesten jag någonsin haft i över en vecka efteråt. Jag tar här med tillfället i akt och ber om ursäkt om jag sagt eller gjort något som förargat någon. Jag brukar säga att det man inte minns har man inte gjort men i detta fall vet i fan. Jag fick i alla fall en liten väckarklocka och kommer hålla mig till min favoritöl i fortsättningen – folköl! Fast känner jag mig själv så kan man nog inte lite på det heller… Hur som helst så lär jag får be att återkomma med bilder från den kvällen…
På tal om bilder så vet jag att det utlovade bildspelet från Headbangers Open Air i somras fortfarande inte har fått sett dagens ljus men hav förtröstan. Bilderna är i alla fall uppladdade på bloggservern och den som väntar på något roligt väntar alltid för länge men i just detta fall är nog väntan väl värd.
När vi ändå är inne på ämnet headbangers så har jag ju missat två härliga konserter den senaste tiden. Först Uriah Heep i Göteborg men det var medvetet att jag missade den för jag är helt enkelt inget fan av att se konserter på söndagar. Sen har jag fortfarande deras spelningar på Sweden Rock Festival från 2003 och 2009 färskt i minnet, så bra är dom, så helt knäckt är jag inte att jag missade dom. Knäckt blev jag däremot förra veckan då jag från ingenstans åkte på magsjuka! Vad innebar detta nu då? Jo jag fick ju snällt stanna hemma när mina vänner åkte till Sala och kollade på Y&T! Bäverpenis också! Det fanns inte en chans att jag skulle kunna åka med då jag satt på toan med en spyhink framför mig hela helgen, lagom sexigt. Spelningen var tydligen lika grym, och lång, som vanligt men dom lovade att komma tillbaka nästa år och man kan väl säga att jag redan är där! Det sura är ju att man förlorade pengarna man lagt ut för tåg- och konsertbiljett. Hor-SJ gick ju inte med på att någon annan kunde åka på min biljett då jag inte hade ombokningsskydd eller va fan det nu hette. Va fan spelar det för roll? Knacka in i datan att på just den tågplatsen kommer det åka en person som heter något annat för helvete! Nej då måste man ha läkarintyg på att man är sjuk men hur många går till läkaren med magsjuka! I alla fall inte jag så länge det inte drar ut på tiden. Hur som helst – hor-SJ!
Sen går det ju sådär för mina favoritlag i ishockey och fotboll. Arsenal vann i och för sig igår i Champions League men det såg allt annat än säkert ut och på söndag möter vi ärkerivalen i Tottenham så då är vi väl tillbaka på ruta ett igen. Gott ändå att se att Andrei Arshavin har hittat sitt fina tillslag på bollen igen i alla fall. Han har varit lite seg den sista tiden men de senaste matcherna, och igår, visade han prov på att storformen börjar närma sig. Får han bara förtroendet från start framöver så kommer han än en gång visa att han är den lille tsaren!
Däremot går det ju rent åt helvete i ishockeyn! Både CSKA Moskva och Jyväskylä har ju kräftgång i Ryssland respektive Finland men vad Färjestad pysslar med vet i fan. Vi ligger ju näst sist och har inte tagit en enda trepoängare än för fan! Spelet är under all kritik och det är knappt så att ens målvakterna får godkänt även om vi har dom att tacka för en hel del. Så här dåligt har inte mitt kära lag inte spelat sedan -93 då vi åkte ner i Allsvenskan för helvete! Försvaret har fungerat ett fåtal gånger och boxplay ser ju helt okay ut men offensivt då?! Vad fan håller ni på med?! Och tränare Czarnecki då?! Du splittrar på den enda kedjan som varit något att ha! Holtet-Bastiansen-Paulsson är ju den enda kedjan som lyckats etablera tryck i anfallszon så här långt. Nej se till att plocka hem Fabian Brunnström från NHL för jag tror knappast inte han får plats i Detroit och håll tummarna att han kan återanpassa sig till större rink fort. Vi har i och för sig signat en nygammal spelare som gör comeback ikväll – Hannes Hyvönen! Han har de senaste åren spelat i Ryssland och i Finland men han bor tydligen i Karlstad och har kört försäsongsträningen med Färjestad så det var ju ett lägligt nyförvärv som fanns till hands. Kontraktet är först på femton matcher så han lär väl göra allt han kan för att så en förlängning vilket är positivt. Mina minnen från Hannes tidigare sejour i klubben är dock tudelade. Jag minns hans otroligt hårda skott som var fruktat av de flesta försvarare – och vaktmästare! Inte sällan kunde han skjuta sönder plexiglaset bakom mål och när jag såg han värma upp inför en träningsmatch en gång så sköt han sönder målnätet inte bara en, utan två, gånger! Men jag minns också hur han sista säsongen i klubben underpresterade, blev bänkad och senare fick lämna klubben. Men förhoppningsvis kommer han in i laget med offensivlusta, rutin och kampvilja för det är tre saker vi kan behöva just nu. Ikväll är det Djurgården som står för motståndet och det skulle ju sitta mumma med årets första trepoängare mot de gamla ärkerivalerna! Än är hoppet inte ute men det ser mörkt ut…
På tal om bilder så vet jag att det utlovade bildspelet från Headbangers Open Air i somras fortfarande inte har fått sett dagens ljus men hav förtröstan. Bilderna är i alla fall uppladdade på bloggservern och den som väntar på något roligt väntar alltid för länge men i just detta fall är nog väntan väl värd.
När vi ändå är inne på ämnet headbangers så har jag ju missat två härliga konserter den senaste tiden. Först Uriah Heep i Göteborg men det var medvetet att jag missade den för jag är helt enkelt inget fan av att se konserter på söndagar. Sen har jag fortfarande deras spelningar på Sweden Rock Festival från 2003 och 2009 färskt i minnet, så bra är dom, så helt knäckt är jag inte att jag missade dom. Knäckt blev jag däremot förra veckan då jag från ingenstans åkte på magsjuka! Vad innebar detta nu då? Jo jag fick ju snällt stanna hemma när mina vänner åkte till Sala och kollade på Y&T! Bäverpenis också! Det fanns inte en chans att jag skulle kunna åka med då jag satt på toan med en spyhink framför mig hela helgen, lagom sexigt. Spelningen var tydligen lika grym, och lång, som vanligt men dom lovade att komma tillbaka nästa år och man kan väl säga att jag redan är där! Det sura är ju att man förlorade pengarna man lagt ut för tåg- och konsertbiljett. Hor-SJ gick ju inte med på att någon annan kunde åka på min biljett då jag inte hade ombokningsskydd eller va fan det nu hette. Va fan spelar det för roll? Knacka in i datan att på just den tågplatsen kommer det åka en person som heter något annat för helvete! Nej då måste man ha läkarintyg på att man är sjuk men hur många går till läkaren med magsjuka! I alla fall inte jag så länge det inte drar ut på tiden. Hur som helst – hor-SJ!Nåväl, imorgon får jag dra några extra kalla i alla fall för då skall vi fira av en jobbarkompis som går i pension. Vi skall ta med honom ut och käka lite gott och sen får vi se vad kvällen har i sin linda! Känner jag rätt så kan det gå precis hur som helst…
Sen går det ju sådär för mina favoritlag i ishockey och fotboll. Arsenal vann i och för sig igår i Champions League men det såg allt annat än säkert ut och på söndag möter vi ärkerivalen i Tottenham så då är vi väl tillbaka på ruta ett igen. Gott ändå att se att Andrei Arshavin har hittat sitt fina tillslag på bollen igen i alla fall. Han har varit lite seg den sista tiden men de senaste matcherna, och igår, visade han prov på att storformen börjar närma sig. Får han bara förtroendet från start framöver så kommer han än en gång visa att han är den lille tsaren!Däremot går det ju rent åt helvete i ishockeyn! Både CSKA Moskva och Jyväskylä har ju kräftgång i Ryssland respektive Finland men vad Färjestad pysslar med vet i fan. Vi ligger ju näst sist och har inte tagit en enda trepoängare än för fan! Spelet är under all kritik och det är knappt så att ens målvakterna får godkänt även om vi har dom att tacka för en hel del. Så här dåligt har inte mitt kära lag inte spelat sedan -93 då vi åkte ner i Allsvenskan för helvete! Försvaret har fungerat ett fåtal gånger och boxplay ser ju helt okay ut men offensivt då?! Vad fan håller ni på med?! Och tränare Czarnecki då?! Du splittrar på den enda kedjan som varit något att ha! Holtet-Bastiansen-Paulsson är ju den enda kedjan som lyckats etablera tryck i anfallszon så här långt. Nej se till att plocka hem Fabian Brunnström från NHL för jag tror knappast inte han får plats i Detroit och håll tummarna att han kan återanpassa sig till större rink fort. Vi har i och för sig signat en nygammal spelare som gör comeback ikväll – Hannes Hyvönen! Han har de senaste åren spelat i Ryssland och i Finland men han bor tydligen i Karlstad och har kört försäsongsträningen med Färjestad så det var ju ett lägligt nyförvärv som fanns till hands. Kontraktet är först på femton matcher så han lär väl göra allt han kan för att så en förlängning vilket är positivt. Mina minnen från Hannes tidigare sejour i klubben är dock tudelade. Jag minns hans otroligt hårda skott som var fruktat av de flesta försvarare – och vaktmästare! Inte sällan kunde han skjuta sönder plexiglaset bakom mål och när jag såg han värma upp inför en träningsmatch en gång så sköt han sönder målnätet inte bara en, utan två, gånger! Men jag minns också hur han sista säsongen i klubben underpresterade, blev bänkad och senare fick lämna klubben. Men förhoppningsvis kommer han in i laget med offensivlusta, rutin och kampvilja för det är tre saker vi kan behöva just nu. Ikväll är det Djurgården som står för motståndet och det skulle ju sitta mumma med årets första trepoängare mot de gamla ärkerivalerna! Än är hoppet inte ute men det ser mörkt ut…
Så ja, annars händer det inte så mycket just nu. Jag försöker hitta ljuspunkter i mitt så kallade liv nu när mörkret faller på men det är svårt ibland. Färjestad brukar ju hjälpa mig men just nu är dom ju mer ett nedåt- än ett uppåttjack.
Sen har jag en hel del skivor liggandes som skall recenseras så förhoppningsvis kan jag hålla mig någorlunda sysselsatt när tristessen faller på…
Till nästa gång, ha det bäst mina vänner…
/Onkel D
Now Playing: Beth Hart & Joe Bonamassa – Well, Well
lördag 17 september 2011
Onkel's Ultimate Albums: Machine Head "Burn My Eyes"
Jaaa, då var det dags igen för eder kära Onkel att tala om för er vilka musikalbum som är de absolut ultimata! Naturligtvis sker detta på fyllan så några djupare djupdykningar i djupet är det inte på tal om här men det är som min käre mor brukar säga; Det är bara från barn och fyllehundar som man får höra sanningen! Hur som helst så fick ni förra gången lära oss er Stuck Mojos "Snappin' Necks" förträfflighet och nu har turen kommit till det amerikanska bandet Machine Head!
Vi patar varken om deras kommande platta "Unto the Locust", den förkrossande hårda debutuppföljaren "The More Things Change" eller dundersuccén "The Blackening". Nej vi pratar om deras debutalster "Burn My Eyes" och hur inihelvete jävla bra den jävla skivan är! Jag kommer ihåg mitt första möte med skivan som var ett litet smakprov i form av det första spåret vid namn "Davidian" som följde med någon form av musiktidnings gratisskiva. Detta måste ha varit 1993, året innan skivan släpptes, och jag befann mig i Stockholm kommer jag ihåg. Jag var 14 år och var alltså i huvudstaden på semester med mina underbara föräldrar och jag minns att vi bodde på hotellet Sergel Plaza som var ett riktigt lyxhotell enligt mig med en frukostmatsal stor som en smärre fotbollsplan. Jag hade fått köpa denna musiktidning, som jag inte kommer ihåg namnet på, och dess gratisskiva med massa olika artister på som satte jag genast igång att lyssna på. Jag minns det så väl. Jag satt med ryggen mot sänggaveln på hotellrummet som jag hade ihop med mina föräldrar, jag lyssnade på min CD-walkman, förmodligen Panteras "Vulgar Display of Power" som gick just varm då, och jag kollade på TV. Så stoppar jag i denna gratisskiva och ut ur hörlurarna och in i min skalle eker alltså Machine Heads "Davidian". Först fattade jag ingenting. Vad är detta? Jag hade aldrig hört en så kompakt men ändå luftig ljudbild på en metalplatta någonsin och sången! Sicken utomjordiskt mästerlig sång! Än idag är detta kanske en av världens bästa sångarinsatser inom metal för mig.
Jag vet inte hur många gånger jag lyssnade på detta kompakta och totalt fullkomliga metalstycke. De snuskigt tunga trummorna, de melodiösa men ändå stenhårda gitarrriffen och så den brutala och plågade men ändå tydliga sången gjorde detta till en låt som jag först fick stånd av och när sen sångaren Robb Flynn skanderar mästerligt "Let freedom ring with the shotgun blast" ja då gick det för mig. Det är få musikstycken som skapar detta kompletta tillstånd av fullkomlig lyckat och sexuell extas men "Davidian" är ett sådant musikstycke.
Sen gick det en tid innan skivan "Burn My Eyes" med denna underbar låt på släpptes och när den väl dök upp ja då jävlar! Alla, och nu menar jag verkligen ALLA, låtar på skivan är precis lika jävla bra som just "Davidian"! "Old", "A Thousand Lies" och så vidare är alla fullkomliga mästerverk i min bok och än i dag slås jag av hur jävla kompakt men ändå melodiös "Burn My Eyes" är. Här finns inte ett enda fel. Trummorna, basen, gitarrerna, sången (den ohyggligt mästerliga sången!) och produktionen håller absolut världsklass!
Ärligt talat, om jag skulle göra en nykter recension på denna skivan idag så hade jag inte vetat vad jag skulle skriva. Hur beskriver man det ultimata? Lovorden och superlativen är inte nog för att beskriva detta mästerverk. Nej, vad fan kan jag säga? Jag kan ordbajsa om detta mästerverk i all evighet men inte fan har ni tid att läsa allt som jag vill säga om denan skiva! Så gör er själva istället en tjänst, oavsett om ni gillar metal eller inte, ta och lyssna på "Burn My Eyes" med Machine Head i sin helhet för även om ni inte gillar det ni hör så kan ni i alla fall säga att ni har hört världens bästa metalplatta genom alla tider! Så enkelt är det...
Lyssna på skivan på Spotify här: Machine Head – Burn My Eyes
/Onkel D
Now Playing: Machine Head - Davidian (Så klart!)
onsdag 14 september 2011
Hockey madness…
Ja då var det äntligen dags för en ny ishockeysäsong! Livet vänder åter! Okay för att jag har sett några matcher i gruppspelet av European Trophy men jag är så utsvulten på hockey så jag satt igår och tittade på Frölunda mot Växjö, så jävla sugen är jag på hockey så jag sjunker så lågt. Men imorgon smäller det på allvar! Mitt älskade lag, de svenska mästarna, Färjestad BK äntrar isen i Löfbergs Lila Arena för att ta emot förra säsongens finalmotståndare Skellefteå AIK! Det kommer nog att bli tufft i år för även om vi på pappret ser minst lika starka ut som förra säsongen så är det nu tio år sedan ett lag lyckades försvara sin titel och frågan är om Elitserien på förhand någonsin sett jämnare ut? Men är det något lag som kan försvara en titel så är det ju mästerliga Färjestad! Hur som helst så tänkte jag ta en liten snabbgenomgång av A-lagstruppen. Inte för att jag tror att någon av mina trogna läsare bryr sig men har ni inte förstått storheten i Karlstads mästarlag så är det väl på tiden att ni börjar nu.
Vi (ja är man medlem i föreningen så kan man säga vi) blev ju av med några tunga namn som bland annat Alexander Salak, Mattias Sjögren och Dick Axelsson inför denna säsong. Men istället för att se till det som varit (även om ett SM-guld alltid är kul att se tillbaka på) så blickar vi istället framåt och ser till vad vi har istället. På målvaktssidan är Christopher “Torpet” Nihlstorp kvar och han är utan tvekan redo att ta över första spaden efter Salak som nu är borta i NHL. Torpet spelade stabilt under säsongen förra året och när han gick in i slutspelet, då Salak skadade sig, så var han ju helt fenomenal! Utan Torpet hade det inte blivit något guld tror jag. Bakom honom har vi sen nya och lovande Fredrik Pettersson-Wentzel (jag hatar långa dubbelefternamn) som redan på försäsongen visat att han vill vara med och fightas om platsen som första valet mellan stolparna. Han är en framtida stormålvakt som med målvaktstränare Erika Granqvists vägledning kan kommer han nog bli nästa målvaktsexport till NHL. Jag tycker vårat målvaktspar ser stabilt ut och håller sig åtminstone en av dom sig frisk åt gången så skall vi nog klara oss på den positionen.
Även backbesättningen tycker jag ser stabil ut med en mix av gammal och ungt. Nog för att Junland har försvunnit men och? Vad tillförde han egentligen? Kan hans ersättare Johan Larsson från Bofors lyckas bättre? Ja sämre kan det ju knappast bli. Hur som helst, ser vi till rutin, så finns det ju gott om härlig tyngd och rutin i Sanny Lindström, Kristofer Berglund och Jonas Frögren samt elakhet och målfarlighet i Martin Sevc. Dock har både Frögren och Sevc mest tränat rehabilitering på försäsongen men dom kommer båda att vara viktiga pjäser under säsongen.
Målfarlighet finns även i Magnus Nygren som i år får chansen att spela för laget en hel säsong och hans skott från blålinjen (ibland annat power play) kommer att bli ett fruktat vapen.
Sen får vi inte glömma att vi har den unga trion Oscar Klefbom, Jonas Brodin och Anton Grundel som alla tre redan förra säsongen visade prov på stort spel. Frågan är bara hur länge vi får behålla dom innan NHL lockar över dom?
Så ja, backbesättningen ser oerhört intressant ut, och det enda jag egentligen undrar över är vem som skall ta klivet fram och bli en poängproducerande back? Sevc i alla ära men han har en tendens att långa perioder ha lite skev adress på skotten. Det är dock något som Nygren inte lider av så jag hoppas, och tror, att han kan kliva fram och bli en ny Thomas Rhodin.
Framåt då? Vilka skall näta nu när Pelle Prestberg än en gång lämnat laget? Ja på den positionen ser det klart intressant ut. Växjös poängkung Joakim Hillding är ny för i år och han ser ju oerhört intressant ut men hur lång tid behöver han på sig för att anpassa sig till det högre tempot i Elitserien? Att anpassa sig gäller även för ex-frölundaiten Fredrik Sjöström som kommer från NHL. Av erfarenhet vet jag att det brukar ta cirka en halv säsong innan spelar som kommer från NHL-spel vänjer sig vid de större rinkarna. Men förhoppningsvis behövs inte det utan med sin fart så kan nog Sjöström tillföra en ny dimension i Färjestads spel genom att gå lite rakare på motståndarens mål. De flesta ”experter” har ju utnämnt honom till årets värvning i Elitserien så något skall väl den gamle indianen tillföra.
Ny för året är även Peter Wennerström som ingått i Färjestads organisation en längre tid men mest varit utlånad för att få rutin vilket även gäller för Erik Thorell. Det skall bli intressant och se om de båda kan slå sig in i laget redan i år. En som hade svårt att ta en ordinarie plats ifjol var talangfulle Robin Sterner men han ser ut att kunna ta nästa kliv i utvecklingen nu då han varit en av våra bästa poängplockare på försäsongen. Potentialen finns, nu skall den bara fram också.
Potential har vi annars i en oerhört gedigen och rutinerad forwardsuppställning i övrigt. Förstacenter och lagkapten är Rickard Wallin som i mina ögon växte rejält förra året som ledare. Jag tycker att han ibland tar lite väl onödiga utvisningar men han har skärpt till sig någorlunda nu tycker jag. Tyvärr fick han ju förra säsongen förstörd av en långtidsskada men visade med sitt spel och ledarskap i slutspelet hur bra han egentligen är. Jämte honom brukar vi hitta Per ”Åsa” Åslund gör alltid ett stabilt jobb och kan även gå in och bli matchvinnare om han har en bra dag. På andra kanten finns Christian Berglund som kom hem förra året för att producera mål och det gjorde han också. Jag tror att han kommer att göra så även i och naturligtvis även bana väg för sina kamrater med sitt hårda och uppoffrande spel. Han måste vara en av de jobbigaste spelarna att möta ute på isen.
Svåra, och framför allt jobbiga, är vår frejdiga andrakedja att möta. I mitten har vi tunga och alltid lika hårt arbetande Anders Bastiansen som förmodligen skulle kunna gå rätt in i vilket lag som helst i serien. På kanterna jämte honom hittar vi Marius Holtet och Marcus Paulsson som båda alltid jobbar kopiöst mycket och då båda har finfina skott att tillgå så är dom ju även målfarliga. Något vi såg av Holtet i VM senaste då han var en av turneringen bästa spelare. Samma sak gällde ju i slutspelet då han var våran kanske viktigaste spelare.
Våran tredje lina haltar en aning då Prestberg flytt fältet och lämnat Patrik Lundh och Mikael Johansson vingklippta. Vem av nyförvärven kan fylla Prestbergs lucka? Det får ju gärna vara någon som har ett gott skott då Micke Johansson är en excellent passningskung och Peppe Lundh är en grovjobbar med näsa för att kunna gräva fram pucken. Denna formationens utveckling kommer att bli mycket intressant att följa helt klart.
Men som den hockeydåre jag är så haver jag ju andra gudar vid sidan om. Eller kanske inte gudar utan mer följeslagare som jag följer. Eller nått. Hur som helst så finns det några lag ute i Europa och borta i Nordamerika som jag följer lite närmare än andra. Nummer ett efter Färjestad är och förblir Calgary Flames (även om jag följer Boston Bruins lite också) borta i NHL. Nu har dom (jag är inte medlem så här får jag säga dom) missat Stanley Cup-slutspelet två år i rad nu och ser man till truppen så ser det inte ut att kunna bli något slutspel i år heller. Målvakten Miikka Kiprusoff börjar bli till åren nu och kommer gamle Färjestadbekantingen Henrik Karlsson kunna ge honom den avlastningen han behöver? För några år sedan hade Calgary ligans starkaste försvar, idag är det allt för tunt. Vem skall kliva fram och leda försvaret? Jay Bouwmeester, Scott Hannan eller Cory Sarich? Nej backbesättningen ser mest ung och lovande ut men för att vinna Stanley Cup behöver mer och tyngre rutin som kan leda ungtupparna. Framåt är det återigen trotjänaren Jarome Iginla vi får förlita oss på. Hur länge till orkar han dra det tyngsta lasset i föreningen han älskar? Vem skall kliva upp och avlasta honom? Svenska Mikael Backlund, Rene Bourque eller Curtis Glencross? Nej jag tror inte det. Eller är det finnarna Niklas Hagman eller Olli (T)Jokinen? Nej då får vi nog hoppas mer på trion Brendan Morrison, David Moss och Alex Tanguay men inte ens där ser jag lösningen. Jag hoppas verkligen coach Sutter kan får ihop alla lagdelarna och fixar en slutspelsplats men det ser mörkt ut tyvärr.
Nej då tror jag mer på framgångar i den finska ligan och Jyväskylä! Förra året gick något snett i slutspelet och laget kunde inte försvara sin titel men i år är det andra bullar (eller finska pinnar kanske) som gäller. Laget består som vanligt av en ett helt tjog unga lovande talanger samt ett gäng rutinerade rävar. Skall backar som Kalle Koskinen och Färjestadbekantingen Arto Laatikainen kunna hålla ihop försvaret och skall Antti Pihlström (även han med Färjestadanknytning) kunna leda lagets anfall? Laget ser som vanligt lovande ut som sagt men fixar dom att ta hem bucklan igen? Vi får väl se sa den blinde till den döve.
Om vi sen fortsätter längre öster ut så hittar vi Ryssland och KHL. En liga som inte kommer att vara sig lik på mycket länge. Ingen kan väl ha undgått den tragiska flygolyckan som tog livet av ett helt lag. I princip hela Lokomotiv Jaroslavl, ett av ligans allra bästa lag, omkom i flygolyckan och aldrig har väl ishockeyvärlden varit med om en mer tragisk händelse. Själv har jag fortfarande svårt att fatta vad som har hänt och mina tankar går ju naturligtvis ut till alla de familjer som har blivit drabbade men tyngst var nog ändå att Sveriges genom tidernas kanske bästa målvakt Stefan Liv fanns med bland de omkomna. Jag tillhör dom som har svurit och gnällt på Stefans ibland nonchalanta spelstil i landslaget men jag har även svurit och fräst då han spikat igen fullständigt mot Färjestad i Elitserien och SM-slutspelet. Att han samtidigt verkade vara en oerhört sympatisk och omtyckt människa med en jävligt skön attityd gjorde ju att man inte kunde tycka illa om honom heller oavsett hur många gånger han grusade våra guldplaner. En stor svensk hockeyspelare har ryckts ifrån oss allt för tidigt tyvärr.
Om vi går vidare med mer roliga saker (nåja, det är ju CSKA Moskva vi pratar om) så skall det bli spännande och se om mitt lag CSKA Moskva kan skärpa till sig och gå till slutspel för en gång skull. Detta klassiska lag har verkligen hamnat på efterkälken när KHL drog igång och det ser inte ljusare ut i år. Bland de namnkunnigaste har vi Sverigebekantingen och ojämna Rastislav Stana i mål samt anfallarna Niklas Persson och Tomas Surovy som tillsammans med en gäng mer eller mindre okända ryssar skall se till att CSKA Moskva återupprättar sin storhet. Det ser inte ljust ut om ni frågar mig.
Nej då finns det större chans att de regerande mästarna Eisbären Berlin återigen tar hem den tyska ligan! Berlin har ett lag där egentligen bara den gamle räven Sven Felski är det namn som sticker ut ur mängden men som tillsammans verkar vara oerhört jämnstarkt i alla lagdelar. Jag har oerhört dålig koll på den tyska ligan och så även Berlin men något lag måste man ju hålla på även i Tyskland och varför inte då på dom som vinner? Dom var i och för sig ganska kassa när jag började hålla på dom men ändå?
Ungefär samma omdöme får jag ge schweiziska Kloten Flyers (smaka på det namnet) då jag vet att jag håller på dom men jag kan inget om ligan överlag. Det jag vet är att Färjestadfavoriten och den totala retstickan Marcel Jenni spelar i laget tillsammans med bland annat svenska Niklas Nordgren men så mycket mer vet jag inte. Ja, laget tränas ju av legendaren Anders Eldebrink ju! Då lär väl försvaret kunna styras upp åtminstone i alla fall.
Ja det blev ju ett härligt inlägg om världens bästa sport, och min religion, ishockey! Visst är det skönt att Elitserien drar igång igen så man vet vad man skall göra på kvällarna? Det är skönt när ishockeyn drar igång så det finns något som styr upp ens liv. För tro mig, det är något som behövs…
/Onkel D
Now Playing: Beth Hart & Joe Bonamassa – Your Heart is as Black as Night
Vi (ja är man medlem i föreningen så kan man säga vi) blev ju av med några tunga namn som bland annat Alexander Salak, Mattias Sjögren och Dick Axelsson inför denna säsong. Men istället för att se till det som varit (även om ett SM-guld alltid är kul att se tillbaka på) så blickar vi istället framåt och ser till vad vi har istället. På målvaktssidan är Christopher “Torpet” Nihlstorp kvar och han är utan tvekan redo att ta över första spaden efter Salak som nu är borta i NHL. Torpet spelade stabilt under säsongen förra året och när han gick in i slutspelet, då Salak skadade sig, så var han ju helt fenomenal! Utan Torpet hade det inte blivit något guld tror jag. Bakom honom har vi sen nya och lovande Fredrik Pettersson-Wentzel (jag hatar långa dubbelefternamn) som redan på försäsongen visat att han vill vara med och fightas om platsen som första valet mellan stolparna. Han är en framtida stormålvakt som med målvaktstränare Erika Granqvists vägledning kan kommer han nog bli nästa målvaktsexport till NHL. Jag tycker vårat målvaktspar ser stabilt ut och håller sig åtminstone en av dom sig frisk åt gången så skall vi nog klara oss på den positionen.
Även backbesättningen tycker jag ser stabil ut med en mix av gammal och ungt. Nog för att Junland har försvunnit men och? Vad tillförde han egentligen? Kan hans ersättare Johan Larsson från Bofors lyckas bättre? Ja sämre kan det ju knappast bli. Hur som helst, ser vi till rutin, så finns det ju gott om härlig tyngd och rutin i Sanny Lindström, Kristofer Berglund och Jonas Frögren samt elakhet och målfarlighet i Martin Sevc. Dock har både Frögren och Sevc mest tränat rehabilitering på försäsongen men dom kommer båda att vara viktiga pjäser under säsongen.
Målfarlighet finns även i Magnus Nygren som i år får chansen att spela för laget en hel säsong och hans skott från blålinjen (ibland annat power play) kommer att bli ett fruktat vapen.
Sen får vi inte glömma att vi har den unga trion Oscar Klefbom, Jonas Brodin och Anton Grundel som alla tre redan förra säsongen visade prov på stort spel. Frågan är bara hur länge vi får behålla dom innan NHL lockar över dom?
Så ja, backbesättningen ser oerhört intressant ut, och det enda jag egentligen undrar över är vem som skall ta klivet fram och bli en poängproducerande back? Sevc i alla ära men han har en tendens att långa perioder ha lite skev adress på skotten. Det är dock något som Nygren inte lider av så jag hoppas, och tror, att han kan kliva fram och bli en ny Thomas Rhodin.
Framåt då? Vilka skall näta nu när Pelle Prestberg än en gång lämnat laget? Ja på den positionen ser det klart intressant ut. Växjös poängkung Joakim Hillding är ny för i år och han ser ju oerhört intressant ut men hur lång tid behöver han på sig för att anpassa sig till det högre tempot i Elitserien? Att anpassa sig gäller även för ex-frölundaiten Fredrik Sjöström som kommer från NHL. Av erfarenhet vet jag att det brukar ta cirka en halv säsong innan spelar som kommer från NHL-spel vänjer sig vid de större rinkarna. Men förhoppningsvis behövs inte det utan med sin fart så kan nog Sjöström tillföra en ny dimension i Färjestads spel genom att gå lite rakare på motståndarens mål. De flesta ”experter” har ju utnämnt honom till årets värvning i Elitserien så något skall väl den gamle indianen tillföra.
Ny för året är även Peter Wennerström som ingått i Färjestads organisation en längre tid men mest varit utlånad för att få rutin vilket även gäller för Erik Thorell. Det skall bli intressant och se om de båda kan slå sig in i laget redan i år. En som hade svårt att ta en ordinarie plats ifjol var talangfulle Robin Sterner men han ser ut att kunna ta nästa kliv i utvecklingen nu då han varit en av våra bästa poängplockare på försäsongen. Potentialen finns, nu skall den bara fram också.
Potential har vi annars i en oerhört gedigen och rutinerad forwardsuppställning i övrigt. Förstacenter och lagkapten är Rickard Wallin som i mina ögon växte rejält förra året som ledare. Jag tycker att han ibland tar lite väl onödiga utvisningar men han har skärpt till sig någorlunda nu tycker jag. Tyvärr fick han ju förra säsongen förstörd av en långtidsskada men visade med sitt spel och ledarskap i slutspelet hur bra han egentligen är. Jämte honom brukar vi hitta Per ”Åsa” Åslund gör alltid ett stabilt jobb och kan även gå in och bli matchvinnare om han har en bra dag. På andra kanten finns Christian Berglund som kom hem förra året för att producera mål och det gjorde han också. Jag tror att han kommer att göra så även i och naturligtvis även bana väg för sina kamrater med sitt hårda och uppoffrande spel. Han måste vara en av de jobbigaste spelarna att möta ute på isen.
Svåra, och framför allt jobbiga, är vår frejdiga andrakedja att möta. I mitten har vi tunga och alltid lika hårt arbetande Anders Bastiansen som förmodligen skulle kunna gå rätt in i vilket lag som helst i serien. På kanterna jämte honom hittar vi Marius Holtet och Marcus Paulsson som båda alltid jobbar kopiöst mycket och då båda har finfina skott att tillgå så är dom ju även målfarliga. Något vi såg av Holtet i VM senaste då han var en av turneringen bästa spelare. Samma sak gällde ju i slutspelet då han var våran kanske viktigaste spelare.
Våran tredje lina haltar en aning då Prestberg flytt fältet och lämnat Patrik Lundh och Mikael Johansson vingklippta. Vem av nyförvärven kan fylla Prestbergs lucka? Det får ju gärna vara någon som har ett gott skott då Micke Johansson är en excellent passningskung och Peppe Lundh är en grovjobbar med näsa för att kunna gräva fram pucken. Denna formationens utveckling kommer att bli mycket intressant att följa helt klart.
Ja det är i alla så som jag ser på laget i detta nu men formationerna lär ju ändra på sig hela tiden och jag har precis sett hur dom kommer att formera laget imorgon och det ser inte alls ut som jag har tänkt mig. Men då alla följer Färjestad för att dom är så jävla bäst så behöver man ju inte dra upp vartenda scenario som kan tänkas bli framöver, vi lär ju vinna ändå, det vet vi ju.
Tränaren då? Han som skall styra upp femmorna och få ihop truppen och få alla att dra åt samma håll? Ja på den fronten har det ju skett en förändring helt klart. Målvakts och videocoachen Erik Granqvist är ju kvar så klart och den gubben skall vi vara rädda om. Han har gjort mer för utvecklingen inom den svenska målvaktsutbildningen än vad svenska ishockeyförbundet gjort sammanlagt under sin livstid. Leif Carlsson är en trygg och rutinerad assisterande coach som länge har ingått i familjen så där har vi trygget men kommer den nye huvudtränaren att kunna bli accepterad i ”La Familia”? Min uppfattning om Niklas Czarnecki innan han blev klar för Färjestad inför det här året var att han är en rätt så medelmåttig tränare som lyckas okay med medelmåttiga lag. Men efter att ha läst på lite och kollat in vad han egentligen haft för material att röra sig med så måste jag säga att jag börjar tro på honom mer och mer. Han har gått den långa vägen och har under sina sjutton år som ledare hela tiden tagit ett steg uppåt på stegen. Från ungdomsledare till juniortränare till assisterande till huvudcoach och så vidare. Han ger ett väldigt homogent intryck där han hela tiden på pekar att han är stolt över att få chansen i Sveriges bästa lag och förening och att det är ett sådant här mål han hela tiden har jobbat. Nu står han inför sin största utmaning i karriären, pallar han för trycket?
Jag hoppas, som alltid, att mitt kära Färjestad än en gång skall plocka hem SM-guldet och jag anser att vi har truppen för det. Men som vanligt har det sett lite svajigt ut i träningsmatcherna och blir det som ifjol att dom spelar som en påse nötter allihopa så är jag ju naturligtvis den första att klaga. Men, jag är även den första att hylla när dom gör något bra så det blir väl som vanligt – mitt humör bestäms av hur det går för Färjestad. Men är det inte så det skall vara? En religion är inget man rycker på axlarna åt och ishockey är min religion och Färjestad är den gud jag tillber, så enkelt är det.
Tränaren då? Han som skall styra upp femmorna och få ihop truppen och få alla att dra åt samma håll? Ja på den fronten har det ju skett en förändring helt klart. Målvakts och videocoachen Erik Granqvist är ju kvar så klart och den gubben skall vi vara rädda om. Han har gjort mer för utvecklingen inom den svenska målvaktsutbildningen än vad svenska ishockeyförbundet gjort sammanlagt under sin livstid. Leif Carlsson är en trygg och rutinerad assisterande coach som länge har ingått i familjen så där har vi trygget men kommer den nye huvudtränaren att kunna bli accepterad i ”La Familia”? Min uppfattning om Niklas Czarnecki innan han blev klar för Färjestad inför det här året var att han är en rätt så medelmåttig tränare som lyckas okay med medelmåttiga lag. Men efter att ha läst på lite och kollat in vad han egentligen haft för material att röra sig med så måste jag säga att jag börjar tro på honom mer och mer. Han har gått den långa vägen och har under sina sjutton år som ledare hela tiden tagit ett steg uppåt på stegen. Från ungdomsledare till juniortränare till assisterande till huvudcoach och så vidare. Han ger ett väldigt homogent intryck där han hela tiden på pekar att han är stolt över att få chansen i Sveriges bästa lag och förening och att det är ett sådant här mål han hela tiden har jobbat. Nu står han inför sin största utmaning i karriären, pallar han för trycket?
Jag hoppas, som alltid, att mitt kära Färjestad än en gång skall plocka hem SM-guldet och jag anser att vi har truppen för det. Men som vanligt har det sett lite svajigt ut i träningsmatcherna och blir det som ifjol att dom spelar som en påse nötter allihopa så är jag ju naturligtvis den första att klaga. Men, jag är även den första att hylla när dom gör något bra så det blir väl som vanligt – mitt humör bestäms av hur det går för Färjestad. Men är det inte så det skall vara? En religion är inget man rycker på axlarna åt och ishockey är min religion och Färjestad är den gud jag tillber, så enkelt är det.
Men som den hockeydåre jag är så haver jag ju andra gudar vid sidan om. Eller kanske inte gudar utan mer följeslagare som jag följer. Eller nått. Hur som helst så finns det några lag ute i Europa och borta i Nordamerika som jag följer lite närmare än andra. Nummer ett efter Färjestad är och förblir Calgary Flames (även om jag följer Boston Bruins lite också) borta i NHL. Nu har dom (jag är inte medlem så här får jag säga dom) missat Stanley Cup-slutspelet två år i rad nu och ser man till truppen så ser det inte ut att kunna bli något slutspel i år heller. Målvakten Miikka Kiprusoff börjar bli till åren nu och kommer gamle Färjestadbekantingen Henrik Karlsson kunna ge honom den avlastningen han behöver? För några år sedan hade Calgary ligans starkaste försvar, idag är det allt för tunt. Vem skall kliva fram och leda försvaret? Jay Bouwmeester, Scott Hannan eller Cory Sarich? Nej backbesättningen ser mest ung och lovande ut men för att vinna Stanley Cup behöver mer och tyngre rutin som kan leda ungtupparna. Framåt är det återigen trotjänaren Jarome Iginla vi får förlita oss på. Hur länge till orkar han dra det tyngsta lasset i föreningen han älskar? Vem skall kliva upp och avlasta honom? Svenska Mikael Backlund, Rene Bourque eller Curtis Glencross? Nej jag tror inte det. Eller är det finnarna Niklas Hagman eller Olli (T)Jokinen? Nej då får vi nog hoppas mer på trion Brendan Morrison, David Moss och Alex Tanguay men inte ens där ser jag lösningen. Jag hoppas verkligen coach Sutter kan får ihop alla lagdelarna och fixar en slutspelsplats men det ser mörkt ut tyvärr.
Nej då tror jag mer på framgångar i den finska ligan och Jyväskylä! Förra året gick något snett i slutspelet och laget kunde inte försvara sin titel men i år är det andra bullar (eller finska pinnar kanske) som gäller. Laget består som vanligt av en ett helt tjog unga lovande talanger samt ett gäng rutinerade rävar. Skall backar som Kalle Koskinen och Färjestadbekantingen Arto Laatikainen kunna hålla ihop försvaret och skall Antti Pihlström (även han med Färjestadanknytning) kunna leda lagets anfall? Laget ser som vanligt lovande ut som sagt men fixar dom att ta hem bucklan igen? Vi får väl se sa den blinde till den döve.
Om vi sen fortsätter längre öster ut så hittar vi Ryssland och KHL. En liga som inte kommer att vara sig lik på mycket länge. Ingen kan väl ha undgått den tragiska flygolyckan som tog livet av ett helt lag. I princip hela Lokomotiv Jaroslavl, ett av ligans allra bästa lag, omkom i flygolyckan och aldrig har väl ishockeyvärlden varit med om en mer tragisk händelse. Själv har jag fortfarande svårt att fatta vad som har hänt och mina tankar går ju naturligtvis ut till alla de familjer som har blivit drabbade men tyngst var nog ändå att Sveriges genom tidernas kanske bästa målvakt Stefan Liv fanns med bland de omkomna. Jag tillhör dom som har svurit och gnällt på Stefans ibland nonchalanta spelstil i landslaget men jag har även svurit och fräst då han spikat igen fullständigt mot Färjestad i Elitserien och SM-slutspelet. Att han samtidigt verkade vara en oerhört sympatisk och omtyckt människa med en jävligt skön attityd gjorde ju att man inte kunde tycka illa om honom heller oavsett hur många gånger han grusade våra guldplaner. En stor svensk hockeyspelare har ryckts ifrån oss allt för tidigt tyvärr.
Om vi går vidare med mer roliga saker (nåja, det är ju CSKA Moskva vi pratar om) så skall det bli spännande och se om mitt lag CSKA Moskva kan skärpa till sig och gå till slutspel för en gång skull. Detta klassiska lag har verkligen hamnat på efterkälken när KHL drog igång och det ser inte ljusare ut i år. Bland de namnkunnigaste har vi Sverigebekantingen och ojämna Rastislav Stana i mål samt anfallarna Niklas Persson och Tomas Surovy som tillsammans med en gäng mer eller mindre okända ryssar skall se till att CSKA Moskva återupprättar sin storhet. Det ser inte ljust ut om ni frågar mig.
Nej då finns det större chans att de regerande mästarna Eisbären Berlin återigen tar hem den tyska ligan! Berlin har ett lag där egentligen bara den gamle räven Sven Felski är det namn som sticker ut ur mängden men som tillsammans verkar vara oerhört jämnstarkt i alla lagdelar. Jag har oerhört dålig koll på den tyska ligan och så även Berlin men något lag måste man ju hålla på även i Tyskland och varför inte då på dom som vinner? Dom var i och för sig ganska kassa när jag började hålla på dom men ändå?Ungefär samma omdöme får jag ge schweiziska Kloten Flyers (smaka på det namnet) då jag vet att jag håller på dom men jag kan inget om ligan överlag. Det jag vet är att Färjestadfavoriten och den totala retstickan Marcel Jenni spelar i laget tillsammans med bland annat svenska Niklas Nordgren men så mycket mer vet jag inte. Ja, laget tränas ju av legendaren Anders Eldebrink ju! Då lär väl försvaret kunna styras upp åtminstone i alla fall.
Ja det blev ju ett härligt inlägg om världens bästa sport, och min religion, ishockey! Visst är det skönt att Elitserien drar igång igen så man vet vad man skall göra på kvällarna? Det är skönt när ishockeyn drar igång så det finns något som styr upp ens liv. För tro mig, det är något som behövs…
/Onkel D
Now Playing: Beth Hart & Joe Bonamassa – Your Heart is as Black as Night
tisdag 13 september 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)











































