Favorit i repris...

Det blir inget skivtips idag, det dröjer några dagar men det kommer ett skivtips undet veckan. Jag tänkte slå in på det spår jag gjorde förra veckan, nämligen Sweden Rock Festival...
Jag kommer ge mestadels skivtips med band som är klara för SRF dom kommande veckorna...

Tills nästa skivtips kommer så tänkte jag bjuda på Fredrik Virtanens underbara inlägg i Aftonbladet för några år sen där han skriver om Soulfly och hårdrockare i allmänhet... Ni har säkert läst det innan men i alla fall...här kommer Virtanens text som gjorde han hatad i hela hårdrocks Sverige...

Håll till godo...
/Onkel D

Hårdrockare är dumma.
Det finns två sorters människor här i världen. Hårdrockare och poeter. Jag hatar hårdrockare. Teitur spelar på lilla Teaterscenen. Teitur är en söt liten man från Färöarna som knäpper tyst på akustisk gitarr och sjunger som en tjej.
"I was just thinking", sjunger han i sången med samma namn, "that I have been missing you for way too long".
Teitur har minnena och Kodak-fotona (bland annat en av henne i en dansklänning, sjunger han, den vill man ju se). Men han har inte henne. Ungefär som Patsy Cline i gamla "She"s got you". Fast Teiturs flicka verkar fortfarande vara hans, han bara saknar henne. Han saknar henne så himla mycket att han bara sjunker, bara sjunker.
"I think about long distance rates instead of kissing you babe, I"m a singer without a song."

Det är en vacker sång, den låter som det sköra vemodet hos en sommardag. Men precis som Teitur sjunger är han nu en sångare utan en sång. Vi är flera hundra som försöker lyssna.
Men det går inte. För samtidigt spelar hårdrockbandet Soulfly på stora Hawaii-scenen. Jag har ingen aning om vad Soulfly pysslar med. Men de låter förjävligt. Som ilskna vegankommunister som använder hundar och kattungar som trummor. Deras fans har förstås dreadlocks och skabbiga kläder och knuffas.
Det är helt vansinnigt sjukt att någon lyssnar på Soulfly, men det är väl samtidigt i sin ordning. Världen ska befolkas av idiotiska musiker som spelar för idiotiska människor.
Det tillhör balansen. Yin och yang. Kärlek och hat. Cynism och bitterhet. Fred och våld. God smak och dålig smak. Älskare och krigare. Poeter och yxmördare. Utveckling och bakslag.
Alla behöver vi någon att se ner på, som den ärrade eleganten Kris Krisofferson sjöng på Pampas-scenen i förrgår.
Men, det är depressionsframkallande att det här brutalt IQ-befriat låtande bandet förstör för denne stackars poet. Teitur ser ledsen ut. Hans sånger om poesi och flygplan drunknar i den onda skabbrocken.
- Såna människor, säger Teitur, lite ängsligt för han vet inte hur han ska hantera det här övergreppet.
- De verkar så arga.
I sanning. Arga och dumma. Hårdrockare. Världen skulle vara en bättre plats utan dem.

/Fredrik Virtanen, Aftonbladet