Ja, jag vet att det händer oerhört lite på bloggen just nu men det beror på att jag helt enkelt inte orkar skriva just nu. Jag har ju fullt upp med recensera skivor, vara förkyld samt invänta hockeyfinalen! Ni får helt enkelt hålla till goda med denna skivrecension så länge...
Av en händelse såg jag att de finska suputerna i Children of Bodom lirar på Trädgårn i Göteborg ikväll. Jag har sett bandet otaliga gånger tidigare så att jag inte ser dom denna gång är inte så konstigt. Inte för att jag sett mig trött på dom utan för att dom helt enkelt har blivit ett helt annat band än det jag föll för och det dom krystar fram numera är ju fan inte bra för fem öre. I alla fall inte bra nog för att släppas under namnet Children of Bodom.
Vad hände egentligen med Children of Bodom? Jag kommer ihåg när polare Tony introducerade albumet, ”Hatebreeder”, för mig. Vi förfestade i hans lägenhet i Göteborg inför någon konsert runt sekelskiftet, troligtvis Entombed med Evergrey som förband som vi såg till förbannelse några år där, och jag blev totalt knockad av Children of Bodoms musik. Farten i musiken var ju helt hysterisk och dessutom lyckades ju gitarristerna duellera med keyboardisten Janne Wirman så det stod härliga till. Men samtidigt kunde bandet svänga till med tunga riff och sångaren tillika gitarristen Alexi "Wildchild" Laiho väste/skrek/growlade ju helt fantastiskt. För att inte tala om melodierna! Melodierna! Dom fanns i överflöd men blev aldrig tjatiga och den ena var inte den andra lik! Men det bästa var ju att ingen kunde sätta en etikett på bandet. Var det black metal? Death metal? Thrash metal? Eller kanske till och med power metal? Alla förståsigpåare kämpade med att sätta en etikett på de galna finnarna men ingen lyckades. Children of Bodom var helt unika och dessutom helt fantastiskt bra!
Jag införskaffade mig snabbt ”Hatebreeder”, debuten ”Something Wild” som är på snudd lika bra den samt ”Tokyo Warheart”. Den sistnämnda är en liveplatta som bandet släppte för att bevisa att dom faktiskt kan lira lika snabbt och tight live som på en studioskiva. Onda tungor hade nämligen påtalat att bandet gagnade sig av playback på scenen för att dom inte fixade att spela likadant live. Vi som har sett bandet vet ju att det är bullshit och ingen ifrågasätter nog bandet och dess instrumenthantering idag.
Dock kan man ju ifrågasätta vad som hände med musiken när väl bandet slog igenom och fick sitt stora erkännande? Med ”Hatebreeder” började det nämligen röra på sig för bandet och när bandet släppte hopplöst trista ”Follow the Reaper” så kom det riktiga genombrottet. Hur det gick till vet i fan för även om man fortfarande kan härröra musiken till bandet så fanns det ju inte några bra låtar. Dom tog ytterligare ett steg på popularitetsstegen med efterföljande ”Hate Crew Deathroll” och trots att det mesta jag uppskattade med bandet är borta här så gillar jag tyngden och svänget de får till på detta album. Men sen vet i fan vad som har hänt. På de album som kommit efter ”Hate Crew Deathroll” så har bandet gått från att vara ett fullkomligt briljant band som var lite vilse till att bli ett trött thrashband i mängden. Deras Slayer-influenser får allt som oftast fritt spelrum och allt, precis allt, som bandet hade att bjuda på en gång i tiden är som bortblåst! Så, vad hände egentligen med Children of Bodom?
Som tur är finns det gott om andra band att lyssna på och ikväll blir det ett gäng pilsner och premiärlyssning på nya Graveyard! Det har stått en jävla massa om bandet i den stora pressen det sista inför nya skivan men det beror nog endast på att dom numera har ett majorbolag i ryggen. Förhoppningsvis har dom inte lyssnat på vad skivbolaget vill utan svänger på precis som dom själva vill vilket dom är så jävla bra på att göra! Debuten är ju ett litet mästerverk. Sen ska jag nog ta och göra mig en liten Eldkvarn-spellista. Jag är dåligt insatt i den gruppen men efter första avsnittet av Pluras Kök så fick jag ett jävla sug efter att lyssna på Eldkvarn. Det beror ju mest så klart på att Plura verkar vara en sådan oerhört sympatisk person och en förbannat skön snubbe! Han kör sitt race och trivs jävligt bra med det. Inte många personer kan skryta med att dom gör det idag för det är alltid jobb, ungar eller något annan skit som kommer i vägen… Sen är jag jävligt sugen på att sno ihop en schysst Joe Bonamassa-spellista till min iPod. Hans senaste platta, ”Dust Bowl”, är ju helt fantastiskt bra!!! Han tidiga plattor är lite upp och ner men snacka om att den snubben har hittat rätt på de senaste tre-fyra plattorna! Blues och bluesrock blir knappast bättre än så här.
Nåväl, det var lite ordbajseri på musikalisk nivå det och inte ett enda ord om SM-slutspelet i ishockey! Trodde ni ja! Färjestad vann ju igår igen mot AIK och leder nu med 2-0 i matcher! Det goa var ju att Färjestad var halvbra i en period och det räckte för att säkra segern. Tänk hur det skall bli när dom är bra hela tiden! Nåväl, nu är det hockey både lördag och söndag så med lite tur är det klart för final efter helgen men det skall vi kanske inte hoppas för mycket på. På tal om helgen så är det ju kalas imorgon lördag! Rogert har bjudit in lite vänner till sig för quiz! Det kan bli klart underhållande och sen bär det förmodligen av till stan och kanske blir man förhoppningsvis full på kuppen också... En liten tanke bara, hur går bussarna natten till söndag? Vi skall ju flytta fram klockan en timme klockan 02:00 så hon blir 03:00, det är ju äntligen sommartid, men betyder det att bussen som går hem 02:45 försvinner då eller? Går den inte alls? Kommer bussen om jag står där 02:45 utan att flytta fram klockan? Jag får ringa Västtrafik och kolla…
Nej nu är det dags att öppna en ny burk med lite pys i… På återseende mina trogna undersåtar!
Ja då var vi igång med semifianspelet i hockeyslutspelet! Mitt kära Färjestad inledde med att vinna hemma mot AIK med 2-1 efter en rätt så mesig match för att vara slutspel. Men vi får hoppas att AIK bjuder upp till lite mer dans i framtiden för gudarn's va tråkigt dom spelar! Okay, dom lirar efter sin förmåga och har gjort/gör det bra men det är fan i inget kul att kolla på...
Nåväl, jag ville egentligen bara meddela för er som inte fattar hur viktigt hockeyslutspelet är att Färjestad tog en härlig seger i första matchen! Nu skall jag kolla in första avsnittet av Pluras Kök, sicket mästerligt TV-program! Bara hoppas att avsaknaden av Mauro inte blir för stor då hans och Pluras kärleksfulla gnabbande var en av behållningarna i första säsongen!
I lördags hämtade jag upp Peter och Erika på Landvetter, tog den slingriga vägen upp till Alingsås och besökte Alingsås Doom Fest. Bombus, DoomDogs och Procession stod på scenen och det var riktigt trevligt. Det var kanske inte världens hålligång då det var alkoholfritt i lokalen men det var trevligt att snacka lite med grabbarna i DoomDogs och Alingsås-packet med min skäggbroder Jimmy i spetsen. Om ni klickar på postern här till vänster så hittar ni min lilla korta recension som nu ligger uppe på Artrock...
Ja så har då bloggen varit lite inaktiv igen tyvärr men det har sina förklaringar. Som ni kanske märkt har både hockeyslutspelet och recenserandet tagit tid från det vardagliga ordbajsandet för min del. Men det blir ju så ibland för först och främst går alltid hockeyn för mig som ni kanske förstår. Man skulle kunna klassa ishockey som religion för mig och slutspelet som nu är i fullgång är min högmässa…eller något åt det hållet. Färjestad har ju, som jag tidigare skanderat här, avancerat till semifinal genom att slå Brynäs med 4-1 i matcher. En matchserie som Färjestad inledde starkt med att vinna med komfortabla 7-3 men sen har det varit tightare. Brynäs har, trots en oerhörd mängd skador, lyckats streta emot bra med sina juniorer och lyckats ta två av matcherna till sudden death. Sen har Färjestad inte spelat sin bästa hockey direkt. Tack vare en stabil insats av Salak i mål och lika stabilt spel av Lindström, Frögren och de andra på backen så har siffrorna hållits nere men framåt har det varit lite upp och ner. Stundvis har dom spelat bländande hockey och vägrat låna ut pucken till motspelarna medan dom långa i perioder knappt lyckats slå en passning rätt och istället låtit Brynäs komma i anfall efter anfall. Nej skall vi slå överraskningslaget AIK i semifinalen så måste vi höja oss inte ett, utan två, snäpp. Framförallt tycker jag vi måste bli jämnare och inte bara sätta fart på skridskorna först när motståndarna närmar sig på resultattavlan. Döda matchen direkt istället. Sen känns det ju lurigt att vi har vunnit samtliga fem matcher och har 17-3 i målskillnad på AIK i årets seriespel. Sånt kan göra att man underskattar motståndaren och åker på en propp direkt…
Propp åkte ju Arsenal på. Inte bara EN utan TRE på kort tid! Först i ligacupfinalen mot Birmingham efter uselt spel av Arsenal, sämst när det gäller passar ju utmärkt in där. Sen var det respass ut ur Champions League efter att ha förlorat med 3-1 borta mot Barcelona i den andra matchen. Det blev i och för sig bara en 4-3 förlust totalt sett men den sista matchen var rent pinsam för oss Arsenalfans. En gång blev det farligt, då gjorde Barcelona självmål. Sen hade träbenet Bendtner en ”chans” i slutet. Hade han bara haft liiiite teknik så hade han ju kunnat göra något för att göra mål men det var ju för mycket begärt av den kaxige dansken. Sen några dagar efter det så var det dags att ta sig an Manchester United i FA-cupspelet men det var ju dödsdömt det också. Spelade ju liksom ingen roll att United hade dalande form och flera viktiga spelare skadade för Arsenal var ju sämst när det gällde ändå. Så nu är det bara ligan kvar som ”vi” har chans att vinna men om dom skärper till sig och fokuserar på uppgiften så kanske det kan gå vägen. Men nu är ju den Galna Tysken Jens Lehmann tillbaka i laget! Med två målvakter skadade så behöver laget en backup till Almunia så dom plockar in tysken som inte spelat fotboll på två år. Han gör en Magnus Hedman helt enkelt. Skillnaden är ju att Lehmann var bra en gång i tiden och kan kanske köra på rutin om olyckan skulle vara framme. Lehmann är väl annars mest känd för att sittandes på knä vid en reklamskylt under match ha hängt ut den sure och lättat på trycket mitt under match. Då får man fan inte ha scenskräck direkt…
När det inte har varit fotboll, eller framför allt slutspelshockey (vilket är varannan dag om det blir sju matcher), så har jag hunnit recensera lite skivor som ni kanske har läst. Den svåraste att få gjord har helt klart varit den på The Haunteds nya ”Unseen”. Det var helt klart sista gången jag recenserade en platta med ett så stort favoritband. Jag förstår att bandet vill testa på nya saker, och det skall dom göra, men med handen på hjärtat; det är inget bra det dom lyckats få fram denna gången. Jag älskar verkligen bandet något helt enormt mycket så det skar i hjärtat att behöva sätta ett lågt betyg. Men vad fan skall man göra? Man måste ju vara ärlig för helvete. Sen fattar jag dock inte hur så många kan hylla skiten? Jag har läst på bandets forum, Sweden Rocks messageboard, läst mängder med recensioner och så vidare och vi är fan inte många som insett att låtarna inte håller måttet. Det är ju kul för bandet men frågan jag ställer mig då är; hur många tycker det är bra bara för att det är deras favoritband och inte vågar/vill dissa dom bara för det? Nåväl, jag läste i alla fall en bra intervju med basisten Jonas Björler där han försäkrar att dom inte tröttnat på thrashen utan det var bara så här det blev när de spelade in denna gång. Sen har han ju rätt i när han säger att det finns låtar på de äldre albumen som med lätthet hade kunnat plats även på ”Unseen” rent stilmässigt. Men i mitt tycke håller dom låtarna jävligt mycket högre klass samt att dom funkar fint som variationsskapare på de albumen. Ungefär som ”No Ghost” hade kunnat göra på nya plattan om resten varit benhård thrash. Sen sa han att det förmodligen ingen skiva man sätter sig in i på en vecka och det håller jag med honom om också men jag lyssnade så gott som dagligen på den i en månads tid innan jag skrev recensionen och den blev fan inte bättre. Jag skapade en större förståelse och kunde acceptera en del låtar men det var nog för att jag vande mig vid dom. Jaja, vi får väl se, skivan kanske växer med åren om låtarna funkar live, vilket vi får reda på den 15e april då jag och Zamora åker till Göteborg och kollar in vad bandet kan hitta på live. I övrigt har jag en del intressant godis i recensionshögen just nu, nya skivor med band som M.ill.ion, Märvel, Same Old Story och Wolf skall gås igenom den närmaste framtiden. Sen får vi inte glömma att band som Graveyard, Whitesnake, Uriah Heep, U.D.O., The Treatment, One Man Army and the Undead Quartet, Joe Bonamassa och Three Seasons antingen har eller skall släppa nytt material just nu! Plus att Foo Fighters inte bara har en ny platta på gång, dom har även en coverplatta och en dokumentär på väg till oss!!! Ja filminhandlandet får nog stå tillbaka lite nu…
När vi ändå är inne på musik så kan man ju lura lite på hur fan man skall göra med alla festivaler i sommar! Jag har ju spikat Getaway Rock Festival och Headbangers Open Air men sen är det tunt. Sweden Rock Festival blir det ju inte för mig som trogna läsare (denna bloggen är ju trots allt eran livsavgörande bibel som ni följer slaviskt) vet men just nu lockar det att åka ner i alla fall en dag och det är torsdagen. Några polare med Dennis i spetsen funderar på att åka ner och band som Accept, Saxon, The Cult, The Haunted, The Damned och Clutch lockar ju som fan! Men vi får se för blir det SRF så blir det ingen Muskelrock för min del och där lockar inte lika mycket band. Visst vill jag se Imperial State Electric, Marulk och Graveyard men är jag sugen på att sova i bilen en hel festival? Ja kanske men grejen är att jag känner fan inget sug efter festivalsommaren som jag brukar. Jag har de senaste åren besökt 5-7 festivaler per sommar plus alla strögig på det så jag känner att jag skulle nog tjäna på att ta det lite lugnare i sommar och försöka jobba upp sugen lite igen. Metaltown är en sådan festival jag gärna skulle gå på men då endast för att se hur nya området blir. Det finns en del intressanta band men inget jag kastar ut pengar och energi på för att se festivalspelningar med just nu. Däremot så måste jag ta mig ner till Slottsskogen Goes Progressive i år för jag missade det förra gången. Jag vill kanske inte dit först och främst på grund av bandet utan för den oerhört mysiga stämningen och alla trevliga människor. Sen får vi se om det blir något besök på Jeff Becks konsert i Göteborg samtidigt som Metaltown är. Jag är gravt sugen men jag måste få med mig någon också…
På tal om att få saker. Vi har än en gång fått en balja snö! Fy-fitti-fan!!! Jag HATAR snö och jag är GRAVT trött på vintern nu. Det är fan inte konstigt att folk tar livet av sig för det är fan deprimerande med all denna snö. Vi har fan haft snö i fem månader nu! Det är nog nu! Vi får väl hoppas att det i alla fall inte kommer mer snö nu i helgen för jag skall ju plocka upp Erika och Peter på Landvetter på lördag när de kommer hem från Grekland (de jävla gottegrisarna) och direkt skall vi bege oss till Alingsås och en minidoomfestival! Procession, DoomDogs och Bombus skall stå för underhållningen. Själv åker jag enbart med för att se DoomDogs men Bombus känns tillräckligt skumma för att det skall bli intressant live och Procession är ju jävligt tunga så det skall bli kul. Bara hoppas att vägarna är hyfsat okay att köra på för jag har aldrig kört från Landvetter till Alingsås tidigare...
Vad fan ska man hitta på ikväll då? På Spåret är ju slut för denna säsong och Så Ska Det Låta som tar över är ju föga spännande numera. Jag har inte tyckt det har varit bra sedan Peter Harrysson lade av. Hmm, man kanske skall klippa en film eller två för programutbudet på TV är fan ingen höjdare på fredagskvällar. Eller så korkar jag upp en pilsner och drar igång Spotify, eller så drar jag ett par sköna konserter i blurayen, eller så kollar jag igenom min Dylan Moran samling... ja det finns ju alternativ så jag skall nog klara mig…
Den 23e mars skall tydligen Aftonbladet dra igång en webb-tv-show vid namn Big Rock Show och det är Ryan Roxie som håller i trådarna! Åtta halvtimmeslånga avsnitt blir det tydligen, det kan bli riktigt trevligt ju! Samtidigt skall dom tydligen starta en specialsite med namnet Nöjesbladet Hårdrock. Bara hoppas att det blir riktigt bra denna gången och inte pannkaka som det så ofta blir när stora medier skall satsa på hårdrock...
Fan va gott!!!! Färjestad lyckades vinna med 4-1 i matcher mot Brynäs och är nu klara för semifinal!!! Färjestad har ju spelat riktigt dåligt vissa stunder i denna matchserien men har lyckats blixtra till när det behövts och lyckats peta in de avgörande puckarna! Nu väntar hatlaget nummer ett, AIK, i semifinalen som lyckades krossa de regerande mästarna med 4-0 i matcher! Färjestad har dock inte förlorat någon gång mot AIK under serien i år och har haft rätt så lätt när dom men allt det där är glömt nu för slutspelshockey är inte det samma som serielunken.
Detta kan ha varit den svåraste skivrecensionen som jag har skrivit. Resultatet blev där efter också, tycker inte den blev speciellt bra, men det var inte skivan heller tyvärr...
I väntan på att eran favorit Onkel än en gång skall förgylla eran gråa vardag med ännu ett egocentriskt inlägg så kan ni ju smaka på detta:
AC/DC skall släppa en konsert från River Plate, Argentina, på DVD och (förhoppningsvis) bluray som dom spelade in under den senaste världsturnén. Konserten är inspelade med 32 kameror helt i HD!!! Fatta att detta kommer båder se snyggt ut och ljuda något hejdlöst vackert!
Färjestad slutade tvåa i Elitserien, HV71 tog hem segern med ett ynka mål! Detta gjorde att Färjestad valde att möta Brynäs i kvartsfinalen i SM-slutspelet, samma Brynäs som vi ikväll slog med 3-0! Så det blir en kaffekamp som heter duga för Brynäs är inte bara att köra över i fyra raka. Nåväl, med det sagt så är det nu dags att dra igång en zombiefilmnatt...
Ja vem fan vinner egentligen? Det är mycket som skall avgöras just nu eller inom en snar framtid känns det som. Om vi skall se till det som ligger mig varmast om hjärtat så är det ju snart slutspelsdags för mitt kära Färjestad. Vi lyckades ju klå till HV71 på hemmaplan i lördags med klara siffror och jävlar vad jag jublade. Jag hade en aning svårt att se matchen på grund min missbildad rygg men jag lyckades till slut hitta en ställning som funkade och för varje mål vi gjorde så fick jag ha en vilja av stål för att inte hoppa upp och jubla. Det hade förmodligen medfört ytterligare skador på en redan skadad korsrygg. Sen lyckades vi ju vinna borta mot serieledarna Skellefteå i tisdags med lika klara siffror vilket var förbannat skönt. Speciellt då vi hade tredjemålvakten Andro Michel i mål! Det betyder att vi nu har chans på seriesegern. Men då måste Skellefteå tappa poäng på de återstående två matcherna och vi måste först och främst slå Frölunda nere i Scandinavium ikväll! Indianerna slåss ju för sin existens i Elitserien plus att vi sällan slår dom numera så det blir fan ingen lätt match. Sen blir det en kaffekamp mot Brynäs i den sista matchen på lördag och vårat hemmafacit är inge vidare trots att det gått bättre på slutet. Det vore coolt som fan om Färjestad kunde knipa seriesegern med tanke på hur jävla illa dom har spelat vissa perioder i år. Sen kan det bli antingen total stiltje eller fullständigt kaos här på bloggen för under slutspelet i hockey så försvinner jag från radarn. Det är nämligen hockey varannan dag vilket gör att man tänker på det varje dag och då hockey är min religion så kan man jämföra slutspelet vid min högmässa (eller det absolut andligaste man kan komma i religionsutövande). Man jävlas inte med folk under högmässan!
Fortsätter man sen på sportspåret så gick ju Arsenal på en jättemina i Ligacupfinalen i söndags mot Birmingham. En dundertabbe av målvakten Wojciech Szczesny (säg det namnet tre gånger snabbt) och backen Laurent Kocielny gjorde att Birmingham kunde rulla in 2-1 i slutminuterna och så var den pokalen borta. Nu var i och för sig Arsenal fullständigt kass hela matchen men just den tabben var jävligt målande för hur dåliga dom var. Men i går studsade dom tillbaka lite då dom lyckades slå League One-laget Leyton Orient med 5-0 i returen av FA-cupen. Men nu väntar Manchester United i nästa omgång så det är la kört där också. Fast det är kanske lika bra att det går åt helvete i FA-cupen, och i Champions League mot Barcelona, så kan dom koncentrera sig på ligan sen. För i och med Uniteds förlust mot Chelsea så har vi ju allt i egna händer! Vi skall ju möta United även i ligan och då dom nu enbart är fyra poäng före Arsenal (United har en match mer spelad) så betyder det att om vi vinner resten av matcherna så vinner vi ligan! Men det är i och för sig hela elva matcher kvar och motståndare som Liverpool, Manchester City, Tottenham, Bolton och Fulham står på schemat (för att nämna några). Så ja, seriesegern är långt borta än…
Och så har ju Oscarstatyetterna delats ut också! Jag satt inte uppe och såg hela spektaklet men jag spelade in hela skiten. Ja skit kan man kalla det för det var en av de trista Oscarsgalorna jag sett på många år. För det första var värdparet Anne Hathaway och James Franco bland det tristaste och mest slätstrukna jag upplevt på länge och för det andra var juryns val av vinnarna så förbannat säkra så man undrar ju om samtliga medlemmar ens vågat ta en enda liten risk i hela sitt liv någonsin. Hur som helst var det inga skandaler, inga överraskande vinnare eller överraskande roliga tacktal. Filmen True Grit förbisågs totalt medan skitfilmen Inception och talfelet The King’s Speech delade på de flesta priserna. Christian Bale vann för bästa manliga biroll i The Fighter vilket jag tycker var helt rätt men hur svårt kan det ha varit för honom? Han var förmodligen bara sig själv i den rollen ändå. Sen undrar jag hur dom tänkte när dom plockade upp den långt över nittio år gamla Kirk Douglas på scenen för att dela ut ett pris? Dels är han så gammal och gaggig så han vet ju inte vad han gör, man förstår inte vad han säger för han sluddrar ju fan fram orden och sen skrämmer han ju skiten ur vem som helst för han ser ju helt horribel ut! Är det en massa skönhetsoperationer som ställt till det mån tro? Sen var det kul att danskan Susanne Biers film Hämnden vann en statyett för det betydde att Mikael Persbrandt (som är med i filmen) inte bara svischade förbi i nomineringsfilmen utan även förekom en lång närbild på hans ansikte och blå ögon visades länge, länge för hela Hollywood. Det är snart dags för hans genombrott där borta eller vad säger ni? Nåväl Oscarsgalan är ju alltid en pretentiös skitgala så man får ju skylla sig själv om man ser skiten. Nej då föredrar jag nog Golden Globe-galan för den är lite lättare till stämningen samt att dom vågar prisa de filmer som kanske inte känns som mest givna på grund av att dom kostat mest pengar att spela in.
Dessutom var inte en enda zombiefilm ens nominerad! Okay nu kom det ingen riktigt stark zombierulle under förra året men det spelar ingen roll för minst en zombie måste vara med i varje kategori! Bara för det skall jag ha mig en riktig zombiehelg tror jag för jag har precis fyndat följande filmer: 28 Weeks Later, Land of the Dead, Shaun of the Dead, Zombieland och The Zombie Diaries. Sen har jag spelat in Day of the Dead och fan vet om inte Dawn Of The Dead, Död Snö, Survival of the Dead och The Crazies kan få snurra en extra gång bara för att göra helgen komplett. Men på tal om filmer som dom missade på Oscarsgalan; om inte jag fattat det helt jävla galet så kom väl härliga filmer som The Expandebles, Robin Hood, The Crazies, Centurion och The Book of Eli under 2010? Det står så i alla fall på IMDb men jag har förmodligen fel för i så fall borde ju dessa filmer ha gjort rent hus på galan!
Och så lite musik! Jag sliter fortfarande med att förstå hur The Haunted har tänkt när de spelat in senaste plattan ”Unseen”. Sen när jag kommit på det så måste jag bestämma mig för om det är bra eller inte för jag slits mellan de två valen hela tiden. Men den plattan släpps ju först om några veckor och är knappast den största snackisen just nu för det är ju istället att The Big 4 skall spela på Nya Ullevi (ja den största Ullevi som nog bara heter Ullevi numera men som hette Nya Ullevi innan Gamla Ullevi blev Nya Ullevi och Nya Ullevi blev bara Ullevi, ja jag fattar inte heller) i sommar. Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax kommer till Göteborg i sommar men jag känner precis noll sug efter den konserten. Dels tycker jag inte stora stadionkonserter känns speciellt spännande längre och dels har jag inget sug efter att se något av banden. Metallica känns numera lika intressanta som en grå betongvägg även om dom fortfarande är bra live vilket dom bevisade på Sonisphere i Hultsfred, Megadeth har jag sett ett antal gånger och samtliga har varit totala sömnpiller så även senast på Getaway och Anthrax tycker jag sköt sig själva i foten med en rejäl bazooka när dom återigen tog in Joey ”Mistluren” Belladonna på sång. Hur svårt hade det kunnat vara att övertala John Bush att koma tillbaka? Lite jävla stolthet måste dom väl kunna svälja så dom hade kunnat presentera det bästa Anthrax för fansen? Nyinspelningarna på plattan ”The Greater of Two Evils” talar ju sitt tydliga språk; John Bush sjöng skiten ur de gamla låtarna och lyfte dom till nya nivåer. Det enda bandet som jag aldrig kan se för sällan av dessa fyra är ju Slayer men dom såg jag ju så sent som i somras så det får räcka för nu. Att köpa biljett enbart för Slayer är inte aktuellt för trots att detta blir första och sista gången alla de fyra står på samma scen i Sverige så känns det inte speciellt exklusivt. Dom fyra stora thrashbanden har ju spelat ihop vid flertalet tillfällen nu så jag tycker att hypen är över.
Nej, nu skall jag nog bränna på lite köttfärs och slänga ihop lite tacos till derbyt ikväll. Japp, så får det bli, det är jag fan i mig värd…
/Onkel D
Now Playing: Anthrax – Caught in a Mosh (Med rätt sångare!)
Jaha, här sitter man. Eller ligger kanske rättare sagt. Eller mer ligger/står/sitter/plågas i någon form av ställning. Ryggen har nämligen gått rent åt helvete! Det gick till på ett så jävla dumt sätt så jag vill inte ens berätta för er hur det gick till! Det värsta är att jag har varit med om detta förut och jag vet att om inte min kiropraktor får lägga händerna på min rygg så går det inte över. Jag hoppas dock kunna repa så pass mycket mod och skaffa mig tillräckligt mycket råg för att kunna ta mig ner till Göteborg och Musikens Hus Goes Progressive imorgon. Men just nu ser det mörkt ut men jag blev i alla fall lite gladare av att se att AC/DC är på gång med ett livealbum, Def Leppard skall också släppa ett sådant album och tydligen så håller Jeff Beck och Rod Stewart på att skapa musik ihop igen. Vågar man hoppas på en ny "Truth" eller en "Beck-Ola"? Tyvärr kommer man ju ner på marken (ja dit är det inte så långt från min pinande position på soffan, jag ligger ner och skriver detta) när man ser att Rhino Bucket kommer till Sweden Rock Festival i sommar. Varför bokas helt plötsligt alla coola rockband när inte jag skall dit? Piss, balle, hor, kuk, kamel, helvete...ja något sådant har man rätt att säga i fall som dessa.
Men jag kan ju i alla fall se fram emot söndagens stora grej som är finalen i Carling Cup! Ja, engelska ligacupen alltså. Arsenal möter Birmingham på Wembley och vi har alltså äntligen en chans att vinna något, vilket vi inte har haft på evigheter känns det som. Men det ser mörkt ut. Visst, Arsenal slog ju Barcelona men efter det fick vi oavgjort i FA-cupen mot Leyton Orient och sen blev det en knapp seger mot Stoke i ligan senast. Dessutom har vi lirare som Fabregas, Walcott, Van Persie och så vidare på skadelistan. Hur fan lyckas Arsenal få sina spelare skadade flera gånger år ut och år in? Det är för mig oförklarligt, lika oförklarligt som varför inte Arsenal ser till att handla in tillräckligt bra backup-spelare för att klara av sådana här situationer. Klubben är ju trots allt en av de rikaste i Europa. Nåväl, med lite tur kanske man får jubla på söndag trots allt.
Men innan dess är det toppmatch i hockeyns elitserie. Om jag inte lyckas ta mig ur denna Quasimodo-ställning och ta mig till Göteborg så kan jag ju alltid se mitt kära Färjestad ta sig an HV71 som vi haft otroligt svårt för de sista åren. Det balla är att om vi vinner där så finns det en kalaschans till att ta hem hela serien för vi skall även möta serieledarna Skellefteå innan serien är färdigspelad och slutspelet tar vid. Men även Färjestad har hela säsongen lidit av massa skador på tungt tongivande spelare. Snubbar som Sanny Lindström, Alexander Salak och Dick Axelsson ersätter man inte speciellt lätt. Som tur är verkar ju laget visa en oerhörd moral när många spelare är borta och med en hjälte som Emil Kåberg som tar sitt ansvar och lirar back med en jävla pondus så kan man inte misslyckas. Kan det räcka hela vägen till guld i år? Ja vi FBK:are förväntar oss inget mindre men så länge spelarna fortsätter att gå sönder så ser det mörkt ut i längden.
Ja det ser fan inte speciellt ljust ut för mig heller. Känner mig ungefär som Thomas Fogdö när han körde in i det där jävla trädet, eller var det en sten? Skit samma´, ont gör det i alla fall... Åt helvete alltså...
Nej nu får det bli lite Alien på TV innan jag försöker somna...
Ja slösa med ljus, i detta fall dagsljus, är fan inget man gör nu för tiden. Visst fan har det börjat ljusna lite på morgonen men annars är det fan mörkt och jävligt hela tiden. Kallt som fan är det också! Jag har fan varit helt under isen denna veckan där av dåligt med uppdateringar här på bloggen men nu har jag lite goa nyheter att bjuda er på. Först och främst så kommer här omslaget till nya Foo Fighters-plattan "Wasting Light" som ni kan se här ovan. Dessutom, om ni klickar på omslaget, så hamnar ni på en sida där man kan höra en ny låt från skivan. "Rope" som den heter låter helt klart mer som Foo Fighters än "White Limo" men den var lite svår att ta in. Jag tror dock att den kommer öppna upp sig för det känns som den badar i genialiska Grohl-melodier! Sen tycker jag alla skall surfa in på Sony Musics hemsida och tävla om biljetter till Foo Fighters specialgig på Nalen i Stockholm den 4e mars och om ni vinner så måste ni ta med mig för jag är inte bara världens bästa sällskap utan jag är även jävligt värd det helt enkelt...
Sen får ni inte glömma att precis som eder Onkel besöka Göteborg och Musikens Hus Goes Progressive som Göteborgs Artrockförening arrangerar nu på lördag. Tyvärr kommer inte Lone Star Retractor att spela men Darxtar, Hasse Fröberg & Musical Companion och Wasa Express kommer alla med säkerhet bjuda på fantastisk musik hela kvällen. Om ni ser mig så kom gärna fram och hälsa, det kan ni vara värda tycker jag...
Men varför skriver du inget om nya The Haunted-plattan för Onkel? Jo för jag vet ju fan inte om den är bra ännu trots en ansenlig mängd lyssningar. Det är ju fan inte The Haunted längre!
Nej nu får det vara nog, orkar fan inte skriva mer just nu...
Så var det då nystädat och fint och man får äntligen sätta sig ner i soffan med en välförtjänt pilsner efter veckans slit. Spotify åker på och man försöker koppla bort den grå vardagen som man kämpar sig igenom just nu. Men som tur är har man oerhört goda vänner man kan tråka med sina problem och imorgon är det Jukkas tur att få sig en dos! Han kommer ut och umgås lite med mig och jävlar vad jag ser fram emot det! Fatta att detta kommer bli en jävligt manlig kväll! Vi skall dricka pilsner och lyssna/titta på rock’n’roll tills öronen och ögonen blöder! Jag tror att det kommer bli en så jävla manlig kväll så jag har i förebyggande syfte plastat in hela lägenheten, hyrt in ett tjog strippor som skall stå i ett hörn, hela badkaret är fyllt med ister och alla stålinstrument är rengjorda. Dessutom har jag laddat upp med eldkastare, ninjasvärd och maskingevär om det inte skulle bli manligt nog. Riktiga män gör saker tillsammans som Kapten Klänning på brandstationen skulle ha uttryckt det.
Men nu så blir det först att kolla in första kvartsfinalen i På Spåret, Sveriges just nu bästa program. Tyvärr gick ju inte mina andrahands favoriter Adam Alsing och Ebba Blitz vidare. Ebba är ju trevlig att titta på och Adam är ju trevlig att lyssna på. Prata med också för den delen. Jag träffade faktiskt Adam Alsing på Globen en gång när vårat gemensamma favoritlag Färjestad mötte TorontoMaple Leafs i en träningsmatch. Jag skulle ta en burgare och ett par bira innan matchen och det var fullt vid alla bord utom hans så jag och mina vänner ställde oss där och det visade sig att han var lika trevlig som han ser ut. Sen är ju färjestadfans generellt jävligt trevliga så det var ju inte så konstigt i och för sig.
Matchen gick väl sådär. Toronto vann med 5-0. Men med tanke på att dom var i inledningsfasen av NHL-säsongen med massa spelare som slogs om en plats i truppen så gjorde Färjestad jävligt bra ifrån sig. Det var fullt ös på båda lagen som verkligen gick in för att vinna. Det roliga var ju att jag fick se Mats Sundin i aktion för första och enda gången. Det betyder att jag har sett tre av Sveriges genom tidernas största hockeyspelare live. Håkan Loob räknas inte, han är i en division för sig, där inte ens Wayne Gretzky har en chans att ta sig in. Visst finns det många klassiska svenska hockeyhjältar som Börje Salming, Uffe Sterner och så vidare men det finns en anledning till att just trion Sundin, Peter Forsberg och Nicklas Lidström var ledande i den så kallade ”Gyllene generationen”. Sundin vann tyvärr aldrig Stanley Cup men var trots allt lagkapten i Toronto, ett jobb som kan vara ett av de mest prestigefyllda jobben i hockeyvärlden. Forsbergs meriter är ju överflödiga. Synd bara att hans fot skulle krångla så mycket det sista för jag tror att han hade kunnat dominera i NHL än idag om bara foten varit hel. Sen får man ju lägga till det att han spelade i NHL när domarna tillät backarna göra lite vad dom ville med forwards. Idag är ju nolltolerans tillämpad och stjärnorna får mer utrymme. Även Lidströms meriter är ju överlödiga. Efter nitton år i Detroit så är han fortfarande deras viktigaste spelar och än en gång aktuell för att få priset som NHLs bästa back. Han är fan inte stor till kroppen men han är fan ostoppbar ändå. Det bästa är ju att han är sist in i sarghörnan men han är fan först ut med pucken.
Men vart såg du då dessa hjältar Onkel? Jo Sudden såg jag ju i Globen som sagt men de andra är lite mer suddigt även om jag vet att de var på isen. Lidas lirade i Tre Kronor i någon träningsmatch mot Ryssland i Scandinavium innan något VM. 1-1 har jag för mig att matchen slutade och den var skittråkig. Lagen möttes dagen innan i Stockholm och då var urladdningen från båda lagen total så det var ju självklart att matchen som vi såg skulle bli seg. Jag kommer inte ihåg hur Lidas lirade men jag kan tänka mig att han var säkerheten själv som vanligt. Matchen med Foppa minns jag knappt heller för det var en slutspelsmatch mellan Frölunda och MoDo i Scandinavium. Grejen var den att vi hade platser så vi hade resultattavlan bakom oss så jag fick ju vrida nacken ur led för att se hur det gick för Färjestad! Snacka om att få nackspärr! Vid ett tillfälle, när Färjestad kvitterade eller tog ledningen (kommer inte ihåg vilket) och resultatet kom upp på tavlan så ställer jag mig upp och jublar. Problemet var bara att spelet på planen var avblåst och det var så där läskigt tyst som det kan bli i en stor lokal med massa människor i. Det kändes som om 11.000 pers satt och stirrade på mig där jag stod med armarna i vädret. Anledningen till att vi var i Scandinavium är ju att farsan är frölundait och jag hade aldrig sett en slutspelsmatch i Elitserien live tidigare.
Det har dock hänt mig en gång tidigare att jag har skrikit rätt ut i en hockeyarena samtidigt som det blev så där läskigt tyst. Det var i Färjestads Ishall (alltså innan den byggdes om till Löfbergs Lila Arena), jag satt ungefär vid mittlinjen tre rader upp och Sveriges sämsta domare, Christer Lärking, dömde. Han var fullständigt oduglig och blåste vid ett tillfälle av helt horribelt fel. Då gled han sakta förbi där vi satt och jag ställer mig upp och gastar ut några väl valda ord (det går inte ens att återge det här på bloggen för så väl valda var orden). Det ekar i hela hallen, alla tycks stirra på mig och då menar jag inte bara publiken utan även spelarna, ledarna och naturligtvis Lärking. Då skämdes jag faktiskt lite. Men det var han värd den sopan! Lärking borde fan få rött kort bara han närmar sig en ishockeyhall.
Gudarn’s, snacka om att komma ifrån ämnet! Fast hockey kan man ju aldrig prata för mycket om, ja förutom gårdagens tragiskt trista match mellan Timrå och Färjestad som vi förlorade. Båda lagen skulle fan ha fått tre minuspoäng så dåligt var det. Då var det bättre i onsdags när Arsenal lirade fotboll! Ja jävlar va skönt att vi vände och vann mot Barcelona i Campions League! Första halvlek spelade Arsenal ett skitbra tätt försvar (förutom målet i och för sig, samtliga försvarare koncentrerade sig på Leo Messi och glömde att den där David Villa kan ju faktiskt spela fotboll han också) medan Barca lirade bländande fotboll. Sen i andra halvlek försökte Arsenal spela lite rakare och kom fram lite lättare i anfall och när väl Arsène Wenger för en gång skull visade prov på sin genialitet och bytte ut Axel Song mot Andrei Arshavin som tog Samir Nasris plats på vänsterkanten medan Nasri flyttade in på Songs plats så började det hända grejer. Helt plötsligt blev Arsenals mittfält mer spelande och mötte på så sätt Barcelona med samma mynt och det gick ju vägen! Robin van Persie lyckades krångla in en boll från en svår vinkel tack vare att målvakten Victor Valdés tjuvade och trodde att det skulle komma ett inlägg och sen lyckades Nasri kontra och passa Arshavin som snyggt skottade in bollen! Kung Arshavin! Nu måste Arsenal lyckas lika bra nere i Barcelona också men även om det skulle gå åt helvete där nere så är jag nöjd ändå för nu har äntligen Arsenal slagit Barca en gång!
Snacka om att komma ifrån ämnet igen! Vad var ämnet jag pratade om? Fan vet. Men jag vet i alla att det ikväll blir en Spotify-fredag där många nya härliga artister och band kommer att upptäckas. Lounge-listan lär få några nya härliga tillskott. Eller så blir det så att man fastnar på gamla bekanta. Jag tror nog mer på det sistnämnda för jag har lyssnat på allt för mycket nytt och obekant den sista tiden. Visst är det trevligt att få höra nya plattor med band som Crowbar, The Haunted, Three Seasons och så vidare men ibland måste man gå tillbaka till rötterna och det som en gång i tiden startade ens musikintresse. Det finns en viss befrielse med att lyssna på musik man kan utantill, man behöver inte koncentrera sig utan det räcker bara att flyta med och njuta.
Ja just det ja, det var ju På Spåret nu ju! Vart är vi på väg då? Åt helvete så klart!
Skål!
/Onkel D
Now Playing: Slash & Myles Kennedy – Communication Breakdown
Ja så tog ju då omröstningen om 2010 års bästa musikalbum slut och det oerhört klena deltagandet av hela 18 personer bestämde att både Airbourne och Grand Magus har släppt den bästa skivan förra året. Men så kan vi ju inte ha det eller hur? Nej precis och då eder Onkel är en så storsint och generös människa så tar han helt enkelt sitt ansvar och bestämmer att han får en extra röst. Han är ju trots allt den person som har världens i särklass bästa musiksmak så han borde ju veta. Hmm, inte var dag man pratar om sig själv i tredje person...
Nåväl, här är då resultatet topp-3:
1. Airbourne – No Guts. No Glory 2. Grand Magus – Hammer of the North 3. Imperial State Electric - Imperial State Electric 3. Overkill – Ironbound
Nej nu skall jag städa lite innan elitserien drar igång igen med match mot Timrå för mitt kära Färjestad. Sen är det inte många dagar kvar innan det är dags för en helkväll med min kära vän Jukka! Det kommer bli mästerligt!
Ingen bild i detta inlägg tänker ni? Så sant, jag hade inte tänkt bjuda på det men så hittade jag denna bilden på mig och Zamora liggandes i datorn. Bilden är tagen i Erikas lägenhet när jag och Zamora slaggade där under Rockweekend festivalen för några år sedan... Kan ni se vem som är vem?
Så är då den efterlängtade första videon från nya Foo Fighters-plattan här! Jävlar vad slamrigt det är, jävlar vad Dave skriker och jävlar vilket ös det är! Och som om inte det vore nog så är ju Lemmy med också! Kort och gott en mästerlig video från Foo som vanligt!
Så har jag då fått bytt bränslepumpen på bilen och är med det dryga 1300kr fattigare. Kul. Inte. Men nödvändigt. Hur som helst så är det i alla fall nu gjort och jag kan istället njuta av Whitesnakes nya video "Love Will Set You Free". Det verkar vara en liten återgång till det klassiska 80-talet och det svänger finfint plus att Mr Coverdale är ju alltid lika snygg att vila ögonen på!
Nej, nu är det dags för de senaste avsnitten av The Simpsons, Family Guy, The Cleveland Show och Bobs Burgers. Snacka om cartoon madness!
Efter en riktig skitdag med jobb och en bil som vägrade starta när jag skulle hem så känns det lite lättare nu när Arsenal vann enkelt med 2-0 mot Wolves, Tre Kronor ser ut att gå mot en säker seger mot ryssarna och så skadar det ju inte att ölen smakar bra.
Men det är inte det som detta inlägg skall handla, det var inte meningen att jag skulle skriva över huvudtaget egentligen, men det skall i alla fall handla lite kort om The Who! Jag har nämligen fått en rejäl Who-kick av senaste bluray-inköpet "The Who at Kliburn 1977" och sitter här nu och lyssnar igenom bandets plattor på Spotify. Då slår det mig; Var John Entwistle den första growlaren? Det kan fara så för i "Boris the Spider" från 1966 sjunger nämligen han jävligt härligt i refrängen. Döm själva av klippet här ovan...
Som sagt så hängde jag på Erika och Peter till Växjö i lördags för att spana in Bullets releasefest för nya plattan och det blev ju festligt värre. I söndags fick jag i alla fall känslan av att jag drack liiite för mycket dagen innan men det är smällar man får ta för jag hade jävligt trevligt i alla fall.
Just nu är jag alldeles för trött för att orka ge er en djupare analys men å andra sidan var ni inte där så får nu skylla er själva. Men ni kan ju läsa min recension som ligger uppe på Artrock.se om ni klickar på konsertpostern ovanför och här nedanför kan ni se lite bilder...
Peter och Erika träffade Götz som kommit ändå från Tyskland för att festa.
Kvällen till ära såldes det Bullet-öl i baren.
Det var fan fullsatt i baren och det tog fan en timme att få sig en öl.
Sen lirade Bullet live så klart...
Extranumret bestod av lite 80-talspop innan...
...Bullets sångare slaktade keyboarden.
Innan vi åkte hem hann vi med att fiska lite i dammen...